Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - Notiser - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!5 AUG. 1933
ELEKTROTEKNIK
127
Ledarna skola bestå av glödgade förtenta
koppartrådar och vara isolerade med två lager vulkaniserat
gummi. Två eller flera parter, för 2-ledare i färgerna
grått och svart, för 3-ledare i färgerna grått, svart och
rött samt för 4-ledare i färgerna grått, svart, rött och
blått skola vara kablade, varvid stigningen ej får
överstiga 15 gånger de kablade parternas medeldiameter. I
4-ledare skall rummet i centrum mellan parterna vara
helt utfyllt med en gummisträng.
De kablade parterna skola hava ett gemensamt hölje
av vulkaniserat gummi. Gummihöljet skall utfylla alla
ojämnheter. Kabeln skall hava rund sektion. Ytterst
skall ledningen vara försedd med en falsad, tätt
omslutande mantel av band järn av minst 0,2 mm tjocklek.
Bandjärnet skall genom legering med eller
överdragning av aluminium eller annan metall vara väl skyddat
mot rost.
Provningsföreskrift: l torrt tillstånd skall ledningen
under en halv timme kunna motstå 2 000 V
växelspänning såväl mellan ledarna sinsemellan som mellan
ledarna och manteln.
Bil. 2.
ESK:s anvisningar till förekommande av
oljedropp-ning frän ändmuffar för armerade kablar. Järn- och
blyarmerade kablar, sådana de för närvarande normalt
tillverkas i Sverige, innehålla såsom isoleringsmaterial
relativt lättfluten olja. Till följd av det tryck, som
uppstår genom utvidgningen vid uppvärmning eller
genom höjdskillnad mellan kabeländarna, rör sig oljan
i kabelns längdriktning, vilket ofta har till följd
olje-droppning från ändmuffarna.
Oljedroppning från ändmuffarna undvikes i normala
fall, om följande regler iakttagas:
1) Om nivåskillnad mellan kabeländarna icke
förefinnes.
Om kabel förlagd i marken ej belastas med större
strömstyrka än V. D. E.-normerna av år 1928 tillåta.
Om kabel förlagd i luft, som icke är utsatt för större
temperaturväxlingar, ej belastas mer än med 75 % av
den strömstyrka, sagda normer tillåta för kabel i
marken.
2) Om nivåskillnad förefinnes mellan kabeländarna
eller belastningen är högre än i punkt l sagts, kan
oljedroppning icke undvikas, utan att åtminstone den
nedre ändmuffen är trycktät. Sådan konstruktion finns
i marknaden, men den är betydligt dyrare och mera
skrymmande än en normal ändmuff.
Med trycktät ändmuff kan man använda normal
kabel för nivåskillnader mellan ändmuffarna upp till 20
meter. Vid större nivåskillnad måste kabeln uppdelas
i längder med högst 20 meters nivåskillnad mellan
ändmuffarna.
3) Användandet av trycktäta ändmuffar, som kräva
ett ytterst omsorgsfullt montage för att hindra
oljedroppning, är obehövligt, om annat lämpligt
ledningsmaterial än oljefylld kabel användes, såsom
gummibly-ledning, juteisolerad kabel eller annan "torr" jordkabel.
LITTERATUR
Elektrisitets0konomi. Av T. H. Aspestrand,
over-ingeni0r. Eget förlag. Oslo 1933. Pris 7: 25 kr.
Die Elektrotechnik und die elektromotorischen
An-triebe. Von Dipl.-Ing. W. Lehmann. Zweite, stark
um-gearbeitete Auflage. Verlag J. Springer, Berlin 1933.
302 sid., 701 fig. 112 exempel. Pris haft. RM 12: 60,
bunden RM 13: ’80.
Starkstrommesstechnik. Eln Handbuch fur
Laboratorium und Praxis, herausgegeben von Dr G. Brion und
Dipl.-Ing. V. Vieweg. Verlag J. Springer 1933. 458
sid., 530 fig. Pris bunden RM 37: 50.
Die elektrische Warinbehandlung in der Industrie.
Von E. F. Russ, Oberingenieur. Verlag R. Oldenbourg,
Munchen u. Berlin 1933. 260 sid. 240 fig. Pris bunden
RM 14: -.
Stromrichter, unter besonderer Beriicksichtigung der
Quecksilberdampf-Grossgleichrichter, von O. K. Marti u.
H. Winograd, deutsch von Dr-ing. Otto Gramlsch. Verlag
R. Oldenbourg, Munchen u. Berlin 1933. 396 sid. 279
fig. Pris RM 22: -.
~FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll extra
sammanträde å föreningens lokal i serien radio- och
svagströms-teknik fredagen den 19 mars1 kl. 20’. Efter
protokolljustering invaldes i föreningen avdelningsingenjör J. G.
ASTE samt verkstadsingenjör G. HJ. LINDAHL.
Civilingenjör J. H. SÄGER höll därpå föredrag över
ämnet "Elektroakustikens tillämpning på mätmetoder
-för Ijudisolation och rumsakustik". De mätmetoder,
som komma till användning i ifrågavarande teknik böra
ses i samband med det mänskliga örats egenskaper, och
mätnoggrannheten är ofta ej större än 20-30 %. Det
oaktat är objektiva mätningen den enda framkomliga
vägen för analys av problemen och vinnande av
framsteg på området.
WEBER-FECHNERS lag för sinnesintryckens känslighet
samt örats hörbarhetsområde demonstrerades, varvid
föredragshållaren erinrade om att 10 % ändring i
ljudstyrka är uppfattbar för örat. Som referenston valde
FLETCHER 700 per/sek., BARK HAUSEN 800 per/sek, under
det att andra använt 100-0 per/sek. Denna variation
försvårar även jämförelse mellan olika
undersökningsresultat.
Den ljudstyrkeskala, som New York’s noise abatement
commission begagnade, omfattade området O-130
deci-bel, 10 noise units motsvarar härvid lövs prasslande vid
svag vind, 20 svag viskning osv.
Flygmaskinsmotor-buller och rasslet i New York subway betecknas med 100
och äro toppunkter av vanligt förekommande buller.
Vid 130 enheter övergå hörselintrycken till rena
smart-förnimmelser i örat.
Som mått på ljudstyrka S användes nu ofta enheten
decibel eller phon.
Definition: (S = 70 -f 20 log p,
där p är effektiva ljudtrycket i dyn/cm2 hos en ton om
l 000 hertz.
Härefter beskrev ingenjör Säger ett flertal
elektroakustiska mätinstrument och metoder: Rayleigh’s skiva
för laboratoriemätningar, Western Electrics
audiome-ter, Barkhausens metod samt ett flertal högvärdiga
mikrofoner, vilka tjänstgöra som mottagare. Som
exempel på den effekt, som förekommer i vanliga ljud,
angavs 3-14 mikrowatt i tal. Det fordras inte mindre än
15 tusen trumpetare blåsande för full hals för att i
ljudvågor erhålla en hästkraft.
För klanganalys äro Barkhausens undersökningar
klassiska. Ett belysande exempel angavs i övertonernas
olika höjd eller frekvenstal hos gamla och nya violiner;
i förra fallet ligga frekvenstalen högre, hos nyare kring
1000-2000 p/s.
Härpå redogjordes för efterklangsfenomenet och
ekoverkan. Som efterklangstid betecknas det tidsrum,
inom vilket, sedan en ljudkälla stoppats, energitätheten
sjunker till en milliondel. En matematisk analys
gjordes, av vilken bl. a. framgick, att efterklangstiden
lämpligen minskas genom ljudabsorberande medel.
i Publikation fördröjd på grund av sen inlämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
