- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
115

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygdsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4 AUG. 1934

ELEKTROTEKNIK

116

rater förtjänar framhållas de av italienaren
Giradelli konstruerade. Men då dessa huvudsakligen
konstruerats för annat ändamål, komma de att
behandlas i annat sammanhang.

Om eldledningstekniken under denna tidsperiod
nått en viss fulländning, gjordes dock samtidigt
inom artilleriet betydande framsteg, särskilt i
ballistiskt avseende. Genom dessa förbättringar ökades
än ytterligare det redan betydande stridsavståndet.
Målen kommo nu mera att avteckna sig mot
horisonten eller till och med befinna sig bortom
densamma. Den direkta riktningen från pjäserna
försvårades och i vissa fall omöjliggjordes. Genom
riktning mot horisonten var det dock möjligt att
hålla rätt uppsättning, men i sida uppstodo de
största svårigheterna. Visserligen var det möjligt
att efter vanliga orderapparater inställa artilleriet
i sida, men detta förfarande blev både tidsödande
och medförde icke tillräcklig noggrannhet. En
oeftergivlig fordran för artillerieldledning är, att all
inställning skall utföras på kortast möjliga tid och
med största precision. Nya apparater fyllande dessa
fordringar blevo nu de så kallade orderapparaterna
enligt

Följvisarsystemet.

Hittills brukliga orderapparater voro såsom förut
framhållits organiskt oberoende av artilleripjäsen.
Följvisarapparaterna återigen äro genom sin
följvisaranordning direkt förbundna med dessa. I viss
utsträckning kan man även säga, att det är
apparaten som är normgivande för siktkonstruktionen och
eldledningsinstrumenteringen i dess helhet. I sin
enklaste utföringsform bestå dessa orderapparaters
mottagare av en elektriskt påverkad visare och
koncentriskt eller periferiskt med denna en följvisare
i mekanisk förbindelse med inställningsorganen.
Någon avläsning behöver härigenom icke göras, utan
inställningshandlingen blir så att säga mera
mekanisk. Fig. 3 visar en tvåsystemig följvisarapparat
av franska firman St. Chamond-Granats tillverkning.

Följvisarapparater kunna l elektriskt avseende
uppdelas i två huvudgrupper, den ena omfattande
apparater för likström och den andra för växelström.
Likströmsapparaterna kunna vidare uppdelas i två
huvudtyper, den ena omfattande apparater, byggda
efter steg-för-steg-principen och den andra
apparater för kontinuerlig vridning.

Inställningselementet för den förstnämnda typen
är ett vridfältsystem med ett flertal olika
utföringsformer. I stort sett är grundprincipen lika de förut
angivna orderapparaterna enligt vridfältprincipen.
Ett inställningselement med visare och följvisare
benämnes allmänt ett "system". För större områden,
exempelvis för sidriktningen, där ända till 360°
förekommer, sammanföras två eller flera system till
enheter. Beroende på omfattningens karaktär
användes benämningen fin-, grov- eller mediumsystem. Då
vridfältsystemet i allmänhet endast har 12
inställningslägen för varje varv, överföres rörelsen till
visaren medelst kuggväxel för ernående av lämplig
skälindelning. Andra utföringsformer, med endast
ett inställningselement för både fin- och grovvisaren,
äro även i bruk.

Med ifrågavarande inställningselement kan man
icke påräkna tillförlitlig överföring för mera än högst

illustration placeholder


Fig. 3. Tvåsystemig följvisarapparat, enligt
St. Chamond-Granat.

18 steg per sekund eller 90 varv per minut.
Överskrides denna hastighet, kommer mottagaren i otakt
med givaren. Till förhindrande av denna otakt
användes särskilda hastighetsreglerande organ på
manöverratten. För återställande av synkronismen
erfordras dock särskilda anordningar. Ehuru dessa
apparater äro behäftade med denna svaghet, ha de
kommit till vidsträckt användning inom ett flertal
mariner.

Genom att kombinera dessa apparater med en
synkroniserande anordning bortfaller nämnda svaghet.
Anordningen består däri, att både givaren och
mottagaren förses med glidmotstånd, vars ytterändar
stå i ledande förbindelse med varandra och med en
strömkälla. Givarens glidkontakt,som står i ett bestämt
utväxlingsförhållande till finsystemet, påverkas av
manöverratten. Motsvarande glidkontakt vid mottagaren
påverkas återigen av följ visarens rörelseorgan.
Glidkontakterna stå
över en vid mottagaren placerad galvanometer eller
dylikt instrument i ledande förbindelse. Tillsammans
bildar denna anordning en bryggkoppling enligt
Wheatstones princip. Dessa apparater ha endast
visare och följvisare på ett finsystem. Grovsystemet
ersattes av galvanometern, vilken vid synkron
ställning alltid visar på noll. Genom ett särskilt fönster
är det dock möjligt att avläsa följsystemets hela
rörelse.

Apparater uteslutande byggda enligt denna
bryggprincip ha även kommit till användning, särskilt där
en mindre noggrannhet kräves, såsom för angivning
av riktningen till strålkastare och dylikt.

Till denna grupp kunna även hänföras de förut
nämnda av L. M. Ericssons typ, samt dessutom en
typ ävenledes grundad på elektromagneters
dragverkan.

Här ställas elektromagneterna - minst tre -
radiellt på lika avstånd och i samma plan.
Anordningen påminner om den inom artilleriet välkända
3-cylindriska hydrauliska motorn.
Elektromagneternas rörliga kärnor påverka genom vevstakar en å
axeln utbildad gemensam vev. Genom givarens
strömfördelare magnetiseras elektromagneterna
turvis, vilket resulterar i en stegvis skeende
rotationsrörelse. Detta inställningselement utmärker sig för
ett stort och fixerat moment. En ej obetydlig
olägenhet är dock att de i rörelsen deltagande massorna
utfalla relativt stora.

Även de förut nämnda orderapparaterna enligt
glödlampsprincipen hava anordnats som
följvisarmottagare. I dessa äro glödlamporna ordnade utefter
cirkelringar med ett visst antal lampor, exempelvis
10 st. i varje ring,. Allt efter sifferomfånget
anordnas en, två eller tre koncentriska lampringar. Varje
ring har sin följvisare och motsvarar således "ett
system" i de vanliga följvisarapparaterna.
Följvisarna sammankopplas genom mekanisk utväxling
motsvarande lampringarnas talvärden.

Dylika apparater äro på grund av den relativt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free