Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Erik Hägglund: Den nyare utvecklingen av träförsockringsförfarandet Hägglund-Bergius (Rheinauprocessen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 SEPT. 1933
KEMI
67
ligt blank och ligninet först faller ut efter
upphettning i sur lösning en tid, är det troligt, att ligninet är
bundet vid sockret på något sätt, försåvitt man ej
vill antaga, att ligninet ifråga kan existera i molekylärdispers form.
Torrsockrets sammansättning vid användning av
barrved är i genomsnitt följande:
Glykos ................ 56 %
Mannos ............... 18 "
Galaktos ............... 2,5 "
Fruktos ................ 1,5 "
Xylos.................. 7,0 "
Lignin ................ 2,0 "
Klorväte ............... 2,0 "
Vatten och obest........ ll,o "
Summa 100,0 %
Vill man framställa rent socker eller kolhydrat,
fritt från klorväte, lignin osv., kan det ske på två
olika sätt.
Den ena metoden beror därpå, att den i råsockret
reverterade produkten kan fällas ut med kalk. Detta
sker i hög sockerkoncentration under samtidig
målning med finfördelad kalk vid vanlig temperatur.
Kalciumsackaratet tvättas rent från klorkalcium,
antingen i centrifug, filterpress eller dylikt. Sackaratet
slammas upp i vatten och satureras med kolsyra.
Efter avfiltrering av kritan och avfärjning, indunstas sockerlösningen. Den erhållna produkten är
icke eller endast obetydligt söt. Den blir det först
efter företagen inversion.
Snabbare och ojämförligt enklare erhåller man ett
sött, kristalliserande socker genom direkt hydrolys
av råsockret. Denna väg ligger nära till hands, men
den rätta lösningen av problemet, som är enkel nog,
är i själva verket icke lätt att finna. Först och
främst är det nödvändigt att utskilja allt lignin i
råsockret och fullständigt invertera de däri ingående
sockerarterna. Vi hava lyckats finna sådana
betingelser för inversionen, att samtidigt som denna uppnår
sitt maximivärde även ligninet helt och hållet
avskiljes i form av ett slam, som lätt kan avsepareras.
Man behöver ingen extra syratillsats härför. Det
Fig. 4. Sockerlösningens sammansättning.
klorväte som stannar kvar i råsockret räcker
fullkomligt till för att genomföra processen. Efter
neutralisation till passande aciditet indunstas den
redan från början rätt koncentrerade lösningen till en
koncentration som är lämplig för kristallisation. Om
man anslår tillräcklig tid därför, kan 60 % av sockret
fås att kristallisera. Lämpligen nöjer man sig med en
mindre kvantitet och kortar av kristallisationstiden.
Som jag nyss nämnde ingår i råsockret utom
glykos även betydande kvantiteter mannos och xylos.
Under de av oss valda betingelserna utkristalliserar
dock endast glykos. Om kristallisationen är rätt
genomförd, är det lätt att skilja av moderluten. Omkristallisationen kan ske i alkohol eller bättre i
vatten. Det är möjligt att leda processen så, att man
icke behöver något avfärgningskol. När man en
gång vet, huru man skall förfara, är raffineringen en
enkel process och leder till ett utmärkt resultat. Som
torde vara bekant är framställningen av prima
kristalliserad glykos ur stärkelsehaltiga material
ingalunda lätt, vilket också avspeglar sig i dess relativt
höga pris.
Vi hava också i vår hand att framställa icke
kristalliserande, högviskos och färglös produkt på ett
mycket enkelt och billigt sätt. På grund av
patentförhållanden kan jag f. n. icke närmare gå in härpå
utan jag måste inskränka mig till att visa ett prov av
produkten.
Den moderlut, som erhålles efter kristallisationen,
är givetvis ett mycket lämpligt jäsningssubtrat. Den
innehåller, beroende på graden av utkristallisation,
växlande mängder av huvudsakligen glykos, mannos
och xylos. Då det är mannos som väsentligen
försvårar kristallisationen och denna till en stor del
ingår i den lätt hydrolyserbara hemicellulosan i
barrved, kan man, försåvitt man önskar ett större utbyte
av kristalliserad glykos, företaga en förextraktion av
veden, innan försockringen med stark saltsyra äger
rum. På så sätt har utbytet av kristalliserad produkt
kunnat stegras upp till ca 40 % av absolut torrt
barrträ. Utgår man från lövved, är det på samma sätt
möjligt att extrahera dess pentosaner och därav
framställa ren xylos. Detta är en väg för
framställning av xylos, som hittills ej varit känd, men som
självfallet ställer sig mycket billig. Enligt utförda,
farmakologiska undersökningar är xylos ett värdefullt
kolhydratnäringsmedel för diabetiker. Kommer detta
att bekräftas vid över längre tid genomförda
kliniska prov, så inses att ett billigt xylossocker kommer
att få en betydande avsättning.
Regenerationen av den vid försockringen använda
saltsyran sker på sätt som jag förut angivit medelst
vakuumdestillation.
Jag övergår nu att något tala om biprodukterna
vid försockringen.
Såväl löv- som barrträ innehåller som bekant acetylrester, vilka torde vara bundna såväl vid ligninet
som vid kolhydraterna i träet. Under uppslutningen
med saltsyra avspjälkas dessa rester fullständigt.
Vid sockerlösningens destillation går ättiksyran över
med saltsyran och återinföres i processen. Vid
uttvättningen av diffusörerna försvagas även den
återvunna saltsyran från ca 40 till 38 %. Då detta
vatten på någon punkt av fabrikationen måste
avlägsnas och samma även gäller för ättiksyran,
kombineras lämpligen dessa båda saker på det sättet, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
