Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8. Aug. 1934
- R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygdsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄFTE 8
AUG. 1934
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK.
Redaktör: Julius Körner
Utgiven av Svenska Teknologföreningen
INNEHÅLL: Grunddrag av eldledning för fartygsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande
fjärriktning, av R. Ch. A. Grey. – Om verkningsgradsnomogram, av T. Strömberg. – Nya framsteg på
rundradioområdet med överföring över ledningar, av R. Leonhardt. – Notiser.
GRUNDDRAG AV ELDLEDNING FÖR FARTYGSARTILLERI
OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR
RÖRANDE FJÄRRIKTNING.
[1]
Av R. CH. A. GREY.
Inledning.
Allmänna anordningen och den lämpliga
sammanställningen till system av de för artillerieldens
ledning erforderliga hjälpmedlen betraktas inom alla
mariner såsom mer eller mindre hemliga. I detta
föredrag kommer, därför endast att beröras vissa i
eldledningen ingående apparater, vilka friryckta ur
systemet icke röja eldledningens konfidentiella
natur. Vidare bör framhållas, att berättigade
anmärkningar kunna göras mot här angiven
utvecklingsföljd. Men på grund av eldledningens hemliga natur
är det omöjligt att exakt angiva den rätta
utvecklingsgången. Då emellertid artilleriets utveckling
alltid ställer nya krav på eldledningen, kan
ordningsföljden dock försvaras.
Det är den samlade verkan av ett fartygs
artillerield man alltid söker åstadkomma. Under den tid
då stridsavstånden voro relativt små och
fartygsfarten efter nutida begrepp låg, var det möjligt att
med mera enkla hjälpmedel erhålla en samlad
eldverkan. Allt efter artilleriets utveckling
fullkomnades hjäpmedlen och stridsavstånden förstorades. De
under världskriget förekommande stora avstånden
voro en direkt följd av denna utveckling. Efter
världskriget har utvecklingen ytterligare gjort stora
framsteg. Detta oaktat finnas ännu
eldledningsproblem, som vänta på sin för fartygsbruk lämpliga
lösning.
Förutsättningen för en samlad verkan av
artillerielden är tydligtvis, att eldledaren -
artilleriofficeren - har goda och tillförlitliga förbindelser till
sin disposition. Dessa förbindelser hava under
tidernas lopp varit av rätt skiftande art. Då man förr
åtnöjde sig med att överbringa en enkel order, är
detta numera icke tillfyllest.
För orderöverföring har en mångfald olika
konstruktioner kommit till användning, såsom rent
mekaniska med stång, ståltrådslina eller
kedjeöverföring, hydrauliska och elektriska apparater. Dessa
orderapparater äro så anordnade, att ordern angives
och där inställning kräves, denna utföres efter
avläsning. Apparaterna äro således helt oberoende av
det organ, på vilket ordern verkställes. För
överbringande av order åsyftande en bestämd handling
eller angivande något särskilt äro dylika apparater
fortfarande erforderliga. Då det skulle bliva allt för
omfattande att behandla alla förekommande
apparattyper, kommer här endast att behandlas ett visst
urval.
Elektriska orderapparater.
De äldre typerna av dessa kunna uppdelas i två
huvudgrupper, den ena omfattande apparater byggda
efter den så kallade glödlampsprincipen och den
andra elektromagnetiska apparater efter
vridfältsprincipen.
Vid apparater av den första gruppen framkomma
meddelanden på mottagaren genom vissa bestämda
elektriska lampors tändande bakom genomlysande
glasfält, på vilka order eller siffror äro inetsade.
Lamporna tändas från givarapparaten genom
nedtryckning av med order eller siffror försedda
knappar. Genom kombination med ett omkastningsrelä
kan det erforderliga strömledarantalet nedbringas.
Fig. 1. Orderapparat enligt vridfältsystem.
Fig. 1 visar en schematisk framställning av
vridfältsystemet. På grund av att dessa apparater ha
en stegvisrörelse kallas systemet även
steg-för-steg-principen. Givaren är här en strömfördelande vals
eller genom kammar påverkade kontakter,
varifrån strömmen genom 3, 4 eller 5 ledare tillföres
[1]
Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 19 januari 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0115.html
