Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Joh. Härdén: Belysning medelst lysande gas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 JAN. 1934
ELEKTROTEKNIK
11
rör och neon är även start-spänningen per halvperiod
lägre än vid rör med kall katod. Vågformen ändras
även i övrigt med olika rörtyper och
driftförhållanden.
Denna fasförskjutning mellan ström och spänning,
trots att deras nollpunkter sammanfalla (detta kallas
ofta "imparitetsfaktor") medför givetvis en sänkning
av cos <p, så att produkt av ström och spänning ej
är detsamma som wattförbrukningen.
I viss grad kan detta kompenseras medelst
inkoppling av kapacitet i strömkretsen; dock, på grund av
förskjutningens komplicerade art kan den i regel ej
helt kompenseras; i regel kan man ej gärna komma
närmare än cos <p = 0,80 vid kall katod, för glödkatod
något högre, 0,90-0,95.
Ljusbildens fladdrande.
Om en vanlig glödlampa matas med 50 per.
växelström, iakttages knappast något fladdrande av
ljusbilden, vid 25 per. synes den däremot tydligt nog. Vid
det gasfyllda lysröret är detta fladdrande ofta
störande även vid 50 per. Finnes trefasström, som matar
3 parallella rör samtidigt, försvinner denna effekt;
denna åtgärd kan dock ej alltid realiseras. I
enkelrör kan saken avhjälpas så, att ena ä.nden förses med
två anoder, med en katod gemensam, samt en
passande induktans i den ena anodkretsen, så att
strömfaserna i de båda kretsarna delvis överlagra
varandra. Härigenom försvinner, praktiskt taget, den
störande effekten, dock blir ju anläggningen mera
komplicerad.
Fotometrering.
Denna erbjuder, på grund av avvikelserna från det
kontinuerliga spektret, vissa svårigheter.
Fysikaliskt taget ger lysröret mera strålning per watt än
en motsvarande lampa med "vitt" ljus (glödlampa);
dock är ju en del av rörets ljusstrålning overksam
för praktiskt seende.
Någon praktisk basis för jämförande av lysrörets
strålning med andra ljuskällor synes ej ha utarbetats
hittills. Olika personer uppskatta belysningen på ett
färgat föremål högst olika,1 vilket försvårar
bestämningen. Fär^-fotometrering genom jämförelse mellan
koltråds- och wolframlampor ger i allmänhet ej mera
överensstämmande jämförelse var den än ±2 %.
Samma metod använd för lysrör ger ännu sämre
resultat. Tillnärmelsevis rätta värden kunna
erhållas genom att insätta noga avpassade filter i
ljusstrålen från en wolf ramglödlampa av känd
ljusstyrka och jämföra denna med lysröret (Paterson
anger en ungefärlig filterskala härför); dock kunna
endast approximativa värden erhållas, då ju
jämförelsen är endast subjektiv.
Några faktorer som beröra verkningsgraden.
Verkningsgraden påverkas dels av strömkretsen,
dvs. förkopplingsmotståndet eller -induktansen samt
eventuellt inkopplade kondensatorer, transformatorn
med dess nödvändiga läckningsförhållanden, dels av
rörets egna faktorer, som äro ett flertal, beroende
på typen av rör, gasfyllningens natur, tryck etc.
Några gassorter, i övrigt ändamålsenliga, utsända,
i Se Coblentz och Emerson, Bull. Bur. of Standards Vol.
14 - s. 206 (1918).
som vi sett, även en hel del strålning, som är
olämplig för belysningsändamål. (Samma förhållande
återfinna vi även i naturen: eldflugans och lysmaskens
ljus utmärker sig för en synnerligen hög
verkningsgrad; ljuset i dess helhet visar ett kontinuerligt
spektrum, men den huvudsakliga strålningen ligger
inom grönt-gult-rött. Härav kommer det sig, att
trots hög verkningsgrad fordras det ca 1600
eldflugor för att fotometriskt åstadkomma en
ljusmängd och -styrka lika med ett normalljus!)
Om hela rörets tillförda energi kunde omsättas i
ljus av våglängden 5 550 Å (= ungefärliga max. av
ögats relativa ljuskänslighet), så skulle röret ge ca
6/0 lumen per watt, medan en 100 watts glödlampa
ger endast ca 12 lumen/watt.) Ca 92 % av den
tillförda energien i en glödlampa omsättas i strålning,
omärklig för ögat, huvudsakligen liggande i och
under infrarött (och värme). Detta är ofrånkomligt,
sålänge ljuskällan utgöres av en glödande kropp
(t. e. glödtråd).
Vid normalt brinnande lysrör är den energi,
som motsvarar infrarött, endast V* av den som
motsvarar gult (D-linjen). Energien i ultraviolett är
endast några procent. Nu är natriumljuset, 5 890 Å,
ca 78 % starkare än det motsvarande gröna vid
maximum 5 550 Å. Härav skulle man vänta ett
utbyte av nära 360 lumen per watt, en siffra som
ernåtts under särskilda omständigheter (och låg
intensitet) av Pirani, men som ej kan realiseras i
praktiken. Dock har man redan nu kommit så pass
långt som till 70 lumen per watt, jämfört med 12
vid glödlampan. Skillnaden mellan de 360 och 70
förbrukas inom röret självt. De i glasröret i hastig
rörelse befintliga gasatomerna stöta oupphörligt
mot i örets väggar, varvid en stor del av energien
omsattes i värme och går förlorad. Särskilt ifråga
om natrium (och kvicksilver) är detta ett nödvändigt
ont. ty dessa förekomma ej i lämplig ångform annat
än vid högre temperatur. För att minska förlusten
genom värmeavledning omger man därför dessa rör
med ett ytter-rör och evakuerar mellanrummet.
Valet av elektrodmaterial, konstanthållandet av
ång-tiycket i röret samt strömstyrkan spelar även en
viktig roll.
Nyare förbättringar.
Särskilt glödkatodrören ha under de sista två
åren förbättrats avsevärt. För det första hava både
neon- och Hg-rör (de senare antingen i klart eller
ock i grönfärgat glas) givits sådan form, att de
kunnat placeras i parabolisk reflektor, varigenom
kraftiga enheter lämpade särskilt för
fasadbelys-ning erhållits. Effekten av dessa är långt
överlägsen de vanliga kombinationerna med glödlampor
och filterglas. Vidare ha neon- och Hg-rör (de
senare i fluorescerande specialglas) sammanförts till
enheter, som genom sitt jämna, milda ljus medgiva
en god färgbedömning av föremålen. Dessa rör äro
omgivna av opalglasskärmar, som jämnt fördela
ljuset. En annan kombination utgöres av
glöd-katodrör samarbetande med vanliga glödlampor.
Neon ger åt denna kombination en angenäm
rödaktig färgton, blått Hg-ljus ger en ton närmare
dagsljusets (samt ger även, för medicinskt bruk,
ultraviolett, om röret utföres i kvarts). En särskild
fördel med denna kombination är, att då glöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
