Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Torsten Henning: Elektrisk beräkning av distributionsnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 11
NOV. 1934
^TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK
faDAKTÖBtJUL/US KÖBMP
UT6IVEN AV 5V
LOGFQPENir<Qg.rs
INNEHÅLL: Elektrisk beräkning av distributionsnät, av Torsten Henning. - Statens järnvägars
telefonkabelnät längs elektrifierade banor, av I. Billing. - Praktisk användning av cirkeldiagram vid kraftlinjeberäkningar,
av E. Hj. Ahrmfeldt. - Föreningsmeddelanden.
ELEKTRISK BERÄKNING AV DISTRIBUTIONSNÄT.
Av TORSTEN HENNING.
Inledning.
Föreliggande uppsats utgör ett försök till
systematisering av spännings- och förlustberäkningar å
öppna växelströmsnät, speciellt med tanke på
landsbygdsdistribution. Enär arbetet härvid består av
ett fåtal operationer, nämligen spänningsfalls- och
förlustberäkning samt effektsammanlagring, vilka
upprepas sektionsvis, ligger det närmast till hands
att dels upprita diagram, vilka innefatta så mycket
som möjligt av det matematiska arbetet, dels utfinna
enkla men godtagbara sammanlagringsmetoder.
Författaren har också slagit in på denna väg, och i det
följande skall belysas användningen av dylika
hjälpmedel, varav åtminstone några icke torde hava blivit
publicerade tidigare.
För underlättande av de följande
överläggningarna införa vi först erforderliga beteckningar. Alla
storheter, som hänföra sig till en sektions
generator-ände, dvs. dess inmatningspunkt, beteckna vi med
index l och de, som hänföra sig till sektionens
mottagarände, dvs. dess förbrukningspunkt, med index
2. Vi skriva alltså:
E± och E2 = matnings- resp. förbrukningsspänmng-
ens huvudvärde i kV.
W-L och W2 = inmatad resp. förbrukad aktiv
trefaseffekt i kW.
S., och S2 = inmatad resp. förbrukad reaktiv
trefaseffekt i kV Ar.
^ och ,q)2 = fasvinkeln för resp. totala skenbara
effekt.
Z = }/R2 -f-X2~ sektionens totala impedans i ohm
pr fas.
z = y r2 + x2 - motsvarande värden pr km.
l - linjens längd i km.
Vid ifrågavarande elektriska nätberäkningar kan
man urskilja två fall, vilka kräva något olika
metoder. Vi betrakta först ett högspänningsnät (10-
40 kV) av t. e. Vattenfallsstyrelsens s ek un där näts typ.
I varje förbrukningspunkt av ett dylikt finnas
uppsatta såväl energimätare som maximaleffektmätare,
medan instrumentutrustningen i den gemensamma
matningspunkten (sekundärstationen) vanligen
utgöres av energimätare, registrerande voltmeter samt
momentant visande instrument.
I detta fall bör man tydligen börja beräkningen i
en förbrukningspunkt genom att där antaga en trolig
spänning och sedan räkna inåt, moT; nätets matnings-
punkt, varvid spänningsfall samt effekt- och
energiförluster påläggas och belastningarna efter hand
sammanlagras - allt sektionsvis.
Under räkningens gång får man tydligen ibland att
göra med samhöriga värdepar av spänning och
effekt, dvs. E2 och W^ men i andra fall med icke
samhöriga värdepar, E1 och W2. Det senare fallet
blir av särskilt intresse vid järnledningar, varom
mera i det följande.
Vi betrakta därnäst de s. k. tertiärnäten, dvs.
3-10 kV näten, vilkas flertal äges av de elektriska
landsbygdsdistributionsföreningarna. Dessa nät äro
vanligen genom en transformator anslutna till de
förut nämnda sekundärnäten, och man känner i detta
fall energien och maximaleffekten i matningspunkten.
Är sekundärnätet genomräknat, känner man
dessutom spänningen i denna punkt. I tertiärnätens
förbrukningspunkter, där kvartärtransformatorerna
(med omsättningen t. e. 10000 å 3000/380 V) äro
anslutna, finnas däremot inga som helst mätare
uppsatta. Däremot kan man genom summering av den
hos varje abonnent uppmätta lågspända energien,
efter lämpliga pålägg för förluster i
lågspännings-nätet, få ett ungefärligt värde på den i varje
förbrukningspunkt av tertiärnätet uttagna energien.
(Till tertiärnätet räknas då lämpligen även
kvartar-transformatorerna.) Denna metod blir dock ofta
allt för tidsödande, och dessutom varierar den årliga
energiuttagningen här mera än vid sekundärnäten,
varför dessa siffror lätt bli otillförlitliga. I de flesta
fall kan man därför nöja sig med en mera summarisk
uppskattning av energiuttagningen, vilken sker i
samband med bestämning av maximaleffekten pr
kvartärtransformator. Som underlag för denna effekt
har man nu närmast anslutningsuppgifterna från varje
abonnent, vilka emellertid måste betraktas under
samtidigt hänsynstagande till den i tertiärnätets
matningspunkt avlästa sammanlagrade maximieffekten.
Det är därför i detta fall lämpligast att börja
beräkningen i tertiärnätets matningspunkt, - där ju alla
data äro kända - och därpå efter någon lämplig
sammanlagringsmetod tilldela varje sektion en viss
maximaleffekt. Den i matningspunkten uppmätta
energien kan därpå, efter uppskattat avdrag för
förluster, fördelas å samtliga belastningspunkter, allt
efter deras beräknade maximala effekter, möjligen
med enstaka korrektioner. Härom mera i det
följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
