Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 51—52. 22 dec. 1934 - Tekniska föreningar - Svenska teknologförneingen. Avdelningen för industriell ekonomi och organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22 DEC. 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 477
utbildningskurser för försäljare. För företag med likartade försäljningsproblem borde gemensamma kurser för försäljningsingenjörer med fördel kunna organiseras.
Ingenjören är icke den, som klagar inför nya uppgifter, sade professor STEN VELANDER. Orsaken härtill ligger i att ingenjörens hela utbildning och arbetsområde är inriktat på att lösa problem. Även köpandet och säljandet bör nu införas under de tekniska arbetsmetoderna och det torde vara en av denna avdelnings uppgifter att bidraga härtill. De föregående talarna ha allsidigt belyst huru ingenjörsmetoderna satt sin prägel på försäljningen. Man må driva denna rådgivande, upplysande och utredande verksamhet huru metodiskt och grundligt som helst, så träffar man i många fall på en tydlig gräns, där användningen av den offererade varan icke lönar sig vid det offererade priset. Det visar sig emellertid lika tydligt att en sänkning av priset skulle betydligt öka antalet av de kunder, där användandet av varan ifråga medför ekonomisk fördel. Det finnes med andra ord för alla varor ett samband mellan avsättningsmöjligheterna och priset och ett samband som är sådant att avsättningsmöjligheterna öka, när priset sjunker. Talaren ville därför understryka som en av den säljande ingenjörens viktigaste uppgifter att studera, analysera och försöka finna lagarna för prisets inverkan på avsättningsmöjligheterna. Talaren exemplifierade sina synpunkter med resultat av undersökningar över sambandet mellan pris- och efterfrågan vid elektrisk energi.1
Direktör RAGNAR LILJEBLAD ansåg det vara omöjligt för en försäljare att känna till allt, som har med industriföretagets försäljning att göra. Det är möjligt för den som säljer kWh men är uteslutet vid ett företag som Asea med 40 000 olika katalognummer. Inom ett sådant företag är en skarp uppdelning av tillverkningschefens och försäljningschefens funktioner nödvändig. Vid leveranser av hela anläggningar måste ofta konstruktören direkt deltaga i försäljningen, ty han är för sitt arbete beroende av den primära kontakten med kunden. Man borde icke släppa ingenjörerna för tidigt på försäljningsarbetet, utlandsförsäljare böra åtminstone ha 10 års teknisk praktik,
Överingenjör T. SÄLLFORS redogjorde därefter för huru undervisningen är ordnad vid tekniska högskolan i ämnet industriell ekonomi och organisation. Bland våra tekniker, sade tal. står ej försäljningsarbetet alltid så högt i kurs, medan man vid U. S. A:s universitet anser detta arbete vara det bästa en ung man kan ägna sig åt. Storföretagen i detta land ägna särskilt stor uppmärksamhet åt den tekniska och psykologiska försäljareutbildningen.
Lektor MAURITZ FRYKHOLM gav en skildring över huru den merkantila avdelningen i tekniska gymnasiet i Örebro arbetar för att utbilda affärsbetonade teknici.
Ordf. framförde avdelningens tack till föredragshållare och diskussionsdeltagare.
Därefter följde föredrag av civilingenjör E. BOSÆUS över ämnet "Statslån åt den svenska industrien". Föredraget har återgivits i Teknisk tidskr., häfte 47, 1934.
Diskussionen inleddes av handelsrådet VILHELM LUNDVIK. Tal. framhöll, att med hänsyn till bankväsendets nuvarande utveckling vissa av de av föredragshållaren omnämnda lånefonderna i stort sett kunde sägas ha överlevt sig själva. Den erfarenhet tal. hade av den statliga lånerörelsen, som grundar sig på dessa fonder, vore näppeligen uppmuntrande, även om det måste medges, att den sällan förorsakat statsverket förluster.
Sistnämnda omständighet berodde närmast på att det är statskontoret, som bestämmer säkerheten för dessa lån, och statsverket plägar härvid uppställa ganska stränga krav. Som ett exempel på den fara, som ett stimulerande av näringslivet genom statliga lånefonder kan innebära förtjänade den av inledaren berörda torvlånefonden att framhållas. Under krigsårens bränslekris hade en del småfolk lockats att med lånemedel ur denna fond kasta sig på torvbränsleanläggningar, som sedan måst nedläggas, sedan de i många fall ruinerat företagarna och därjämte åsamkat statsverket förluster. Talaren uppehöll sig därefter vid de s. k. sociallånen och påpekade, att de fördelar med avseende å arbetslöshetens underlättande, som man avsåg att bereda med dessa lån, vore tämligen illusoriska.
Ifråga om a.-b. Industrikredit vore det förklarligt, att inställningen till detta låneinstitut vore betingad av den uppfattning man hade om lämpligheten av statligt ingripande på hithörande område. Ansåg man lyckligt, att utvecklingen gick i riktning mot kreditväsendets förstatligande, måste man ju hälsa tillkomsten av detta kreditinstitut med tillfredsställelse. Hade man såsom tal. en motsatt uppfattning, måste man ställa sig tveksam till detta institut. Åtminstone under nuvarande förhållanden, då de privata bankerna hade en synnerligen riklig tillgång av sparkapital, som det vore svårt att förränta, torde i varje fall något behov av det nya institutet icke föreligga. Det vore nu också att befara, att institutet med sin statliga karaktär komme att driva sin lånerörelse i former, som föga läte sig förena med näringslivets behov av smidighet och anpassning. För de företag, som dels komme att anlita det nya institutet, dels fortfarande ha krediter hos de privata bankerna, komme för övrigt lätt svårigheter att uppstå. Enligt 18 § av bolagsordningen för institutet ägde dess styrelse åtaga sig att jämväl handha utlåning åt näringsidkare med användande av medel, som av staten i särskild ordning ställas till förfogande för sådant ändamål. Bleve denna bestämmelse tillämpad, innebure den enligt tal. en allvarlig fara, i det att den offentlighet, varmed sådan statlig låneverksamhet f. n. vore förknippad och som för denna verksamhet vore påkallad, komme att försvinna.
INLEDAREN framhöll, att beträffande a.-b. Industrikredit några av våra mest framstående bank- och industrimän varit med om utformningen av institutet samt ansåg det för tidigt att uttala sig om institutets framtid. Vidare besvarade ingenjör Bosæus en av direktör HANS THORELLI framställd förfrågan, om lån kunde beviljas åt "uppfinnarebolag", som icke själva bedriva tillverkning, nekande.
Civilingenjör K. WESSBLAD sade, att den allmänna inställningen till a.-b. Industrikredit är, att det hälsas med stor tillfredsställelse. I Tyskland hade man inrättat ett institut för långivning till små och medelstora anläggningar, och dessa belåna även kontofordringar. Det skulle vara av stort värde, om även denna form kunde få tillämpning genom a.-b. Industrikredit. - Ingenjör Bosæus trodde emellertid ej att detta vore att förvänta, då det skulle strida mot förutsättningarna för a.-b. Industrikredits verksamhet.
Siste talaren, direktör R. LILJEBLAD, önskade peka på det förhållandet, att om låneverksamheten med staten som långivare syftade att vara ett led i planhushållningen, så var det säkerligen ett medel på gott och ont. Närmast torde det väl verka i motsatt riktning, eftersom man söker stödja företag, som icke äga existensberättigande.
ORDFÖRANDEN gjorde en kort sammanfattning av de olika yttrandena samt tackade talarna.
Omedelbart efter sammanträdet intogs middag av ett femtiotal medlemmar, varvid en allmän, mycket livlig diskussion utspann sig om försäljningsingenjören.
1 Den fullständiga undersökningen finnes publicerad i FSK meddelande nr 5, vilket kan erhållas mot en krona från institutionen för elektrisk anläggningsteknik vid Tekniska högskolan, Valhallavägen, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
