- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Väg- och vattenbyggnadskonst /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - J. Plass: Statens kraftstation vid Sillre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 JUNI 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
69
STATENS KRAFTSTATION VID SILLRE.
Av förste byråingenjör J. PLASS.
(Forts. fr. sid. 55,)
Tubkonstruktionen.
Tuben är utförd av kopparlegerat järn och har er-
hållit en diameter av 1,85 m utom för den nedersta
delen, där diametern är minskad 1,4 m. Plåttjock-
leken varierar från 6 till 22 mm. Alla längdskarvar
äro nitade samt dessutom svetsade för att erhålla
förstärkning samt god tätning. Hela tuben är utförd
i delar av 2 meters längd. Tvärskarvarna äro nitade
och svetsade, där tuben är friliggande, men för den
i berget ingjutna delen äro tvär skar varna utbildade
som muffkonstruktion, varefter endast invändig hop-
svetsning utförts. Observera på fig. 22 det trånga
arbetsutrymmet mellan mantelplåten och bergväg-
gen. Utvändigt är tuben försedd med avstyvande
vinkel järnsringar på ca 35 cm avstånd för uppta-
gande av det utvändiga grundvattentrycket, när tu-
ben är tömd. Vinkel järnsringarna äro fastade vid
mantelplåten medelst punktsvetsning.
Tubledningens utförande.
Sprängningsarbetet på den för tubledningens fram-
dragande under marken erforderliga nedre lutande
tunneln påbörjades på hösten 1930. Då berget icke
var åtkomligt i dagen nere vid kraftstationen, utför-
des en jordtunnel av 20 meters längd under den
branta nipan vid stranden av Indalsälven (fig. 3).
Jordtunneln framdrevs på vanligt sätt med tillhjälp
av rälsbågar, böjda efter tunnelns tvärprofil, samt
spåntplank. Efter påslaget i berget sprängdes berg-
tunneln i horisontell riktning ca 50 m, varefter den
övergick i lutning l : 5,3, med en t var sektion i enlig-
het med fig. 17.
Den i lutning gående delen av tunneln har en längd
av 623 m. Sprängningsarbetet bedrevs endast från
den nedre ändan. De utsprängda bergmassorna la-
stades i en s. k. hund, som löpte på spår i tunnelns
botten. Hunden bromsades ned med ett spel, upp-
ställt på en plattform vid den lutande tunnelns nedre
ända. Här tippades hunden automatiskt i decauville-
Fig. 17. Tvärsektion av den
lutande tunneln.
vagnar. Anordningen framgår närmare av fig. 18.
Sprängningshastigheten i denna lutande tunnel var i
allmänhet lika stor som hastigheten på de horison-
tala tunnelsträckor, som samtidigt utsprängdes. Ar-
betskostnaden för utspräng-
ningen varierade här mellan
103-130 kr./m.
Så snart tunnelspräng-
ningen blivit färdig och
rensningen utförts, vidtog ar-
betet med montering och in-
betonering av plåttuben så-
väl i tunneln, som på öv-
riga sträckor. Vid tunnelns
övre ända uppfördes en
betongblandningsstation och
här fanns plats även för
uppläggning av tubdelarna på det öppna fältet kring
tunnelmynningen. På det lutande spåret i tunneln
nedtransporterades delarna, hopsatta två och två till
tublängder av 4 meter. Alternerande med detta mon-
tage pågick ingjutningen av betongen mellan plåten
och bergväggen. Arbetet bedrevs kontinuerligt utan
avbrott för betongens bindning, enär, då ingen nit-
ning förekom i tvärskarvarna, insättning av nya tub-
delar kunde ske utan åverkan på den nyss ingjutna
föregående tubdelen. Diktningen av svetsarna fick
dock icke göras, förrän betongen erhållit tillräcklig
ålder. Betongen infördes mellan tuben och berget
medelst en gummiremtransportör, fig. 19, uppställd
på transportspåret. Transportören var så konstru-
erad, att den kunde skjutas in i tuben för att vara
ur vägen vid montaget av nästa tubdel, men under
arbetets gång visade det sig dock enklare att, för
varje gång en ny 4-meters tubdel skulle inläggas,
draga upp betongtransportören till den övre tunnel-
mynningen varvid samtidigt rengöring och eftersyn
av densamma bekvämt kunde äga rum. De särskilda
sektionerna, som på detta sätt erhöllos i betonggjut-
ningen, avslutades med en inmurning med betong-
sten. Härigenom undvekos formställningar och form-
Fig. 18. Transportanordningar i den lutande tunneln under sprängningsarbetet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933v/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free