Teknisk Tidskrift / 1933. Väg- och vattenbyggnadskonst / 89 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1933 - Gunnar Ekwall: Tunnelbanan Slussen-Skanstull under Södermalm i Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 16. Lastning med grävmaskin och direkt uttransport medelst bilar.

Fig. 17. Evakuerings- och friskluftledningar.

Ringvägen utfördes. Kostnaderna för denna
omläggning har därför till större delen bekostats av
Spårvägsbolaget och på tunnelarbetet har förts endast
vissa provisoriska anordningar. Även trafiken i
övrigt har under pågående arbeten måst läggas om och
hänvisas till andra gator.

På grund av vissa hyreskontrakt kunde arbetena
med inslaget vid Slussen ej påbörjas förrän efter den
1 okt. 1931. Då revs omedelbart husen
Katarinavägen 2, Mariagränden 7 samt halva Mariagränden 8.
I huset Katarinavägen 2 påträffades på brädpanel i
taket vackra barockmålningar från slutet av 1600-
eller början av 1700-talet. Bräderna lossbrötos och
förvaras nu i stadsmuseet.

Första skottet i öppet schakt för inslaget vid
Slussen sköts den 1 dec. 1931, sedan husgrunderna
och jordmassorna bortschaktats.
Bergtunneldrivningen påbörjades den 16 febr. 1932. Efter 9 1/2
månader var den 400 meter långa tunneln
genomsprängd. Drivningen skedde huvudsakligen från
Slussen. Med hänsyn till tunnelns lutning drevs från
motsatta hållet endast en kort sträcka av galleriet
till en höjd av ca 2,5 m.

Kompressoranläggningen bestod av 2 st.
direktkopplade Atlas Diesel Ok 6 med en kapacitet av
sammanlagt 26 m³ fri luft i minuten. Normalt
kunde 5 st. självroterande och självmatande
borrmaskiner Atlas RWT 80 samt smedjan drivas med
denna anläggning. Dessutom levererades luft i
mindre omfattning till slussombyggnaden.

Fig. 16 visar utlastning av sprängningsmassan,
vilken verkställdes direkt förmedelst grävmaskin till
bilar, vilka senare körde direkt in i tunneln till
arbetsplatsen. Detta tillvägagångssätt har här, så vitt är
känt, för första gången kommit till användning i
Europa. Grävmaskinen, en Bear-Cat Bagger, med
0,5 m³ skopa och en motorstyrka av 60 hkr, var
utrustad med förkortad arm på grund av de trånga
utrymmena i tunneln. Två sådana skopor förbrukades
vid utlastning av ca 16 000 m³ fast berg.
Lastningsmaskineriet har fungerat mycket tillfredsställande.

På grund av bl. a. bilarnas koloxid-gaser måste en
god ventilation anordnas. Härför uppsattes både
evakuerings- och friskluftsledning med ca 550 mm
diameter (se fig. 17). Fläktarnas kapacitet
beräknades vid den längsta indriften så att 300 m³
friskluft blåstes ända in till arbetsplatsen samt ca 200 m³
luft per minut utsögs vid samma arbetsplats. På vissa
ställen mellan mynningen och arbetsplatsen utsögs
ytterligare ca 100 m³ förskämd luft. Genom denna
anordning kunde fullt betryggande ventilation ernås,
vilket konstaterades genom en särskild
kontrollapparat för bestämning av luftens koloxidhalt. Denna
apparat bestod av en med palladiumklorur fuktad
löpande pappersremsa, som färgades mer eller mindre
mörk vid förekomst av koloxid i luften. Apparaten,
som varit i funktion hela tiden, har ingen gång visat
förekomsten av koloxid i någon farlig grad.

Drivningen av tunneln tillgick så, att ett galleri
med ca 1/3 av totala arean, som var 40 m², drevs
2 m före bottenpallen (se fig. 18 och 19).
Ursprängningen av galleri och pall skedde emellertid i samma
salva. I varje salva ingick ca 70-80 skott, som
genom tidtändare kunde bringas att gå i 25 olika
intervall. Dessa tidtändare, som levererats av
Nitroglycerinbolaget har fungerat utmärkt. Normal
medelindrift per arbetsdag vid 2 skift har varit 2,2 m,
varvid alltså per 8 timmar utlastades 90 m³ fast
berg.

Den 1 dec. 1932 möttes arbetslagen från Slussen
och Björns trädgård, varvid man förgäves spanade
efter skarven mellan tunnlarna. Den efter
gallerisprängningen från Björns trädgård resterande pallen
var borttagen till årsskiftet.

Gjutningen av betongtunneln har utförts så att
först gjutits bottenplattan eller där sådan ej
förekommer väggarnas nedre del med den för inspänning
erforderliga förut omnämnda foten. Därefter har
järnkonstruktionen uppsatts och väggarna gjutits
från en gjutfog vid botten upp till takets överyta
och slutligen hela taket i ett sammanhang.
Betongen har hittills visat absolut täthet trots en vid
återfyllningen utförd mycket ymnig vattenspolning
på utsidan. Visserligen är på väggarnas utsida
anordnad en god dränering men vid sprickor i
väggarna skulle säkerligen vatten dock ha inträngt.
Riskerna för sådana sprickor har man sökt undvika
genom anordnande av dilatationsfogar, som normalt
anbringats på 12 à 15 meters avstånd från varandra.
Fogarna ha tätats medelst kopparbleck. Att väggarna
hittills i ytterst ringa grad visat några sprickor,
trots att de i många fall stå fastgjutna på berget,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>