Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 136 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

136

TEKNISK TIDSKRIFT

l SEPT. 1934



Fig. 14. Stabiliseringsanordning för centralsikte.

förstabilisering är ytterst ringa. Riktarens
iakttagelseförmåga blir härigenom praktiskt taget ostörd.
Vid direkt stabiliserade sikten kan man således
påräkna ett utomordentligt gott riktresultat särskilt
beträffande höjdriktningen.

För att ernå samma goda riktresultat även för
sidrörelsen kan man sammankoppla sidriktorganen
med gyrokompassen, varigenom sidrörelsen
stabiliseras.

Till stabiliseringssiktets riktorgan anslutas
elektriska givarsystem, från vilka rörelsen direkt eller
indirekt överföres till koordinatomvandlare,
fristående centralsikten och övriga anordningar, som
erfordra stabilisering. Den elektriska
kraftöverföringen, som härvid kommit till användning, utföres
för närvarande efter två huvudprinciper:
I. Direkt från primära givaren genom mera
långsamt gående motorer, den av franska firman St.
Chamond Granat konstruerade
likströmsöverföringen.
II. Indirekt över en särskild generator genom mera
snabbgående motorer, s. k. Leonard-omformning.

I. Den förstnämnda av dessa metoder är av stort
intresse särskilt med hänsyn till dess stora
möjligheter för exakt kraftinställning på större avstånd.
Med denna metod lägges således huvudvikten vid
momentets överföring. Systemet kännetecknas därav,
att inga känsliga kontakter finnas, samt att
mottagarens och förstärkarens magnetfält alltid är konstant
och under ström.

Fig. 15 återger en schematisk framställning av
detta förstärkaraggregat. Inledes en ordinarie
givares tre strömmar i en trefältlindad generators
stator, alstras i denna ett resulterande magnetfält,
vilket till sin riktning överensstämmer med givarens
ställning. Genom tillförd yttre energi bringas
generatorankaret i rotation, varvid erhålles i tre 120°
förställda fasta borstar förstärkta strömmar, vilka till
fas även överensstämma med givarens ställning. Då
magnetfältet under normala rörelser kan anses
tröghetsfritt, och då de roterande massorna äro
oberoende av strömmarna, förefinnas således inga
fördröjningsmoment. Drivmotorn kan således oberoende av
förstärkningarnas antal utan tidsförlust noggrant
följa givaren. En stor fördel med detta system är, att
endast ett förstärkningsaggregat erfordras för ett
flertal motorer.

II. Den andra huvudmetoden, som även är en
likströmsöverföring, skiljer sig från den förra
därigenom, att förstärkningen åstadkommes genom en
särskild motorgenerator, en Leonard-omformare, vars
magnetfält påverkas genom strömgivning över en
kontaktledning.

Från Leonardomformaren ledas de förstärkta
strömmarna till kraftmotorn, Denna kommer att
vara igång, så länge generatorns
magnetiseringsström varar, och stannar först, sedan den med
motoraxeln kopplade kontaktanordningen återförts i sitt
0-läge. Magnetiseringsströmmen kommer således att
brytas och omkasta riktning vid varje primär
rörelseimpuls. Vid mindre förstärkningsaggregat brytes
magnetiseringsströmmen direkt, men vid större
insattes i strömkretsen relän, vilka i sin ordning
påverka magnetiseringsströmmen, i takt med
impulserna, På grund av att impulsgivningen sker genom
kontakter, måste alltid en viss vinkelskillnad -
eftersläpning - förefinnas mellan givare och mottagare.
Oaktat systemet endast medgiver en begränsad
hastighetsreglering, beroende på den tillåtna
eftersläpningen, är det dock i vissa fall fördelaktigt att



Fig. 15. Principiell anordning av förstärkare för
fjärrriktning enligt St. Chamond-Granat’s system.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>