Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 56 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - E. T. Glas: Rundradiostörningar från 6-fas kvicksilverlikriktare för belysningsnät samt störningsskyddens utförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

56

TEKNISK TIDSKRIFT

7 APRIL 1934



Fig. 2.

likriktarens belastning. Särskilt vid gallerstyrning
står den svåra tomgångsstörningen i mycket god
överensstämmelse med vad man kan vänta sig,
utgående från ljusbågsspänningen faktiska förlopp.
Tyngdpunktsfrekvensen rör sig om 350 p/s för de
båda transformatorreglerade likriktarna enl. fig. 1,
2 A (sakna störningsskydd) utan större variationer,
men visar för den gallerstyrda likriktaren tydlig
tendens att öka i närheten av tomgång, vilket även kan
förväntas.

Nätets totala belastning påverkar vanligen
störningen i avsevärd grad, så att stömingsintensiteten
avtar, när totala belastningen ökar; detta är
framförallt att återföra till inkopplade
omformares dämpande inflytande. Fig. 4 (gäller
för 4 500 A järnkärl,
transformatorreglering, intet egentligt störningsskydd)
visar, huru störningen nedgår till ungefär
2/3 eller 1/2, allteftersom en eller två
omformare läggas in på nätet. Ganska
oberäknelig är däremot inverkan av
batterier.

Varje elektrisk apparat, där ljusbåge
eller - ännu mera - gnista ingår, alstrar
förutom eventuella tonfrekventa också
radiofrekventa störningar. Även vid
kvicksilverlikriktare uppträda
sistnämnda komplikationer, ehuru i ringa
omfattning. Radiofrekventa vågor förmå
nämligen icke att i någon större omfattning
sprida sig ut på nätet, där detta är ett
kabelnät, på grund av dess avsevärda
kapacitet m. m., utan dessa störningar
yttra sig endast inom själva
likriktarstationen eller företrädesvis vid
luftledningsnät i dennas omedelbara grannskap. De
komma då in genom induktion över
mottagarnas antenner och äro mest
besvärande vanligen på övre
våglängdsområdet, under det att de egentliga,
tonfrekventa likriktarstörningarna komma in över
nätanslutningen och i ungefär lika mått genera
mottagningen på alla rundradiovåglängder. Emellertid kan
den radiofrekventa störningskomposanten ge
anledning till felaktiga slutsatser vid mätningar, som
utföras i Hkriktarstationen, då det ju uteslutande är den
tonfrekventa komposant, som sprider sig ut på nätet,
som man vill komma åt. Det enklaste sättet att
avgöra, huru det ligger till i ett visst fall, är lyssning i
en radiomottagare, som inkopplas på matstället. Man
kan då av störningsljudets art vanligen genast avgöra,
om den högfrekventa störningens intensitet är
hindrande för mätningens utförande. Skulle så vara fallet,
bör mätningen naturligtvis göras utom stationen, så
nära densamma som möjligt. Dock har det ännu ej
förekommit i praktiken, att vid mätning mellan
ytterbranscherna radiofrekvens nämnvärt komplicerat
situationen. Däremot har detta varit fallet, när man
mäter mellan endera ytterbranschen och jord.
Följande tab. l anger värden vid ett undersökt fall

Tab. 1.



(3 X 350 A glaskolvar, gallerstyrning,
störningsskydd som i fig. 3). Växelspänningarna mellan
ytterbransch och nolledare erhållas tydligen
väsentligt större än mellan ytterbranscherna, då mätningen
som vanligt göres inne på stationen (vid utgående
kabelskenor), under det att vid mätning hos abonnent
(ca 100 m från stationen) förhållandena äro fullt
normala, beroende på att i det senare fallet radio-



Fig. 3.



Fig. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>