Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Erik Hägglund: Den nyare utvecklingen av träförsockringsförfarandet Hägglund-Bergius (Rheinauprocessen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 SEPT. 1933
KEMI
69
Fig. 8. Diffusör före montage.
Fig. 10. Mellanpartiet i diffusörhuset.
relseriktning. (Fig. 7.) Gasens temperatur när den
lämnar trumman utgör 75-85°. Vattenhalten i
spånen är ca l %. Man kan naturligtvis ej lagra den i
fria luften utan den måste uppbevaras i sluten silo.
Härifrån föres spånen i sluten ledning till
diffusionsbatteriet. I början arbetade vi på det sättet,
att diffusören, som skulle chargeras, direkt fylldes
med spån, varefter saltsyrelösningen från föregående
diffusör infördes i diffusören. Detta arbetssätt är
dock på grund av risken för lokal överhettning, som
förorsakas av hydratationsvärmet, olämpligt. I
stället chargeras numera diffusörerna med spån som genomfuktats med saltsyrelösning, avtappad från
föregående diffusör. Detta äger rum i en kontinuerligt
arbetande snäcka, som kopplas till diffusören och är
farbar på en vagn över diffusionsbatteriet. På så
sätt kan man också få in mera spån i diffusörerna.
Under uppslutningsprocessen krymper vedmaterialet
ihop till en viss grad. Det är därför nödvändigt att
fylla på med ny spån. För det ändamålet äro i
diffusörens övre del några luckor för ifyllning. Man
skulle tycka att en sådan efterfyllning skulle vara
förenad med obehag genom att klorväte komme ut i
rummet. Detta är likväl ej fallet, då träspånen
momentant absorberar all förflyktigad gas. Per cbm
diffusörrum införes 250 kg spån, ber. som abs. torr.
Sedan diffusören är fylld, införes underifrån
saltsyresockerlösning från föregående diffusör, tills den
är helt och hållet fylld. Den lämnas att stå 4-5
timmar. Under ett dygn kan man avverka 5-6
diffusörer. Försockringsbatteriet består lämpligen av 8
diffusörer, varav en står under uttvättning och en
under chargering.
Lösningen som avtappas har en sammansättning
av 33-34 kg socker och 31-33 kg klorväte i 100
liter.
Diffusörerna tillverkades i försöksfabriken i
Geneve av s. k. prodorit, en syrefast gjutbar massa,
bestående av beck och kvarts. Detta material är
visserligen syrefast och därtill billigt men har andra
olägenheter. När det gällde att övergå från dessa
diffusörer som rymde 3,6 cbm, till de nu i Rheinau
använda, som rymma 24 cbm, hava vi funnit det
lämpligt att begagna utmurade apparater av järnplåt.
Detta kunde ske, sedan vi genom omsorgsfulla
försök funnit en utmurning, som motstod saltsyrans
angrepp. Fig. 8 visar en sådan diffusör före montaget.
Rörledningarna äro av syrefast stengods. (Fig. 9
och 10.) Behållarna för saltsyra resp.
saltsyre-sockerlösning, äro tillverkade av bakelit (fig. 11).
Fig. 9. Diffusören (övre delen) med rörledningsnät.
Fig. 11. Saltsyrebehållare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
