Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 90 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

90

TEKNISK TIDSKRIFT

2 JUNI 1934



Fig. 8. Ensoanläggningen.

nes så för den som är mindre förtrogen med dessa
förhållanden.

För att nu återgå till sättet att fastställa
belastningsgränsen hos en enkel elektrodpanna, får man
alltså söka bedöma vattnets stighastighet i
närheten av elektroden samt avväga vattenmotståndet så,
att detta tillsammans med det av ångblåsorna
förorsakade motståndet tillåter den energiutveckling i
skiktet närmast elektrodytan som motsvarar en
lämplig förångningsprocent.

När den ena konstruktören nämner, att han
dimensionerar sina elektroder efter strömtätheten på
elektrodytan, och han anser sig säker, om han håller
sig inom 0,3, à 0,5 ampere per cm², en rätt vanlig
uppgift, och en annan konstruktör anger sig som
rättesnöre ha ett visst maximalt, radiellt spänningsfall per
cm invid elektrodytan (man nämner då någonting
mellan 150 och 300 volt) så är i själva verket ingen
av dem skyddad, utan båda kunna råka ut för
obehagliga överraskningar. De vore klokare, om de
sloge sig tillsammans och multiplicerade sina båda
siffror, och ställde produkten, effekt per cm³ vatten
invid elektroden, i samband med strömbanans längd
och vattenströmningshastigheten, ty först i så fall
skulle de verkligen bli skyddade mot ljusbågsbildning
invid elektroderna med sina icke önskvärda
följdverkningar, såsom anfrätning av elektroderna,
knallgasbildning, likriktareeffekt samt i händelse av
kraftiga ljusbågar starka pendlingar i strömstyrkan.

Emellertid användes särskilt strömtätheten på
elektrodytan av åtskilliga konstruktörer som
hållpunkt vid dimensioneringen av elektroderna och det
kan därför vara motiverat att varna för dess
okritiska användning.

I själva verket får man ur en annan synpunkt vara
försiktig med denna strömtäthet, enär densamma, om
den blir för stor, kan förorsaka elektrolytisk bildning
av spärrskikt på elektrodytan, som genom sin
ventilverkan kan åstadkomma en ensriktad potential,
vilken under vissa omständigheter kan förorsaka
korrosion i såväl pannan som angränsande metalliska
anordningar. Vare sig det nu beror på ljusbågar eller
spärrskikt eller båda delarna, kunna avsevärda
ensriktade spänningar på detta sätt alstras i en panna,
och det uppgives från Norge, att man där i ett fall

mätt en likströmsspänning på ca 200 volt mellan
pannan och jord. Sannolikt har på detta sätt uppkommen
likström vållat obehag i flera än det nyssnämnda
fallet, ty man lär i Norge ha utfärdat en bestämmelse om,
att en elektrodpanna icke får alstra högre ensriktad
potential än 4 volt.

För att slutligen ge en uppfattning om storleken av
den specifika belastningen i vattenskiktet närmast
elektrodytan, kan 100 watt per cm³ anses som ett
tämligen normalt värde vid de strömningsförhållanden
som förefinnas i en enkel elektrodpanna med
självcirkulation.

Hittills har förutsatts, att elektroden var formad
som en slät cylinder. Gynnsammare
strömningsförhållanden och sålunda ökad specifik belastning
erhålles, om elektrodernas mantelyta ersattes av ett antal
cylindriska stavar med relativt liten diameter,
placerade så att fria mellanrum uppstå mellan stavarna.
Nedtill lämnas en fri öppning, så att, när kokning
äger rum runt omkring elektroden, vatten
inströmmar genom den nedre öppningen och åter ut mellan
stavarna på en högre nivå. Härigenom komma
ångblåsorna att drivas bort från elektroden, med påföljd
dels att denna kan belastas högre, dels att även
vattnet längre bort från elektroden blir mera bemängt
med ångblåsor, varigenom motståndet mellan
elektroden och pannväggen ytterligare ökas. Sådana
elektroder ha sedan flera år använts i Canada, och ha
visat sig mycket fördelaktiga.

Den nu beskrivna typen av enkla elektrodpannor
användes med fördel för medelspänningar, dvs. från
1 000 upp till 5- à 6 000 volt. Fig. 8 visar en till
denna grupp hörande pannanläggning, som förtjänar
att omnämnas, därför att den är Europas största
elektriska ångpanneanläggning, och är utförd av en
svensk firma. Anläggningen, som levererats av a.-b.
Zander & Ingeström, är uppförd vid Enso
pappersbruk i Finland, har en totaleffekt av 34 000 kW vid
en spänning av 3 000 volt och ett ångtryck av 25 kg.
Denna anläggning har redan omsatt över 300 mill.
kilowattimmar utan några driftstörningar. För
lägre spänningar är det med hänsyn till den stora
strömstyrkan lämpligt att ersätta de cylindriska
elektroderna med plana eller krökta eller på annat
sätt formade skivor med stora motstående ytor,
exempelvis så som bild 9 visar. De tre i 120° böjda
plåtarna äro anslutna till var sin fas, och beräkningen
blir mycket enkel, enär man här har att göra med
relativt enkla strömbanor och ordnade
strömningsförhållanden.

Gäller det högre spänningar, dvs. 5- à 6 000 volt, bli
svårigheterna vid denna panntyp större. Så t. e.
ställas höga krav på pannvattnets renhet, för att man
skall undgå lokala överbelastningar. Om vi återigen
betrakta fig. 5, finna vi vid det där angivna
vattenmotståndet i pannan, 1 000 ohm per cm³, och en
elektrodlängd av 1 m, att man mellan ett par
cylindriska elektroder av 10 resp. 60 cm radie ej kommer
upp till högre motstånd än totalt 2,85 ohm. Och ändå
motsvarar detta ett motstånd hos matarvattnet vid
18° av ca 30 000 ohm, förutsatt att ångtrycket är 10
kg och vattenfaktorn sättes så låg som 5, och detta
motstånd förekommer ju endast hos de allra renaste
naturvattnen. Till det nyssnämnda motståndet i
pannan kommer emellertid den av ångblåsornas
förträngande verkan förorsakade ökningen av motstån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>