Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Siffer Lemoine: Akustiska problem vid studiolokaler för rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
^TEKNISK TIDSKRIFTP
JUNI 1933
ELEKTROTEKNIK
UUUS AÖPA/f/?
UT6IVEN AV SVENSKA TE.KNOLOGFORENmOE.rs~
INNEHÅLL: Akustiska problem vid studiolokaler för rundradio, av Siffer Lemoine. - En studie av åskvädrens
uppträdande och verkningar inom Älvkarleby kraftverks distributionsområde, av B. Domeij. - Kritik av Vidmars
konstruksjons-regler for den billigste transformator, av H. Bucher. - Den svenska elektroindustrien under år
1932, av Harry Nyström. - Matematiska förhållanden vid Rousseaus diagram, av E. R. Andersson. - Notiser.
- Föreningsmeddelanden.
AKUSTISKA PROBLEM VID STUDIOLOKALER
FÖR RUNDRADIO.
Av SIFFER LEMOINE.
Allmänna synpunkter.
Rumsakustik och därmed sammanhängande
spörsmål ha på senare tid blivit föremål för ett allt
större intresse. Särskilt har detta varit fallet
beträffande lokaler för rundradioinspelningar, liksom
för grammofon- och ljudfilmsupptagningar i och för
erhållande av förbättrad ljudkvalitet.
Det akustiska problemet ifråga om en
samlingslokal, föreläsningssal, teater- eller konsertsalong,
avsedd för ett i densamma närvarande auditorium,
skiljer sig väsentligt från det vid sådana lokaler, i
vilka ljudupptagning på elektrisk väg äger rum.
Orsaken härtill ligger främst i den fysiologiska
skillnaden mellan örats och mikrofonens funktion som
akustiskt upptagningsinstrument. Som bekant besitta
hörselorganen egenskapen att i viss utsträckning
kunna abstrahera från ovidkommande
ljudförnimmelser, en subjektiv omdömes- och
koncentrationsförmåga, vilken mikrofonen helt och hållet saknar. I
en lokal förekommande störningar och buller,
förvanskningar av ljudvågorna på grund av mer eller
mindre goda akustiska förhållanden upptagas
sålunda okritiskt av mikrofonen och utan åtskillnad
från vad som är för densamma avsett.
Å andra sidan kunna alla med elektriska metoder
gjorda ljudupptagningar icke jämställas inbördes.
Fordringarna härutinnan äro vid en
rundradioutsändning delvis andra än vid grammofon- eller
ljud-filmsinspelningar, om ock de senare ursprungligen
utgått från och tillgodogjort sig den teknik,
rundradion utvecklat. Dessa spörsmål ligga vid
sidan av ämnet och skola i detta sammanhang därför
icke beröras.
De faktorer, som äro normgivande för en god
akustik och till vilka hänsyn bör tagas vid en lokals
utformning och inredning, eventuell beklädnad med
absorberande och reflekterande material etc., äro
främst undvikandet av ekoeffekter, brännpunkter och
"döda" punkter samt sist men icke minst erhållandet
av riktig efterklangstid. Med efterklang förstås den
diffunderande reflexionsverkan mellan rummets tak,
golv och väggar, vilken åstadkommer, att ljudet icke
omedelbart utan så småningom upphör. Efterklangs-
tiden motsvarar tiden härför i sekunder och
definieras vanligen såsom den tid, som förflyter från det
ögonblick, då en ljudkälla, som alstrar svängningar
av konstant amplitud, plötsligt avkopplas, till dess
att ljudstyrkan sjunkit till milliondelen av sitt
ursprungliga värde.
De undersökningar av de rumsakustiska
problemen, som verkställts av W. C. SABINE, ha varit
grundläggande för den fortsatta forskningen på
området. Sabine’s empiriska formel för
efterklangs-tidens storlek har ända till senaste tid varit nästan
den enda fasta punkt, man haft att hålla sig till vid
akustiska förhandskalkyler. På basis av
experimentella undersökningar ha vidare tabeller uppställts,
angivande lämpliga värden på efterklangstiden i
lokaler med olika volym. I Sabine’s formel
V
t = 0,164 . -,
A
ingår dels rumsvolymen V i m3, dels också den s. k.
"totala absorptionen" A, utgörande summan av
rummets samtliga ytor i m2, var och en multiplicerad
med resp. ytmaterials ljudabsorptionsfaktor. Med
den relativt bättre kännedom, man numera äger om
ljudabsorptionen hos skilda slag av material, ställer
det sig enkelt att överslagsvis beräkna
efterklangs-tidens storlek eller snarare omvänt att i ett rum med
given volym och form så välja material och
eventuell ytbeklädnad, att den beräknade
efterklangstiden håller sig inom avsedda gränser.
Detta tillvägagångssätt har i praktiken i
allmänhet utfallit väl. Och om det - såsom också ibland
hänt - inte har gjort det, så har man efteråt fått
bättra på vad som brustit. Örat, det direkta
avlyssnandet, har i sista hand fått utöva den avgörande
kritiken, och efterklangstidens värde har lämnats
därhän. Att så skett har dock i regel icke berott
på något underskattande av akustiska mätningars
betydelse, än mindre avsiktligt underlåtande av
dylika mätningars utförande, utan har helt enkelt
haft till grund, att nödig mätapparatur överhuvud
taget icke stått till förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
