Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
T E K N I S K T I D S K R I F T
9 SEPT. 1933
De vid siktning av BA-kol erhållna sorterna under
50 mm äro till värme värdet obetydligt bättre än
motsvarande kornklasser av B-kol, varför de sammanslås
med de&sa.
Den brännbara substansen i såväl A- som B-kol
består till 39 % av flyktiga ämnen och 61 % koks.
Askan har så hög smältpunkt, att den helt obetydligt
slaggar. Nästan all aska, som utfaller från bolagets
ångpannor och gasgenerator, får användning som
råmaterial vid tillverkningen av glaserade lerrör.
Den eldfasta leran har följande medelanalys:
Si()2 ................. 49,5 %
A120, + Ti09 ......... 25,8 "
^o°8.....:.......... 1,3 "
CaO ................. 0,6 "
MgO ................ 0,2 "
Glödförlust ____ . ..... 22,3 " , därav ca 15 % kol
S:a 99,7 %
Smältpunkt l 650- l 670°C.
Allt efter avsättningsproportionen mellan B-kol och
lera brytas tunnare eller tjockare lerlager, 15 - 30 cm
(se flötsprofilen). Lera kvarsättes alltså i gruvan
till nära 100 cm tjocklek ovanför bottensandstenen.
Denna kvarlämnade del är visserligen av något bättre
kvalitet, dock ej så mycket, att det ur
brytningsteknisk synpunkt lönar sig att bryta mera på djupet.
? Sorteringsverket kostade, inberäknat byggnader,
maskiner och inventarier, 314 000 kr., vilket belopp i
ränta och amortering per år kräver ca 30 000 kr.
Detta är gott och väl intjänat genom reduktion av
gamspersonalen från 31 till 12 man. Dessutom är det
nu möjligt att bättre än förut tillgodose kundernas
krav på för olika eldstäder lämpliga bränslen.
Godsets behandling vid gruvan efter sorteringen.
Ångpannebränslet väges efter bandtransport till
kraftcentralen på en automatisk bägarvåg med 200
kg sats. Från denna distribueras kolen till fem olika
fickor för lika många pannor medelst en
stålbands-transportör och från fickorna självrinna kolen i
pannorna. För allt material, som tappats i
järnvägsvagnar, sker vägningen på trenne 10-tons vågar,
varefter det är färdigt för leverans. V agnarna, av
gammal konstruktion, ha 760 mm spårvidd och äro
byggda av trä med tudelade långsidor, så att nedre
delen kan fällas ned och övre delen fällas upp. Dessa
äro synnerligen lämpliga för handlastning. Rymden
var ursprungligen 30 hl, men efter en enkel, fast
påbyggnad, som utan att hindra handlastning gör
vagnarna mera lämpliga för maskinlastning och
tappning, har lastvolymen ökats till 45 hl. För lera, som
skall lagras för vittring, användas 15 - 17 hl
sidtip-pare, Från tappningsställena rangeras vagnarna på
en bangård med i huvudsak ett spår för varje
produkt. Transporten till fabrikerna och
l^olutlämnings-platserna (ca 3 km) ombesörjas av ånglok med tre å
fyra turer per dag. För lagring av kol användas två
flyttbara remtransportörer med samlingsbord för
direkt tappning från vagnarna. Kollagren bliva endast
3 - 4 m i höjd. men all risk för Självantändning är
också utesluten. Transportörerna användas givetvis
även vid lastning ur lager och ha nedbringat
lastnings- och lossningskostnaden med 10 öre/ton eller
nära 20 %...
Chamottebrånningen" har under de senare åren av-
sevärt förändrats. Fabrikernas konsumtion av
råmaterial för eldfast tegel bestod förr till hälften av lera
direkt ur gruvan och hälften av chamotte, dvs. bränd
lera. Denna chamottebränning skedde vid gruvorna
i stora bäddar, utlagda i det fria medelst tippning av
gruvvagnarna och efter färdigläggningen omedelbar
antändning i periferien. (Leran kan nämligen med
sin 12-20 % kolhalt självbrinna.) Medelst detta
förfarande blev chamotten ganska ojämn, från alldeles
obränd på grund av syrebrist i stybbrika partier och
större block till för hårdbränd till sintrad, där för
stort lufttillträde varit rådande. Vidare gick
bränningen långsamt, Va-l år, allt efter bäddarnas
storlek. Hela processen var kort sagt svårskött.
Numera har vid tegeltillverkningen proportionen
mellan lera och chamotte förändrats till l : 2 för att
förkorta bränningstiden i ugnarna.
Chamottebrän-ningen vid gruvan har alltså måst ökas med ca 35 %.
Samtidigt ställas större fordringar på, att chamotten
är likartat och framförallt löst bränd.
Efter uppfordringen underkastas därför den
eldfasta leran numera först en grovkrossning och
därefter medelst siktning en uppdelning, varefter allt
under ca 25 mm levereras direkt till fabrikerna, och
återstoden transporteras till chamottebränningen.
Grovleran blir genom krossningen fattigare på kol, vilket
är till fördel, enär chamottebrännings temperatur en
bör vara så låg som möjligt, för att få lättmald
chamotte. Medelst skakrännor, betjänade av l man,
utlägges grovleran i bäddar av storleken 4-5 meters
höjd och max. 100 meters längd. Ryggen göres så
smal som möjligt, för att regnvattnet lätt skall rinna
av (se fig. 7). I skakrännorna äro enstaka hål
borrade för en sista frånsållning av stybb, vilken fördelas
till ett tunt täcke över högens rygg. Under
utläggningens förlopp iordningställas tändsatser av
träpinnar och kol, allt indränkt med fotogen, i basens
centrumlinje på var 12:e meter, och från varje sådan
tändsats utlägges en rörledning av sämre lerrör till
kanten av bädden. Sedan en bädd är färdiglagd,
klappas först sidytan jämn, vilket går lätt, enär
lerstyckena ganska snart vittra, varefter den
täckes med ett 2 dm tjockt lager av kolaska. Därpå
tändas alla tändsatserna genom att skjuta in brin-
Fig. 7. Chamottebränning i Höganäs. Bädd nr l (närmast) är under
utläggning med skakränna. Samtidigt pågår täckning med aska från
nr 2, som är under upplastning. Nr 3 är nyligen tänd. Planen för
nr 4 skall beläggas efter nr 1. Nr 5 skall upplastas efter nr 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
