Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - John Wennerberg: Intermittent drift av elektriska maskiner och transformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TEKNISK TIDSKRIFT
4 NOV. 1933
hastighet passeras på nedgående. Medelkylningen
för hela driftperioden blir
Kmeå = K.fk + s.K(l-fk) (6)
om fk är förhållandet mellan tk och hela periodtiden.
Vid vissa ibland erforderliga omräkningar räcker
det ej att veta, att förlusterna och temperaturerna
bestå av en konstant del och en kvadratiskt med
belastningen varierande del, utan man måste också
känna dessa delars inbördes storlek. Vi införa
beteckningen c, som betyder förhållandet mellan den
konstanta delen och summan av båda delarna vid
den enligt ovan bestämda, termiskt ekvivalenta
effekten Psp. Medelförlusterna vid provdrift med en
konstant effekt Pi och en intermittensfaktör ft bli
då, naturligtvis under förutsättning av oförändrad
spänning,
fi (7)
där Fsp är förlusterna under tiden tsp med effekten Psp.
Vi kunna nu skriva temperatur s tegringen vid
verklig drift enligt den generella ekv. (4)
a_Fsp ^ f sp
och vid provdrift enligt märkplåten med effekten
Pi och intermittensfaktorn f{ samt snabb startning
och stanning
(p2 N
^ ^JHl-c)p-/
® ~~ K 7T+ * (i-/*) v"’
Dessa båda värden skola vara lika, om märkningen
är rätt beräknad. Om vi välja P{ = Psp9 blir
parentesen zn l i tälj aren av ekv. (9) och vi få
P . = P .
f _______’w_
U l-s
j__________ff
s
(10)
Välja vi i stället fi-=f-k^ alltså beräkna
intermittensfaktorn ur tiden för full kylning, få vi samma
nämnare i ekv. (8) och (9) och kunna beräkna
märkeffekten
sp
(11)
Det är en smaksak, vilketdera av dessa båda
märksätt man väljer. I första fallet, ekv. (10), måste
man känna värdet på s, och i andra fallet, ekv. (11),
värdet på c. Följande värden kunna användas vid
överslagsberäkningar.
s ^0,2 för öppna maskiner,
0,4 för mantelkylda maskiner,
0,6 för helkapslade maskiner utan mantelkyl-
ning,
c ?^0,2 för transformatorer,
0,3 för maskiner i allmänhet,
O ,,5 för helt kapslade trefasmotorer med
intermittensfaktorn < 0,25.
Värdet på c är valt med sikte på
temperaturstegringen i lindningarna och anger dennas värde i
tomgång i förhållande till värdet vid belastning med
effekten Psp. Att siffran blir så hög för de sist
nämnda maskinerna beror delvis på den för dessa i
regel stora tomgångsströmmen.
Om man med hänsyn till startmoment,
maximi-moment eller något viktigt arbetstempo skulle vilja
märka maskinen med en lägre eller högre
effektsiffra än den enligt ovan erhållna, avlägsnar man
sig från de verkliga driftförhållandena och blir mera
beroende av ett korrekt val av s- och e-värdena.
Hellre än att ge sig ut på osäker mark bör man
undvika sådan omräkning, men matematiskt sett
vållar den ingen svårighet. Man sätter högra
mem-bra av ekv. (8) och (9) lika, inför i den förra de
mot den verkliga driften svarande värdena och i den
senare sitt valda Prvärde och löser f{.
Ekv. (8) och (9) bilda tydligen fullt generell bas
för beräkning av kortperiodig intermittent märkning
ur ett givet arbetsdiagram. Svårigheterna ligga icke
i den matematiska beräkningen, utan i att erhålla
tillförlitliga primäruppgifter om driften å ena sidan,
och å andra sidan tillförlitliga värden på s och c.
De slutgiltigt korrigerade värdena på effekt och
intermittensfaktor kunna för märkningsändamål
angivas t. e. på detta sätt: 50 kW, int. 25 %.
Provning, ansvarsfördelning.
Från primäruppgifterna för maskinens,
transformatorns etc. beställning till det färdiga fabrikatets
provning kan ligga en hel kedja av arbetsinstanser.
Beställaren lämnar ett för driften karakteristiskt
arbetsdiagram m. fi. nödvändiga data. En
utredningsinstans, som kan finnas hos beställaren själv
eller vara fristående eller förbunden med den
tillverkande firman, beräknar därur effekt och
intermittensfaktor. Den tillverkande firmans
konstruktionsbyrå utför med utgång härifrån
dimensioneringen. Slutligen provas det färdiga fabrikatet i
firmans provrum.
Av provningen kräves generellt sett blott att den
skall ådagalägga, huruvida maskinen etc. är utförd
enligt märkplåtens uppgifter, sedda i samband med
de allmänna bestämmelserna för intermittent drift.
Vi antaga t, e. att dessa allmänna bestämmelser
överensstämma med tidigare angiven definition,
kompletterad med vissa provningsföreskrifter, såsom att
periodtiden skall hållas vid ett bestämt värde (se
nedan), att drifttiden skall räknas vara den tid då
spänning råder, att maskinen tillkopplade massor
skola vara så små som möjligt etc. Idealet är att
starten sker med konstant acceleration och fulla
förluster och stanningen på lika lång tid med elektriskt
frånkopplad maskin och nedbromsning med
konstant retardation.
När fortfarighetstillstånd frånsett kurvans tandning
uppnåtts, skall temperaturstegringen mätas
omedelbart efter ett halvt belastningsintervall och får då ej
överskrida normernas tillåtna värden. Det är alltså
temperaturen enligt medelkurvan, som blir
avgörande för bedömningen och icke spetsvärdena.
Detta är helt på sin plats, ty den intermittenta
märkningen är en i förhållande till verklig drift
idealiserad märkningstyp, och den för provningen valda
periodtiden skall icke få inverka på resultatet.
För periodtiden har siffran 10 min. fått ganska
vidsträckt användning. Att använda alltför lång
tid gör dels att tandningen i uppvärmningskurvan,
fig. 3, i högre grad rubbar själva medelkurvan, dels
kan maximitemperaturen under själva provet bli
skadlig. Att göra perioden kortare betyder ökat in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
