Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Erik Hägglund: Den nyare utvecklingen av träförsockringsförfarandet Hägglund-Bergius (Rheinauprocessen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
9 SEPT. 1933
l [ Saltsyra
UPPSLUTNING
Träspån
Sockersirup
Fig. 5. Schematisk framställning av fabrikationens gång.
del av saltsyrekondensatet från destillationen
förgasas. För att binda vattnet användes lämpligen
klorkalcium. Processen uppdelas i tvenne faser.
Saltsyran innehållande ca 30% klorväte, och ca 10
% ättiksyra tillsättes kontinuerligt till en het
klorkalciumlösning. Därvid förgasas klorvätet praktiskt
taget fullständigt. Den återstående klorkalciumlösningen, innehållande ättiksyran, upphettas i en annan
apparat, varvid ättiksyran jämte en del vatten går
över. Ur det vattenhaltiga ättiksyrekondensatet
rektificeras ättiksyran till hög koncentration på
bekant sätt. Klorväteförgasaren och ättiksyredestillationen äro kombinerade med varandra på så sätt, att
den från klorväte befriade klorkalciumlösningen
kontinuerligt strömmar till ättiksyredestillationen,
varefter den resulterande koncentrerade
klorkalciumlösningen, befriad från ättiksyra, återföres i och för
klorväteförgasning. Upphettningen sker indirekt,
varvid som värmeelement användes emaljerade
ångrör.
Utbytet av ättiksyra beror på träslaget. Ur lövved
erhålles väsentligt mera ättiksyra än ur barrved. I
genomsnitt torde man för det förra räkna med 7 %
i det senare med 4 % av sockerutbytet.
Vad ligninet beträffar utnyttjar man det eriklast
som bränsle i fabriken. Under vissa förhållanden kan
det vara lämpligt att brikettera ligninet, vilket går
utmärkt utan något bindemedel. Man kan också
kola det. I detta sammanhang vill jag
påpeka, att det lyckats oss att
framställa utmärkta kolbriketter av lignin
utan användning av bindemedel. De
torde lämpa sig utmärkt som bränsle
i generatorgasdrivna bilar.
Den förlust av saltsyra som är
oundviklig täckes genom nytillverkad
saltsyra av salt och svavelsyra. Därvid
erhållet sulfat kan utan svårighet
avsättas inom landet. Ännu vid en
årsproduktion av 600 000 ton socker är
sulfatmängden icke större än att den kan
konsumeras vid sulfatmassefabrikerna med
deras nuvarande produktionskapacitet.
Jag övergår nu att ge några
kompletterande upplysningar om
apparaturen och gången av fabrikationen. Fig.
5 ger en schematisk framställning
därav.
Träet måste givetvis vara rätt finfördelat för att
försockringen skall gå tillräckligt fort. Men det får
ej vara för fint, ty då packar det ihop sig för hårt i
diffusörerna så att förträngningen försvåras. Den fina
sågverksspånen måste för att kunna försockras
blandas upp med ett visst kvantum grov spån. Denna gör
man bäst själv av sågavfall eller rundvirke. Man kan
använda all slags ved och det kommer ej alls an på,
om den har mycket bark, är rötskadad eller av klen
dimension. Detta är för skogsbruket ganska
betydelsefullt, ty på så sätt bör man, om kostnaderna för
framforslingen icke bliva för stora, kunna använda
all slags ved från skogen och allt slags avfall från
sågverken.
De maskiner som användas för vedens söndertuggning äro hackmaskiner av specialkonstruktion.
Detta är en känd drift och ger icke anledning till
betänkligheter av något slag (fig. 6).
Spånen måste torkas innan den uppslutes. Detta
genomföres lämpligen med förbränningsgaser av
250-350° temperatur i roterande trummor i
likström, varvid alltså spån och gas hava samma rö-
Fig 6. Hackmaskin.
Fig. 7. Spåntorkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
