Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. Maj 1934
- Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄFTE 5
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: Julius Körner
MAJ 1934
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp, av Otto Stålhane.
- Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik, av U. Lamm. - Radioförbindelse med ultrakorta vågor mellan England och Frankrike. - Föreningsmeddelanden.
NÅGRA SYNPUNKTER RÖRANDE KONSTRUKTION AV
ELEKTRISKA ÄNGPANNOR AV ELEKTRODTYP.
[1]
Av OTTO STÅLHANE.
Inledning.
För den som varit med praktiskt taget från början
av elektroteknikens industriella utveckling ter sig
det senaste decenniets rika skörd av nya uppslag,
nya kunskapsområden och nya praktiska
tillämpningar oerhört imponerande, och man upphör ej att
förvåna sig över och glädja sig åt det mänskliga
intellektets förmåga att upptäcka och nyttiggöra de
förut okända lagarna för alla dessa nya företeelser.
Men man förvånar sig då också, om man har sina
blickar riktade åt detta håll, över att en sådan detalj
- icke oviktig inom elektrotekniken - som den
elektriska ångpannan, ännu efter tjugu års praktisk
användning icke tillvunnit sig större intresse än
att det alltjämt förekommer, att konstruktörer på
detta område icke tillräckligt ingående studera och
tillgodogöra sig lagarna för de företeelser, som
avspelas inom en elektrisk ångpanna, resp.
möjligheterna för en rationell konstruktion under givna
förutsättningar. Denna dom kan förefalla hård, men är
nog i realiteten berättigad, vilket bevisas av de
mindre lyckade anläggningar som alltjämt förekomma,
icke minst med avseende på en onödigt låg
verkningsgrad, som vållar köparen stora årliga förluster
- lyckligtvis oftast honom ovetande. De elektriska
pannanläggningarna omsätta ofta mycket stora
energibelopp, och man må betänka, att redan vid en för
vårt land medelstor anläggning på ca 10 000 kW, som
betingar en anläggningskostnad av storleksordningen
50 000 kr., en enda förlorad verkningsgradsprocent,
om man räknar med ett kraftpris av 40 kr. per kW-år,
medför en årlig förlust av 4 000 kr., dvs. 8 % på
anläggningskapitalet. Det uppgives från Canada, de
elektriska ångpannornas förlovade land, med en
största anläggning på 147 000 kW och med en
sammanlagd installerad panneffekt av över 1 million kilowatt
(emot totalt ca 100 000 här i Sverige) att, om man
där håller sig till pannenheter över 2 000 kW, variera
verkningsgraderna mellan 90 och 98,5 %, och ligga
för flertalet pannor mellan 95 och 98 %. I själva
verket behöver ingen elektrisk ångpanna på 2 000
kW eller däröver arbeta med lägre verkningsgrad än
98 %, och då kan man ju lätt få ett begrepp om vad
som går förlorat i Canada per år endast på grund av
för låga verkningsgrader, även om man tar hänsyn till
att energipriset är lägre än här. Och när man
vidare studerar tillgängliga uppgifter om de mycket,
varierande livslängderna hos elektroder och
genom-föringar, blir man än mer tvivlande angående
grundligheten i det konstruktiva arbetet.
Då det även i vårt land alltjämt synes på sina håll
råda en viss osäkerhet rörande lagarna för förloppen
i en elektrodpanna, har jag funnit det motiverat att
framlägga en del under åren av mig och andra
samlade erfarenheter ifråga om betingelserna för
pannornas goda funktion, för att därmed bidraga till att
sprida ljus över dessa problem. Och detta gör jag
med den förhoppningen, att därmed kunna intressera
yngre ingenjörer för dessa problem, så att de genom
vidare utveckling av det framlagda materialet må
kunna bringa denna i och för sig intressanta teknik
fram till en större fulländning.
Man skulle måhända i någon mån kunna söka
förklaringen till, varför denna teknik hittills ej tilldragit
sig något allmänt intresse i vårt land just i den kloka
framsynthet varmed kraftproducenterna, med
Vattenfallsstyrelsen i täten, planerat och organiserat landets
krafthushållning, med resultat, att största delen av
den tillgängliga kraften kunnat utnyttjas för i
förhållande till de elektriska ångpannorna mera
kvalificerade ändamål. Emellertid är, åtminstone under tider
av normal resp. god vattentillgång, installerandet av
elektriska ångpannor alltjämt väl motiverat på en
hel del håll även inom vårt land, och det torde
därför, med hänsyn till de nyss berörda förhållandena,
vara av intresse för såväl fabrikanter som köpare, att
vinna största möjliga klarhet i hithörande
förhållanden.
Matarvattnet.
När vi nu skola diskutera de elektriska
ångpannornas konstruktion, kan det ju vara lämpligt att börja
med det viktigaste momentet, nämligen
matarvattnets fysikalisk-kemiska egenskaper och dessas
inverkan på pannornas funktion. De undersökningar
jag haft tillfälle att tidigare utföra på detta område,
kunde av ekonomiska skäl tyvärr ej fullföljas till den
[1] Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens sammanträde den 16 mars 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0067.html
