Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 58 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - E. T. Glas: Rundradiostörningar från 6-fas kvicksilverlikriktare för belysningsnät samt störningsskyddens utförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

58

TEKNISK TIDSKRIFT

7 APRIL 1934



Fig. 9. Spänningsomsättning för obelastat, förlustfritt filter.

och besitter en induktans av 0,3-0,7 mH eller
liknande värden.

Utan all fråga äro tillräckligt stora, symmetriskt
inkopplade seriespolar effektivast. Fig. 2 visar huru
i ett konkret fall, där batteri och likriktare
uppställts i samma station, såväl pulsations- som
störspänning nedpressats under 0,2 % vid användning av
sådana, eller en relativ störningsreduktion av ungefär
l:10. Dylika anordningar ställa sig emellertid, när
det gäller strömstyrkor om flera tusen ampere,
tämligen dyrbara, varför den vanligaste metoden blivit
användning av resonanskretsar tillsammans med en
jämförelsevis stor katoddrossel. När det gäller
gallerstyrda likriktare gör man emellertid klokt i att
vara försiktig beträffande resultatet. Vid en
katoddrossel så pass stor som 1-2 mH och tre
resonanskretsar enligt fig. 3 visade det sig sålunda, att
störningarna endast vid 1/1 last voro tolerabla (jfr
preliminära normgränsen 0,5 % för störspänningen,
vilken gräns visar sig hålla strecket ej blott här utan
även för andra galler styrda likriktare). Fig. 6 och
i mindre mån fig. 7 visa lyckade resultat för
transformatorreglerade likriktare vid användning av blott
två resonanskretsar. Även fig. 8 visar ett gott
resultat, varvid en kondensator om 1 500 &#956;F
(resonanskrets för periodtalet &#8734;) parallellkopplats med
två avstämda kretsar, varav följer, att
tyngdpunktsfrekvensen blir ovanligt låg, knappa 200 p/s mot
de vanliga 350 p/s.

Skydd mot radiofrekventa störningskomposanter
inkopplas ofta i form av shuntkondensatorer om
några &#956;F över transformatorns sekundärsida.

Slutligen visa fig. l och 4, där intet eller blott ett
otillräckligt störningsskydd ingår (enbart
katoddrossel om högst 0,3 mH) fall, där omfattande
radiostörningar förorsakats.

När erforderlig serieinduktans uteslutande inlägges
i katoddrosseln, som ju är inkopplad i
minusbran-schen, uppstår givetvis en viss osymmetri, som
särskilt för de högre tonfrekvenserna kan ha mindre
önskvärda följder. Man har möjligen här orsaken till
att såväl vid lyssning (eller mätning) inne på
stationen som ute på nätet en markerad skillnad finnes
för mottagare, som anslutas mellan + och 0, jämfört
med dem, som anslutas mellan 0 och -. Exempelvis
i det fall, som illustreras av fig. 3, voro störningarna
avsevärt svårare, särskilt i närheten av
tomgång, för inkoppling av mottagaren
mellan + och 0 än mellan 0 och -.
Obalansen bortfaller helt vid uppdelning
av serieinduktansen på båda branscherna
som i fig. 2.

Vid konstruktion av störningsskydd,
som innehåller avstämda kretsar, måste
stor försiktighet iakttagas, så att
icke-avsedda extrafenomen i form av
spänningshöjning för vissa störningskomposanter
undvikas. Man kan icke betrakta varje
del av störningsskyddet som ett helt med
viss verkan samt därefter summera
verkan från de olika delarna, utan allt måste
åtminstone till en viss grad ses i ett
sammanhang. Emedan störningsskyddets
effektivitet i hög grad beror av nätets
elektriska egenskaper är det inte så lätt,
som man skulle kunna tro, att
beräkningsvägen komma fram till den dämpningskurva, som man
vill åt. Fig. 9 ger dock ett gott begrepp, vad det är
fråga om. Den heldragna kurvan har utan hänsyn till
ohmska förluster beräknats för ett utfört filter i
tomgång. Man ser huru man måste köpa varje nollställe
(resonansminimum) med ett oändlighetsvärde
(resonansmaximum genom kretsarnas koppling). Ohmska
motståndet i filtret samt nätbelastningen ge en viss
utjämning av kurvan, ungefär som de streckade
partierna visa, men det kvarstår dock utan tvekan en
benägenhet till upptransformering av vissa
störningskomposanter, vilkas frekvenser ha värden, som ligga
något under resonansfrekvenserna. Om emk är
sådan, att dessa maxima tillföras stor energi, är
nyttan med resonansshuntarna tydligen diskutabel.
Man kan undvika alltför stora kastningar i kurvans
förlopp genom ökning av ohmska dämpningen, t. e.
genom höjning av spolens dekrement eller genom
att shunta ett ohmskt motstånd till kondensatorn
(vilket motstånd då samtidigt tjänstgör som
urladd-ningsmotstånd). För de värden på kondensatorns
kapacitet, som man brukar röra sig med, uppstår
nämnvärd dämpande inverkan först då man
kommer ned till något tiotal kiloohm. Om
resonanskretsarna böra avstämmas exakt till
fundamentalfrekvenserna, eller om man kan nöja sig med
ungefärlig avstämning t. e. som fig. 9 visar har icke
utrönts experimentellt. Frågan sammanhänger med
emks kurvform.

Tab. 2.



Tab. 2 sammanfattar resultaten vid successiva
förändringar i störningsskyddet för likriktaren fig. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>