Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - F. A. Fischer: Riktad ljudöverföring - Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 JUNI 1934
ELEKTROTEKNIK
89
huvudsnitt. Strimmorna på vardera av dessa två från
varandra isolerade klotsektorer äro förbundna med
en särskild fördröjningskonstledning, som för till en
särskild förstärkare med hjälmtelefon. Huvudsnittens
delningskors lägges nu så, att mottagaren för varje
ställning av kompensatorn delas i fyra grupper, som
skiljas genom ett i förhållande till horisontalplanet i
45° liggande kors. De erhållna fyra grupperna
behandlas nu som de fyra trattarna till en tratt- eller
reflektorpejlanläggning. De undre och de övre
grupperna leda sålunda till höjdiakttagarens hörtelefon,
under det att båda sidogrupperna äro förbundna
med sidoiakttagaren. Var och en av dessa grupper
arbetar med tillhjälp av kompensator var för sig rent
maximalt, under det att varje grupp-pars
maximaltryck avväges binauralt mot varandra. Den binaurala
pejlingen lillåter vid snabbt rörliga mål ett
fullkomligt kontinuerligt förföljande av målen.
Om vi ännu en gång betrakta de tekniska
lösningarna för riktad sändning och mottagning av ljud,
se vi, att med helt få undantag blott grupprincipen
med resp. utan konstgjord fasförskjutning har fört
till tekniskt användbara lösningar av de skilda
problemen av nautisk eller militär natur. Användningen
av grupprincipen med eller utan kompensation kunde
av rent akustiska skäl knappast genomföras i
praktiskt brukbar form. Först föreningen av akustik med
elektroteknik har möjliggjort konstruktion av
tekniskt användbara apparater.
Av OTTO STÅLHANE.
(Forts, från sid. 69.)
I motsats till vad fallet var vid de förut visade
strålarna, där vattnet tvångsvis meddelades en viss
hastighet, och den bildade ångan alltså ständigt
bortfördes med denna hastighet, kan man, av orsaker som
jag redan tidigare antytt, vid en enkel
elektrodpanna med självcirkulation även vid högre ångtryck
ej driva förångningen något nämnvärt över den ovan
nämnda, vid atmosfärtryck funna gränsen utan att
riskera ljusbågar inuti pannan. Man har emellertid
en siffra att räkna med, och det är då fråga om huru
man skall använda densamma för att vid en enkel
elektrodpanna kunna fastställa en lämplig övre
belastningsgräns. Vi skola då först ett ögonblick
studera, huru ångbildningen och vattenströmningen te
sig vid den enkla elektrodpannan, och därvid taga
hänsyn till möjligheten att genom ändring av
vattennivån kunna ändra panneffekten. Självfallet
försiggår den största energiutvecklingen och därmed även
ångbildningen per kubikcentimeter vatten
omedelbart invid elektrodens yta, vadan vattnet där
erhåller sin största hastighet. I själva verket blir
denna hastighet relativt blygsam, och stannar i regel
mellan 0,5 och 1 m/sek., alltefter
elektroddimensionerna och belastningen. Orsaken härtill är, att
ångblåsornas totala stighöjd alltid måste hållas relativt
låg. Man finner nämligen snart, att det ej lönar sig
att även vid pannor för stora effekter använda
elektroder av nämnvärt över 1 meters längd, emedan,
om man gör dem längre, deras övre del kommer att
befinna sig i så starkt ångbemängt vatten, att
motståndet blir allt för stort för att någon nämnvärd
effekt där skall kunna utvecklas. Härtill kommer, att
enär vattenströmmen, när den når den fria
horisontala vattenytan i pannan, skall böjas av i rät vinkel,
det uppstår en betydande hastighetsförlust, som
verkar hindrande på cirkulationen. Ännu sämre bli
förhållandena när pannan skall inställas för lägre effekt,
dvs. med endast en mindre del av elektroden nedsänkt
i vatten. På grund av den nu mycket minskade
stighöjden för ångblåsorna avtager vattenhastigheten
avsevärt, men elektroden avger dock alltjämt
ungefär samma effekt per längdenhet. Långt innan
vattennivån sänkts till elektrodens nedre spets, har
förångningsgränsen överskridits. Jag har studerat dessa
förhållanden vid till ett trefasnät anslutna elektroder
nedsänkta till ett variabelt djup i en fri vattenyta, och
vilka tillfördes så stor effekt, att en avsevärd
ångbildning ägde rum. När elektrodernas nedsänkning
därefter successivt minskades, avtog
vattencirkulationen och snart befunno sig elektrodändarna i en
skummassa, lysande av små ljusbågar, vilket skum
bredde ut sig över vattenytan. Minskades
nedsänkningen ytterligare, dock under det att
elektrodspetsarna alltjämt befunno sig flera centimeter lägre än
den ursprungliga vattenytan, visade sig starka
ljusbågar, vilka fortplantade sig längs vattenytan och
slutligen förorsakade en kraftig kortslutning mellan
de tre elektroderna, trots att dessa befunno sig på ett
med hänsyn till den anslutna spänningen under
vanliga förhållanden fullt betryggande avstånd från
varandra, och trots att vattenångan i och för sig är
elektriskt isolerande. Förklaringen är uppenbarligen
ljusbågarnas joniserande verkan. När man hör
pannkonstruktörer eller pannägare klaga över, att en mer
eller mindre ödeläggande kortslutning mellan
elektroderna ägde rum i en panna och de förklara detta med
att vattennivån på grund av försummelse eller genom
utebliven verkan av något automatiskt nivåreglerande
organ kommit att tillfälligtvis sjunka ned under
elektrodspetsarna, så att ljusbågar bildats vid
avbrottet, så behöver detta ej alls vara fallet, det räcker gott
med att den i vattnet nedsänkta delen av
elektroderna blivit för kort. Med hänsyn till att man ofta
begär en effektreglering inom vida gränser frestas ju
konstruktören att tillgripa en för långt gående
sänkning av vattennivån, och jag har vid flera tillfällen
sett sektionsritningar till stora elektrodpannor, vid
vilka den på ritningen angivna lägsta vattennivån
förlagts till en i själva verket i hög grad riskabel
närhet av de nedre elektrodändarna, ehuru det icke sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
