Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l SEPT. 1934
ELEKTROTEKNIK
137
ombord använda detsamma, särskilt då fjärriktning
med riktkontroll kan anordnas.
Överföring enligt detta system fordrar i motsats
till de förstnämnda ett förstärkaraggregat för varje
motor.
Till första huvudmetod torde även kunna hänföras
den av italienaren Giradelli konstruerade
kraftöverföringen. Fig. 16 återger schematiskt ett dylikt
kraftaggregat. Denna skiss jämte förut angiven
beskrivning av Giradellis system äro i huvudsak återgivna
efter meddelande av uppfinnaren samt diverse
uppgifter, erhållna vid besök å italienska flottans varv
i Spezia år 1922. Av denna anledning är
redogörelsen även ofullständig.
En vanlig förut beskriven Giradelli-mottagare är
kopplad till en integrator, av liknande konstruktion
som L. M. Ericssons förut beskrivna. Integratorn,
som nollställes av kraftmotorn, påverkar genom
hävarm och lämplig kuggutväxling en koncentriskt med
motoraxeln lagrad borsthållare för ett mot
kommutatorn släpande borstpar. Förutom dessa rörliga
borstar finnas ytterligare ett par fasta sådana. De
båda borstparen äro vid tvåpolig motor vinkelrätt
ordnade. Motorns stator är en för likström vanlig
med utpräglade poler men hårt magnetiserad. Rotorn
är likströmslindad med kommutator. Genom
lämplig kommutatoranordning i omedelbar närhet av
motorn kontrolleras rörelsen genom att över de fasta
borstparen inleda ström efter behov.
En speciell anordning av detta aggregat har
kommit till användning för stabilisering av artilleri och
strålkastare.
En annan princip för fjärriktning torde i detta
sammanhang omnämnas.
Inom ett flertal mariner har sedan lång tid tillbaka
en hydraulisk växel ingått i rörelseorganen vid
riktning av grövre kanoner och kanontorn. Växeln, som
är av engelsk tillverkning och kallas Hydraulic
Variable Speed Gears, består av två delar. Den ena är
kopplad till en elektrisk motor och den andra till de
mekaniska rörelseorganen. Regleringen av den
motordrivna delens arbetsförmåga sker genom ett
relativt lättgående organ, med vilket rörelseriktningen
även förändras. Regleringsorganet är mekaniskt
kopplat till riktarens manöveiratt över en
återställningsanordning. Manöverrattens rörelse kopieras
alltså av den drivande växeldelen. Under manöver
är alltid den motordrivna delen i full gång.
Om man nu genom elektrisk fjärriktning påverkar
regleringsorganet, erhålles ett drivaggregat för
nästan obegränsat kraftbelopp samtidigt som den
elektriska utrustningen endast behöver utföra ett
minimalt arbete.
Enligt här skisserat utförande blir eftersläpningen
relativt stor. Genom särskilda anordningar är det
dock möjligt att nedbringa denna till fullt antagbart
värde.
I stället för den hydrauliska växeln är det även
möjligt att använda en variabel friktionsväxel,
särskilt för medelstora och mindre kraftbehov.
Bland fjärriktanordningar för mindre kraftbehov
bör framhållas den av engelska firman Sperry
konstruerade. Motorn är här en speciell trefältlindad
stator med utbredda poler och rotorn likströmslindad
med utbredda poler och släpringar. Motorn är
egentligen av steg-för-stegtypen med 24 steg för ett varv.
Genom snedställda spår och särskilda anordningar
vid kopplingen har den stötvisa gången övergått i en
mjuk rörelse.
Givaren är en tredelad kommutator och strömmen
uttages genom rullande kontakter. Driftspänningen
är 110 volt likström.
Denna fjärriktanordning har kommit till
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
