Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 67 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5 MAJ 1934

ELEKTROTEKNIK

67

net som möjligt, eller med andra ord, ju högre
värdet är på vattenfaktorn vid ett visst ångtryck,
desto högre blir pannans verkningsgrad. Ävenledes
gäller den för övrigt självklara satsen, att ju högre
ångtrycket är, desto högre måste värdet på
vattenfaktorn vara för erhållande av samma verkningsgrad
under i övrigt oförändrade förhållanden.

Vad våra svenska matarvatten beträffar, ligga
deras ledningsmotstånd, när det gäller naturvatten,
just inom de motståndsområden som kurvorna å fig. 1
omfatta. Har man däremot tillräcklig tillgång på
kondensvatten, kan man räkna med ledningsmotstånd
hos matar vattnet av storleksordningen 100 000 ohm
per cm-kub vid 18°. Här i Sverige ligga emellertid
naturvattnens spec. ledningsmotstånd i stort sett inom
området 5 000 till 30 000 ohm per cm-kub, och efter
dessa värden bör man alltså i stort sett rätta
standardkonstruktionerna för den svenska marknaden.

Ångpannetyper.

Med hänsyn till användningssättet kunna de
elektriska ångpannorna uppdelas i tvenne huvudgrupper,
nämligen dels pannor för relativt konstant belastning,
vilken belastning dock i regel bör kunna, utan krav
på hastiga övergångar, varieras inom vissa gränser,
dels pannor, vilkas effekt med hjälp av automatiska
anordningar skall kunna snabbt regleras inom vida
gränser, exempelvis för att så fullständigt som
möjligt kunna kontinuerligt uttaga den maximalt
tillgängliga effekten vid en industriell anläggning med
snabbt varierande belastning. Vi kunna lämpligen
kalla dessa panntypen för långsamreglerade resp.
snabbreglerade pannor. Att man, trots att de
snabbreglerade pannorna givetvis utan någon förändring
kunna användas som långsamreglerade, men ej tvärt
om, alltjämt använder båda dessa typer, har sin
förklaring däri, att de snabbreglerade pannorna hittills
ställt sig något dyrare i tillverkning än de
långsamreglerade. Kan man konstruera en snabbreglerad
panna, som ej ställer sig dyrare i tillverkning resp.
underhåll än en långsamreglerad panna av samma
effekt, är det ur fabrikationssynpunkt givetvis ingen
mening i att överhuvudtaget tillverka
långsamreglerade pannor, och mycket talar för att man så
småning o m skall komma därhän.

De långsamreglerade pannorna, som hittills äro de
oftast förekommande, kunna i sin tur uppdelas i
tvenne grupper, nämligen pannor utan resp. med
strömbanan förträngande kroppar av
porslin, kvartsglas eller annat liknande
material.

Den mest elementära panntypen är
den som visas å fig. 4, och som består
av ett cylindriskt, vertikalt pannkärl
med en centralt placerad, ävenledes
cylindrisk elektrod, nedtill avslutad
med en halvsfär. Införes ett ledande
vatten i pannan, och en spänning
anbringas mellan elektroden och
pannkärlet, kommer en ström att gå fram
genom vattnet, vilkens styrka beror
såväl på apparatens dimensioner som
på vattnets ledningsmotstånd.



Fig. 4. Den enkla elektrodpannan.

Vi kalla elektrodens radie r₀ och
dess i vattnet neddoppade längd l, panncylinderns
inre radie r₁ samt vattnets specifika motstånd "rho"_v. Det
totala motståndet mellan elektroden och pannkärlet
sammansätter sig då av motståndet R₁ mellan
elektrodens cylindriska del och pannväggen, och av
motståndet R₂ mellan elektrodens halvsfäriska nederända
och pannväggen. Ej fullt korrekt, men dock
tillräckligt noggrant för tekniska beräkningar kunna
dessa motstånd uttryckas på följande sätt:

R₁ = "rho"_v /(2"Pi" x 0,434 x l) x log (r₁/r₀);
R₂ = ("rho"_v/2"Pi") x (r₁ - r₀)/(r₁ x r₀)

Kurvan å bild 5 visar storleken av R₁ vid olika
värden på r₀ och r₁ vid ett spec. motstånd hos vattnet av
1 000 ohm per cm-kub och l = 100 cm. Ur kurvan
kan uttagas värdena för motståndet mellan elektroder
från 2 cm upp till 125 cm radie.



Fig. 3. Utblåsningsförlust i % vid olika ångtryck och värden på "m"
vid 70° matarvatten.

Fig. 5. Motståndet mellan cylindriska koncentriska
elektroder. Motståndet R₁ sökes som skillnad
mellan ur kurvan bestämda värden för r₀ och r₁.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>