Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Ett 10-årsprogram för vägväsendet - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 DEC. 1933
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
141
En jämförelse mellan möjliga anslagsbehov under
förutsättning av oförändrad vägskatt och länens
\erkliga anslagskrav enligt flerårsplanerna ger vid
handen följande. De av länen föreslagna arbetena
för treårsperioden 1934-1936 synas kunna utföras
utan höjning av vägskatten i något län, förutsatt, att
länen äro enheter. De föreslagna vägarbetena under
perioden 1937-1943 måste medföra skattehöjning,
åtminstone i ett par län. Räknas i stället med medel-
talssiffrorna för hela 10-årsperioden och att de före-
slagna vägarbetena jämnt fördelas på varje år under
10-årsperioden, framgår, att länen i allmänhet kunna
utföra dessa arbeten utan skattehöjning.
"Den nu utgående vägskatten", säga de sak-
kunniga, "synes emellertid i åtskilliga län, särskilt
i de 4 nordligaste, ligga så högt, att en sänkning, i
vissa fall en avsevärd sådan, förefaller önskvärd,
vadan en minskning i vägbyggandet i dessa län
förefaller motiverad, om icke staten för dem ökar
bidragsprocenten."
De sakkunniga draga av de gjorda utredningarna
den slutsatsen, att en 10-års plan för vägbyggnader
bör baseras på ett totalt statsanslag av 30 mill. kr.
årligen.
Det totala medelsbehovet för vägbyggnader er-
hålles om till detta belopp lägges länens bidrag, som
kan beräknas utgöra 25 % av totalkostnaden. Med
denna relation skulle det totala medelsbehovet pr år
under perioden 1934-1943 för byggande av olika
slag av vägar på landsbygden uppgå till 40 mill. kr.
Härav borde enligt de sakkunniga-årligen utgå:
anslag till ödebygdsvägar med 1,5 mill. kr.,
" " enskilda utfartsvägar med 0,6 mill. kr.
" " tillfartsvägar till inlandsbanan med 0,3
mill. kr.
De sakkunniga framhålla, att dessa anslag äro be-
räknade med hänsyn till väghållarnas skatteförmåga
och att det icke torde tillkomma de sakkunniga att
bedöma statens förmåga att uppfylla dessa krav. Ej
heller har det varit möjligt att utreda, i vad mån de
erforderliga statsbidragen influeras av det vägbyg-
gande, som nu bedrives av arbetslöshetsmyndig-
heterna.
Beträffande medelsbehovet för vägunderhållet un-
der närmaste tioårsperioden framhålla de sakkunniga,
att detta är en mycket vansklig uppgift, särskilt med
bakgrund av den stegring, som skett under senaste
år. De bidragsberättigade underhållskostnaderna
förete följande utveckling:
År
1927
1928
1929
Kostnad
milL kr.
34,1
38,0
44,4
År
1930
1931
Kostnad
mill kr.
46y5
52,5
Siffrorna ange en ständig ökning till och med 1931.
För 1932 beräknas någon minskning inträda. Frågan
är, hur det kommer att ställa sig i fortsättningen.
De sakkunniga förklara sig ur stånd att framlägga
några beräkningar, på vilka kan grundas en 10-års-
plan för vägunderhållskostnaden i landet. Efter
övervägande av vad man f. n. vet rörande storleken
av dessa kostnader, föreslå de sakkunniga, att man
för 1933 räknar med en utgångskostnad av 52 mill.
kr. samt tillsvidare för varje år räknar med ett tillägg
av 2 % på kostnaden för det föregående.
I betänkandet diskutera de sakkunniga orsakerna
till underhållskostnadernas stegring och underhållets
organisation. Orsakerna till de abnorma stegringarna
i vissa län bero på, att viss tid måste åtgå, efter det
valdistrikten själva medelst vägkassan övertagit un-
derhållet, innan vägarna hunnit upparbetas till den
standard, som anses önsklig. Den ökade trafiken,
ökade anspråk på underhållets kvalitet, nya vägars
byggande eller intagande till allmänt underhåll ha bi-
dragit till ökning av totalkostnaden. Likaså ha un-
der senare år enklare vägbeläggningar, som efter
särskilt tillstånd få utföras på underhållskontot, ökat
i omfattning.
"Å andra sidan", säga de sakkunniga, "torde vara
åtskilligt att vinna genom rationellare organisation
både av administrationen (bl. a. indelning i större
vägdistrikt) och av själva underhållsarbetet, som på
många håll lämnar åtskilligt övrigt att önska. Med en
lämplig, sakkunnig organisation följer av sig själv
förbättring av vägunderhållstekniken och förbilli-
gande av kostnaden. Det är för övrigt anmärknings-
värt, att staten, som lämnar så högst betydande bi-
drag till vägunderhållet, har så litet inflytande på or-
ganisationen av vägunderhållet.
Sakkunniga hava för övrigt kommit till den slut-
satsen, att såväl den centrala myndigheten som också
länsstyrelserna och vägingenjörerna för närvarande
hava för små möjligheter att göra sig gällande beträf-
fande rationalisering av vägunderhållet, och att det
överhuvudtaget finnes för liten överblick över vägun-
derhållsväsendet i vårt land. Och dock gäller det en
högst betydande utgiftpost av för närvarande ca 50
mill. kronor. De sakkunniga skulle, som en första åt-
gärd vid sidan av de organisatoriska förbättringar,
som stå på dagordningen, vilja föreslå, att en ratio-
nell littreringsbokföring för vägunderhållet införes,
samt att denna bokföring regelbundet kontrolleras.
Denna kontroll kan ordnas på så sätt, att en bokhål-
lare från länsstyrelsen halvårsvis besöker varje väg-
distrikt och genomgår dess bokföring.
Det förtjänar omnämnas, att erfarenheten från
grannländerna Danmark och Norge, som tidigare än
Sverige gått in för ett förbättrat vägunderhåll, visar,
att när ett rationellt vägunderhåll verkligen genom-
förts, ernår man en stabilisering av underhållskostna-
den, till och med ett förbilligande. Samma erfarenhet
torde för övrigt även föreligga från ett och annat
svenskt vägdistrikt."
"All sannolikhet talar för, att i Sverige åtskilligt
återstår att göra både i fråga om tekniska och organi-
satoriska förbättringar, innan vi komma fram till en
stabilisering av vägunderhållets kostnader."
N. v. M.
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för Väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 13 november
1933 sammanträde å föreningens lokaler under ord-
förandeskap av major HUGO VON HEIDENSTAM.
Efter protokolljusteringen invaldes på styrelsens till-
styrkan i avdelningen civilingenjörerna Olle Rinman,
Gustaf Löfgren, Erik Ternström och Carl M. Matton
samt bergsingenjör Karl Sundberg, samtliga i Stock-
holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
