Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. April 1934
- E. T. Glas: Rundradiostörningar från 6-fas kvicksilverlikriktare för belysningsnät samt störningsskyddens utförande
- F. Bigner: Kvicksilverlikriktarens användning inom radiotekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7 APRIL 1934
ELEKTROTEKNIK
59
och anger, att 300-kretsens inflytande är avgjort
störst (noggrann avstämning till 300 p/s hade här
gjorts). Detta framgår särskilt av raderna 5, 6 och
7 jämförda med varandra. För övrigt ser man, att
600- och 900-kretsarnas inverkan är mera
komplicerad, beroende på emks frekvensegenskaper samt
den förut nämnda elektriska kopplingen.
Katoddrosseln utföres alltid eller nästan alltid
med järnkärna (i regel manteltyp) och har
justerbart luftgap, varigenom induktansen kan förändras.
Spolarna i resonanskretsarna äro däremot luftspolar,
även de utförda med tanke på justeringsmöjlighet.
Så fort järnkärna ingår, har man alltid att tänka på
mättningsrisk vid högsta förekommande belastning.[1]
Börjande mättning kan exempelvis vid en
gallerstyrd likriktare yttra sig däri, att störningens starka
beroende av belastningen (jfr fig. 3) försvinner, så
att störningsintensiteten blir ungefär konstant.
Detta beror naturligtvis på att induktansen minskar
vid större belastning, varigenom den avtagande
störningsintensiteten väges upp. Fenomenet är
enbart till fördel, men kan blott komma i fråga vid
gallerstyrda, ej vid transformatorreglerade likriktare,
emedan störningskarakteristikerna luta åt motsatt
håll i de båda fallen.
Jämförande lyssningsförsök samt omfattande
kontrollverksamhet bland den rundradiolyssnande
allmänheten visa, att en likriktare oavsett dess
konstruktion är störningsfri för rundradio, om stör
spänningen (definierad som ovan) understiger 0,5 %. Med
hänsyn till varierande konstruktion är det däremot
vanskligt att uteslutande gå in för en
pulsationsspän-ningsgräns. Den nämnda siffran är ganska fordrande
men också betryggande.
KVICKSILVERLIKRIKTARENS ANVÄNDNING INOM
RADIOTEKNIKEN.
Den storartade utveckling, som radiotekniken
genomgått under de senaste åren, såväl vad rundradion
som trådlös telefoni och telegrafi i allmänhet
beträffar, har lett till att icke endast antalet
radiosändare snabbt ökats utan även sändareeffekten
stegrats i samma takt.
Maximieffekten för rundradiosändare begränsades
enligt senaste luzernplanen till 150 kW med ett
undantag för en maximieffekt av 500 kW. Även
sändare för telegrafi, telefoni och bildtelegrafi erfordra
betydande effekter, och man bör kunna förutse, att
tekniken på detta område kommer att utvecklas
ytterligare. Ökningen av sändareeffekten har gått
hand i hand med utvecklingen av sändarerören,
vilka f. n. kunna framställas för effekter upp till ett
par hundra kW. Samtidigt med att effekten har
stegrats, har även en tendens till stegrad
anodspänning hos sändarerören kunnat iakttagas. F. n.
användas sålunda sändarerör för spänningar upp till
22 kV likström, medan maximispänningen för
endast några år sedan var 10-12 kV.
Den omständigheten, att den för matning av
sändarerören till förfogande stående likströmsenergien i
motsvarande grad måst ökas under samtidig höjning
av driftspänningen, har fört till att radioteknikerna
ha måst se sig om efter nyare, driftsäkra och mera
ekonomiska aggregat för omformning av
växelström till erforderlig likström. Till en början
användes för radiosändare så gott som uteslutande
högspänningsmotorgeneratorer. Då sändareeffekten måste
stegras, uppstodo svårigheter att ernå betryggande
isolation vid den högspända likströmmen. Även i
fråga om verkningsgrad lämnade dessa omformare
en hel del övrigt att önska. Så snart driftspänningar
över 10 kV visade sig nödvändiga, ökades
kostnaderna för nämnda omformare i så hög grad, att
hela anläggningens räntabilitet äventyrades.
Man försökte komma fram på andra vägar, varvid
till en början glödkatodlikriktarna kommo till
användning. Dessa arbetade efter dåtida uppfattning
tillfredsställande, dvs. man hade ej alltför stora
anspråk på ekonomisk och störningsfri drift, då några
bättre omformaretyper ännu ej voro kända.
Samtidigt började man i Amerika använda
glödkatodlikriktare av en speciell typ, vanligen benämnd
thyratron. Dessa likriktare visade sig utgöra ett
väsentligt framsteg i omformningen av växelström till
högspänd likström, i synnerhet som det tidigare vid de
vanliga glödkatodlikriktarna för spänningar över
10 kV likström så gott som undantagslöst varit
nödvändigt att seriekoppla flera likriktare. En dylik
seriekoppling är omständig och för även den
nackdelen med sig, att verkningsgraden blir tämligen låg.
De nya glödkatodlikriktarna med en atmosfär av
kvicksilverånga uppställdes vid ett antal
radiosändare såväl i Nordamerika som i Europa. Det har
dock visat sig, att dessa likriktare äga en tämligen
begränsad bränntid, genomsnittligt l 200-l 500
timmar, vilket gör, att driftkostnaderna bliva tämligen
höga.
Under tiden ha de inom starkströmstekniken till
allt större användning komna kvicksilverlikriktarna
utvecklats och även visat sig vara driftsäkra såsom
omformare av växelström till högspänd likström, så
att man numera med fog torde kunna påstå, att
denna typ av omformare är den på teknikens
nuvarande ståndpunkt mest ekonomiska och driftsäkra
högspänningsomformaren. Av kvicksilverlikriktare
finnas som bekant tvenne artskilda typer,
glaslikriktare och likriktare med vakuumtät stålcylinder,
den senare typen benämnd stållikriktare eller
storlikriktare.
Glaslikriktarna ha i stort sett visat sig ha samma
nackdelar som thyratronrören, dvs. en begränsad
bränntid. Därför har denna typ av
kvicksilverlikriktare ej kommit till användning för anläggningar
med större effekter eller där de högsta
likströmsspänningarna kommit i fråga.
[1] Jfr härtill artikel av förf. Elektroteknik 1932, sid. 169-170, särskilt fig. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0061.html
