Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 9
TEKNISK TIDSKRIFT
SEPT. 1933
*
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: B. G. MARKMAN.
INNEHÅLL: Moderniseringen av Höganäsbolagets gruvdrift, av bergsingenjör Mauritz Ahlstrand. - Notiser.
Föreningsmeddelanden.
MODERNISERINGEN AV HÖGANÄSBOLAGETS
GRUVDRIFT.
Av bergsingenjör MAURITZ AHLSTRAND.
1. Höganäsgruvorna.
Brytning av stenkol i Höganästrakten har så gott
som oavbrutet pågått sedan år 1797, då den nära
havsstranden i dagen utgående övre flötsen
började bearbetas. Den ca 20 meter djupare liggande
undre flötsen med den i samband med denna
förekommande eldfasta leran upptäcktes åtskilliga år
senare, och med år 1825 kan man anse, att industrien
i Höganäs erhållit den karaktär, den i stort sett allt
senare bibehållit: tillverkning av eldfast tegel.
Höga-näsgruvornas huvudsakliga uppgift har därför från
sistnämnda tid varit att förse denna fabrikation med
råmaterial i form av bränsle och eldfast lera.
Stenkolen äro av två kvaliteter: A- och B-kol,
vilka utfalla med resp. 20 och 80 %. De förstnämnda
försäljas huvudsakligen i minut såsom
hushållsbränsle, en mindre del till industrier i trakten och
till Statens järnvägar. B-kolen förbrukas i
fabrikerna och i form av "lönekol". Den direkta
försäljningen av kol utgör endast 15 % av totala
uppfordringen. Proportionen mellan de olika
produkterna i flötsen framgår även av profilen, fig. 1.
Samma lagerföljd på få undantag när återfinnes i
hela Höganäsområdet, och maximalvariationen i
lagertjocklekarna uppgår endast till några få
centimeter. Inledningsvis må slutligen omnämnas
gruvans uppfordringskapacitet: denna begränsas nu av
transportmaskinerierna och är 350 ton kol och 200
ton lera per skift, vilket mer än väl räcker för
nuvarande avsättningsmöjligheter.
Koncentration av brytningen.
Sedan efterkrigsårens prisfall helt och hållet
om-kullkastat dittillsvarande betingelser för en
ekonomiskt lönande gruvdrift, igångsattes omkring 1927
stora undersökningar gällande alla gruvorna för att
förbättra situationen. Den närmast till hands
liggande och minst kapitalkrävande åtgärden var ju
ett bättre utnyttjande av redan befintliga
produktionsmedel genom koncentration av brytningen. I
Höganäsfältet hade en dylik åtgärd redan då
verkställts i och med nedläggandet år 1925 av schakt
Siöcrona, det ena av de tre dittills i drift varande
schakten. Det visade sig dock snart nödvändigt att
driva koncentrationen betydligt längre. Den genom-
fördes slutgiltigt åren 1928-1929 och illustreras av
bifogade karta, som visar arbetsplatser och
transportvägar 1924 och den l januari 1933.
Utvecklingen har alltså varit: tre uppfordringsschakt hava
ersatts med ett, sex linbanor med en tvågrenad sådan
och 12 brytningsdistrikt, utspridda på en areal av
omkring 600 hektar, äro nu ersatta med ett å två
med en sammanlagd areal av 14 har, vilken är
ungefär lika med l 1/2 års avverkning. Produktionen per
dag räknat är precis lika stor dessa båda år.
Produktionskostnaderna hava härigenom sänkts, dels i
form av minskade arbetslöner för improduktiv
personal och fogdar och dels i form av minskade
reparationer å anläggningar. En annan lika påtaglig
vinst är bättre överskådlighet samt lättare ledning
och övervakning av allt arbete, såväl ovan som
under jord. Denna koncentration har dock ej
kunnat helt genomföras utan samtidig mekanisering av
brytningen samt intensifiering av transportväsendet,
för vilket redogöres utförligare längre fram.
Brytningsmetoden i Höganäs är fortfarande den
sedan gammalt använda ortdrivningen, dock med en
på grund av maskinbrytningen minskad och fixerad
ortbredd av 9,5 meter. Vid drivningen kvarlämnas
all skiffer som fyllnadsberg, varvid plats lämnas
längs ena sidan för transportväg och längs den andra
för luftventilation. Ehuru taket, som består av
lerhaltig sandsten, är ganska fast och dessutom
omsorgsfullt understödes av nyss omnämnda
skiffer-packning, uppsättas regelbundet 3-4 props på
varannan sträckmeter såsom säkerhet vid
brytnings-arbetet. För att förhindra stämplingarnas avknäckning vid alltför starkt bergtryck spetsas de i
fotändan, vilken därigenom tryckes ned i den av
skifferlera (eldfasta leran) bestående sulan (se fig. 1).
Av den bifogade kartan framgår, att brytningen
förr var förlagd dels på
undersöknings-tillrednings-arbeten, varvid man medelst ortdrivning "rutade"
upp fältet i 60-70 meters pelare, samt dels på
utbrytning av dylika pelare i de äldre fälten, varvid
samma slags ortdrivningsmetod användes. Båda
arbetena voro tillnärmelsevis lika produktiva. Det
ansågs vid denna tid nödvändigt att hava kolfältet
tillrett för minst 10 års brytning, medan åsikten
numera är, att ca 2 år böra vara nog. Vi hava nu där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:34 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933b/0067.html
