Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Sam Malmfors: Järnverken som kraftförbrukare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEKNISK TIDSKRIFT
l APRIL 1933
Utjämnad total belastning v\å järnverk Belastningen inskränkes
starkt via veekoskiften.
förbrukningen ungefär densamma under natten som
under dagen. Vid veckoskiftet däremot bortfaller
nästan all annan uttagning än för hyttan. Huru
förbrukningen gestaltar sig under ett enskilt
vardagsdygn framgår av fig. 10.
Belastningen är ganska ojämn på, grund av
variationer från i första hand hyttor, stålugnar och
valsverk, och man kan icke spåra någon karakteristisk
minskning vid måltidsraster och under natten.
Ut-iiyttning-stiden blir hög, därest såsom i detta fall
hyttbelastningen är rätt stor. För ett järnverk utan
elektriska hyttor ligger utnyttningstiden vid
omkring 4000 timmar per år.
Avkopplingsbar förbrukning.
Från kraftverkens synpunkt är det ju önskvärt att
under vattenbrist få avkoppla den lägst betalda
kraftförbrukningen. Ty utan att man får ett skäligt
strömpris, kan man ju icke kosta på sig att förädla
sekundakraft till prima-, vare sig detta nu sker
genom att man bygger ångkraftverk eller reglerar
vattendragen eller genom att man hopkopplar
kraftstationer i vattendrag med olika hydrografisk karaktär.
Alla dessa åtgärder kosta pengar, som måste betalas
av konsumtionen.
Vilka möjligheter har man nu vid järnverken att
tillfälligt eller under längre perioder koppla av
belastningen helt eller delvis?
Fig. 10. Registrerad total belastning under ett vardagsdygn. (Ses från höger till vänster). Variationerna
komina främst från stålugnar och valsverk samt någon gång från hyttor. Ingen märkbar minskning under
nätter och måltider.
Först ha vi då ånggenereringskraften. Den har å
ena sidan mycket litet värde och kan å andra sidan
mycket lätt ersättas genom att man eldar upp de
koleldade pannor, som avställts, så länge den
elektriska kan drivas. De elektriska pannorna böra således
avkopplas först.
En belastning, som också kan avställas lätt, är
glödgugnar och motsvarande anordningar, under
förutsättning att man har till sitt förfogande gaseldade
ugnar.
Nästa konsumtionsgrupp är de elektriska hyttorna.
De förbruka mycket hög effekt och sysselsätta i
förhållande till denna relativt få arbetare. Ur social
synpunkt kan man därför driva hyttorna säsongvis.
Ur rent teknisk driftsynpunkt kan man tillfälligt
minska eller helt bryta kraften, om blott avbrotten
icke bli för långa eller återkomma ofta. Varje
avbrott är ur hytteknisk synpunkt till nackdel, då de ju
alltid medföra att hyttan kallnar, vilket tar en viss
tid att rätta till. Man kan helt bryta strömmen till
hyttan upp till 10 å 15 timmar per vecka, och detta
avbrott får då antingen tagas i ett sträck eller
uppdelas på flera. Man behöver vid varje elektrisk
hytta i alla fall en del avbrott för reparationer och
justeringar, och om hyttpersonalen blir varskodd i
god tid, kan den ofta ordna så, att den förlägger
dessa arbeten till tider, då strömleveransen
inskränkes.
Det har naturligtvis stor betydelse för kraftverken,
om man under en maximitopp eller tillfällig
överbelastning kan hålla summaeffekten nere tack vare
minskning på hyttkraften.
Vad beträffar säsongavstängning av en hytta,
s. k. dämning med full beskickning, så kan man i
stort sett tolerera en dylik en gång per år, och det
är då likgiltigt, hur länge hyttan står, om dämningen
blir mer än 3-4 dagar. Dämningen tillgår som
bekant så, att sedan det smälta järnet avtappats,
stänger man till och tätar alla öppningar och
gasledningar m. m. samt smetar valvet. När man sedan
kan räkna med att lämna tillräcklig kraft igen under
en ej alltför kort period, kan driften i hyttan
återupptagas. Det dröjer emellertid bortemot en vecka,
innan gången på hyttan åter blir den rätta.
En hytta kan drivas säsongvis, och detta torde
väl bliva möjligt även vid järnsvamp ugnen. Den
behöver mycket litet folk, varför det icke torde vålla
några svårigheter att köra den endast då man har
rikligt med kraft.
Om man tvingas att inskränka kraftleveransen till
ett järnverk ytterligare, kommer man in på
förbrukningen hos stålugnarna.
Där har kraften väsentligt
högre värde än hos de
nyssnämnda
konsumtionsobjekten. Vidare arbeta
stålugnarna åtminstone vid
en del av
handelsjärnverken i ’serie med
valsverken, varför man strävar
efter att köra stålugnarna
i möjligaste mån
kontinuerligt för att undvika extra
uppvärmning av göten.
Detta gör, att man vid
vissa verk ej alls kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
