Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - G. Swedenborg: Bedömning av telefonapparaters elektroakustiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 MARS 1934
ELEKTROTEKNIK
36
BEDÖMNING AV TELEFONAPPARATERS
ELEKTROAKUSTISKA EGENSKAPER.1
Av G. SWEDENBORG.
Under senare år har på olika håll åtskilligt arbete
utförts för att få fram ändamålsenliga metoder för
bedömning av telefonapparaters elektroakustiska
egenskaper. Såväl telefonförvaltningar som
apparatfabrikanter i skilda länder ha verksamt bidragit
till utvecklingen på området. Av den internationella
rådgivande telefonkommitténs (CCIF)
underkommittéer finnes en, som har till uppgift att utföra och
be-dörna elektroakustiska telefonundersökningar av
olika slag. Kommittén har till sitt förfogande ett
laboratorium, inrymt i Conservatoire des Arts et
Métiers i Paris.
I det följande skall något nämnas om en del av de
undersökningsmetoder, man f. n. använder sig av.
Man strävar att ernå en tillförlitlig värdesättning
av såväl det överförda talljudets intensitet som dess
kvalitet. Till en början skall frågan om
Ijudinten-siteten behandlas.
Bestämningar av effektiviteten.
Det är givet, att olika apparatkonstruktioner ge
skilda resultat ifråga om omvandlingen av akustisk
effekt till elektrisk och vice versa. Denna
omvandling är nämligen beroende av en mångfald detaljer,
exempelvis mikrofonens och hörtelefonens
konstruktion, mikrofonens strömmatning, mikrotelefonens
mekaniska utformning, telefonapparatens
kopplings-schema etc. Över det stora internationella telefonnätet
sammankopplas apparater av synnerligen olika
utföranden. Karakteristiska data för apparaternas
effektivitet äro självfallet av stort värde för strävan att ernå
bästa möjliga beskaffenhet hos telefonförbindelserna.
Mikrofoner och hörtelefoner kunna prövas med
rena sinusformade toner. Man får härmed fram
frekvenskarakteristiken. För ändamålet erfordras
akustiska och elektriska mätapparater. Som någon
akustisk effektmätare ej finnes, är man hänvisad att
bestämma antingen partikelhastigheten (t. e. med
Ray-leighs skiva2) eller det akustiska trycket (t. e. med
Gerlachs och Meyers kompensationsanordning2 eller
Arnolds och Crandalls termofon2). Under vissa
förutsättningar, t. e. vid en plant eller en sfäriskt
fortskridande våg, känner man sambandet mellan
hastighet och tryck, varvid effekten kan anges.
Placeras en mikrofon inom området för den
akustiska vågrörelsen, deformeras vågorna genom
reflexion och det nyssnämnda sambandet mellan
tryck och hastighet förändras. En
ljudsamlare-anordning, t. e. en mikrofontratt, kan mångdubbla
trycket. Tydligt är, att den akustiska effekten ej
är lämplig att räkna med vid angivande av
telefonapparaters sändnings- och mottagningseffektivitet.
Man brukar i stället bestämma förhållandet mellan
det akustiska trycket på mikrofonen och den härav
erhållna elektriska spänningen (och vice versa då det
1 Efter föredrag vid Elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 5 oktober 1933.
2 En kort beskrivning- av dessa förfaringssätt återfinnes
i slutet av uppsatsen.
gäller hörtelefoner). Trycket anges i dyn pr cm2.
Enligt senast föreslagna definitioner kallas denna
enhet "mikrobar" eller "barye" (l bar användes inom
meteorologien som beteckning för 106 dyn pr cm2).
Fig. l anger frekvenskarakteristiken för en
lokal-batteriapparat av telegrafverkets modell, prövad
såsom omvandlingsorgan mellan akustiskt tryck och
elektrisk spänning vid talfrekventa toner. Den
erhållna kurvan är, som synes, starkt vågig. Detta
beror huvudsakligen därpå, att mikrofonmembranet
har utpräglade egensvängningstal. Särskilt är det
lägsta resonansperiodtalet, vid vilket hela
membranet rör sig, och varvid alltså varken nodcirklar
eller noddiametrar finnas, av stor betydelse. Detta
egensvängningstal brukar vid nu brukliga
apparatkonstruktioner ligga för såväl mikrofoner som
hörtelefoner inom området 800 å 1100 Hz, vilket gör,
att telefonapparater i regel äro särskilt känsliga
inom detta intervall. Hos mikrofoner dämpas
visserligen egensvängningen genom den mekaniska
an-liggningen mot kolkornen och kolkornskammarens
väggar, men denna dämpning är ej så stor, att
resonanssvängningen mildras i väsentlig grad.
Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt,, att
av en starkt vågig frekvenskarakteristik få en
uppfattning om effektiviteten vid överföring av talljud.
Man skulle kunna tänka sig att göra
undersökningarna med ett ljud, sammansatt av ett flertal toner,
valda så i avseende på tonhöjden och den relativa
intensiteten, att ljudet ungefär motsvarar det
mänskliga talet. Vid mikrofonprovningar hade man i så
fall att avläsa den erhållna talfrekventa spänningen
på ett instrument, förkopplat med ett elektriskt
filter, som genomsläpper delfrekvenserna i proportion
mot det hörselintryck, varje särskild ton ger vid
avlyssning i en representativ hörtelefon. Vid hör-
10*
\
–i
4 5 6 7 8 9 f
4 5 6 7 *4104
Hertz
Fig. 1. Den akustoelektriska överföringen hos en
telegrafverkets lokalbatteriapparat vid olika periodtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
