Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik / 88 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - Joel Björklund: En analys av prov med stållinor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 7. Funktioner mellan tråddiam. / lindiam. och tråd antal vid linor av vanlig konstruktion med 6 kardelar.

riktig för denna siffra, så visar jämförelsen, att Bach
såväl för lägre som högre förhållande mellan
diametrarna räknar med för låga dragspänningar.
Erfarenheten och de experimentella undersökningarna hava
också visat, att man för en och samma skivdiameter
kunnat uppnå t. o. m. längre livslängd, om man
utbytt en mångtrådig lina mot en med färre trådar
med grövre tråddiameter, även om diameterförhållandet
därvid givetvis blivit lägre än vid den ursprungliga.

B. Trådmaterialets inflytande på dragspänningen.

Av de övriga variablerna för livslängden är
lintrådarnas materialslag en av de viktigaste. Även
Bach tager hänsyn härtill, och det bör vara av
intresse att även i detta hänseende göra en jämförelse
mellan erfarenhetsrön och resultaten av Bach’s
beräkningsmetod.

För ett visst diameterförhållande och konstant
säkerhetsfaktor blir relationen mellan trådarnas
brotthållfasthet och dragspänningen enligt Bach för
[beta] = 3/8, såsom fig. 4 visar. Bach protegerar som
synes en hög brottgräns, dvs. hårda linor och

Fig. 8. Samband mellan livslängd och trådantal för linor med vanlig slagning och koefficienter enl. fig. 5.

förkastar mjuka. Erfarenheten har i detta hänseende
utpekat ett annat förhållande. Ett fullt klart
samband mellan brotthållfasthet och livslängd kan nog
ej påvisas, men de vunna resultaten tyda på att man
lämpligen bör använda linor med en viss, ej alltför
hög brotthållfasthet.

Mycket mjuka linor uppvisa givetvis en lägre
livslängd än något hårdare, men efter det brottgränsen
uppnått ett visst värde, kan man i en del fall
konstatera, att livslängden förblir i det närmaste
oförändrad, i andra fall att den avtager med ökad
brottgräns. Det synes därför vara lämpligt att använda
material med endast ett par för olika ändamål rätt
valda brottgränser. En andra i fig. 4 visad kurva
giver ett begrepp om de tillåtna dragspänningar,
som enligt försök gälla för material med olika
brottgränser.

C. Samband mellan dragspänning och trådantal.

Värdena av konstanterna a, b och m variera
givetvis något även för linor av lika konstruktion, då ju
material, slagningssätt o. d. utöva sitt inflytande,
men trots de variationer i provresultaten, som
uppkomma därigenom att alla prov ej kunnat utföras
med linor av fullt analogt utförande kan man dock
skönja en utpräglad tendens till ett visst samband
mellan koefficienterna och trådantalet. Relationerna
kunna givetvis icke generaliseras, men av allt att
döma förefinnas åtminstone för linor med vanlig
slagning och med 6 kardeler funktioner av den art
som visas i fig. 5. Med utgångspunkt från dessa
värden ha i fig. 6 uppritats de kurvor, som angiva
relationen mellan livslängden och D / [delta] för linor med
olika trådantal. Dessa kurvor giva således en
"homogeniserad" bild av olika linors livslängd och
kunna möjligen tjäna som ett hjälpmedel vid
bestämmandet av koefficienterna efter genomförda
försök. De fåtrådiga linorna kunna som synes uthärda
ett betydligt större antal böjningar än de flertrådiga
vid lika värden för D / [delta] och skillnaden är så
stor, att den för vissa linor mer än väl kompenserar
den mindre arean hos de fåtrådiga (vid t. e. en och
samma lindiameter). Det förefaller därför troligt,
att en viss linkonstruktion kan uppvisa det största
antalet böjningar, om olika linor arbeta över samma
skiva.

För de vanliga linorna är relationen mellan
tråddiameter och trådantalet mycket litet varierande.
Den framställes i fig. 7, som har tråddiameterns
förhållande till lindiametern till ordinata och
trådantalet till abskissa. Förutsätter man nu t. e.,
att linor med olika trådantal men med en och samma
ytterdiameter t. e. 20 mm användas för skivor med
exempelvis 500 resp. 600 mm diameter, så kan man
med tillhjälp av kurvorna i fig. 5 beräkna det antal
böjningar, för vilket linorna kunna utsättas, innan
brott uppkommer. Detta har verkställts och angivits
i fig. 8. Man ser en så påtaglig fördel för en viss
lintyp, att det, även om undersökningen i detta fall
lider av en viss osäkerhet på grund av att
koefficienternas värden ej äro fullt exakta, icke kan
betvivlas, att en viss, relativt fåtrådig lina skall
föredragas framför andra. Det diameterförhållande, för
vilket maximum inträffar, ligger i förevarande fall
vid D / [delta] ca 400 resp. 500.

Fig. 9 visar i ett koordinatsystem dels den
tillåtna dragspänningen enligt Bach för en lina med
155 kg/mm² brottgräns och dels dragspänningen för
trenne undersökta linor, som belastas så att en och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>