Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 OKT. 1934
KEMI
79
Boken lämnar en intressant och väl skriven översikt
av ett relativt nytt område, där utvecklingen går mycket
snabbt. E-t N-n.
Die Technologie des Edelstahles, von Ing.-Chem.
ALFRED KROPF. Verlag von Wilhelm Knopp, Halle
(Saale) 1934. 264 sidor, 96 illustrationer.
Bland Monographien uber Chemisch-Technische
Fabri-kations-Methoden har såsom Band L VI utkommit
ovanstående arbete. Namnet verkar något förbryllande och
man frågar sig, vad är Edelstahl. Författarens
definition är emellertid så vid, att den under detta begrepp
inrymmer alla för verktygs- och konstruktionsändamål
använda stål, såväl vanliga kolstål som legerade stål,
och Edelstahl torde närmast böra översättas med
kvalitetstål. I förordet framhåller förf., att boken främst
är avsedd att giva förbrukaren av stål en kortfattad
framställning av stålens tekniska egenskaper, medan
teoretiska synpunkter givits en mera underordnad plats.
Boken inrymmer i kortfattad form redogörelse för
stålets metallografi och olika legeringselements
inverkan på struktur och egenskaper, beskrivning av olika
färskningsprocesser, stålets varmbearbetning, glödgning
och härdning samt provning och vanliga
leveransbestämmelser.
Vid diskussionen av inverkan av olika bearbetning,
värmebehandling och legeringselement ägnar förf. stor
uppmärksamhet åt utseendet av brottytan hos stålet
och visar med talrika bilder, hur man av brottytans
utseende kan erhålla god kunskap om huruvida den
utförda behandlingen givit önskat resultat. Goda bilder
av brottytor äro mycket svåra att åstadkomma.
Djupskärpan vid direkt seende förloras vid fotografering och
reproducering och brottytans utseende förbigås därför
vanligen i alltför hög grad vid framställningen. Förf.
har emellertid lyckats åstadkomma en hel del goda
bilder av brottytor, som visserligen icke säga på långt
när lika mycket som ett direkt betraktande men som
dock äro mycket upplysande.
Mot behandlingen av stålets glödgning sådan den
föreligger i texten är föga att erinra, men det diagram
med vilket förf. illustrerar framställningen kan lätt
verka vilseledande.
Härdningen av stålet har fått en god och praktiskt
inriktad framställning med ett flertal upplysande
illustrationer över lämplig och olämplig teknik vid
härd-ningens utförande samt vinkar rörande betydelsen av
lämplig konstruktiv utformning för att erhålla ett gott
resultat vid härdningen. Även den under senare år
mycket studerade utskiljningshärdningen hos stål, som
hålla något ämne i övermättad lösning, har funnit
omnämnande, dock i så allmän form, att föga mer än en
ytlig orientering gives.
Stålets provning i olika avseenden har ägnats ett
40-tal sidor, och inom detta utrymme behandlas
mikro-skopering, hållfasthetsprovning, korrosionsprov,
magnetisk provning m. m. Det är givet att varje
provnings-metod endast har kunnat få en ganska summarisk
behandling. Framställningen rörande stålets utmattning
ägnar mest uppmärksamhet åt slagutmattning och
omnämner endast i allra största korthet övriga
provningsmetoder. Viktiga, under senare år vunna
forskningsresultat på detta område, såsom inverkan på korrosion
eller kanske rättare det omgivande mediet på ett
materials utmattningshållfasthet, finnas icke omnämnda.
Som sammanfattning kan sägas, att boken ger en
kortfattad och god orientering på ifrågavarande
områden, utan att dock den i förordet gjorda utfästelsen,
att boken även för stålfackmannen skall kunna
tjänstgöra som en uppslagsbok "das ihm in allen Teilen
Aufklärung geben känn" kan anses vara uppfylld.
Otto Forsman.
Conductometric Analysis, av HUBERT T. S. BRITTON.
London 1934, Chapman & Hall, pris 12 sn. 6 d., 170 sid.
text.
l samband med tidigare recensioner av första och
andra upplagan av DAVIES: The Conductivity of
Solutions, har undertecknad varit i tillfälle rikta
uppmärksamheten på förekomsten av en på senare tid alltmera
utvecklad analysteknik grundad på användandet av
lösningars elektrolytiska ledningsförmåga, den s. k.
kon-duktimetriska analysen. Glädjande nog har i och med
det föreliggande arbetet en kritisk sammanställning av
såväl teoretiska som praktiska rön, vilka tid efter
annan varit publicerade i tidskrifter i olika länder,
skett till fackmannens fromma. Förf:s egna insatser
inom denna gren av analysen torde borga för att
arbetet verkligen utgör en saklig bearbetning av det
tämligen rikhaltiga materialet och att den diskussion av
arbetsmetoder och anordningar som flerstädes
förekommer i boken har något av värde att bjuda den
praktiskt arbetande analytikern. I sitt företal
framhåller förf., att de konduktimetriska metoderna länge
fått stå tillbaka för de potentiometriska, ehuru de
förstnämnda ofta äro i stånd att lämna värdefulla data där
andra metoder komma till korta. Genom de
originalarbeten, som publicerats speciellt av Dutoit, Kolthoff,
Jander och förf. själv, har emellertid så mycket
material och erfarenhet samlats, att tiden nu kunnat anses
mogen för en monografi på området.
Bokens två första kapitel (sammanlagt 18 sid.) äro
som sig bör ägnade de teoretiska förutsättningarna för
detta slag av analyser och ger en repetition av
grundbegreppen "egentlig och ekvivalent ledningsförmåga",
"jonvandring" m. m. Förf. ger även här några
anvisningar pä lämpliga framställningssätt av "kemiskt rent"
vatten av hög och högsta renhetsgrad för arbeten av
hithörande art.
Följande kapitel "Conductometric titration analysis"
(15 sid.) ger, såsom rubriken utvisar, en översikt av
den mer eller mindre kända apparatur (bryggor,
oscillatorer, motståndskärl), som kommer till användning
vid bestämning av ledningsförmågan hos vätskor, och
som följaktligen i princip även användes vid
ifrågavarande analyser. Härmed sammanhänger även direkt
det följande kapitlet "Special methods of
Conductometric titration" (8 sid.). I dessa två kapitel får man
dels en rätt utförlig diskussion av olika
försöksanordningars för- och nackdelar, dels även en intressant
översikt över de mest moderna anordningar som
framkommit i samband med användandet av
elektronrörs-oscillatorer i st. f. induktorier ävensom anordningar för
direkt avläsning å galvanometer i st. f. medelst
hörtelefon. Av särskilt intresse förefalla de anordningar
att vara, enligt vilka den klassiska anordningen med
Wheatstones brygga eliminerats och motståndskärlet
kopplats i serie med ett mätinstrument och en
växelströmskälla.
Efter dessa inledande kapitel övergår förf. till en
utförlig beskrivning och diskussion av den
konduktimetriska titreringens olika förlopp vid
neutraliserings-reaktioner. Den naturliga indelningen blir sålunda som
brukligt i titrering av starka syror och starka baser,
titrering av svaga syror och svaga baser, titrering av
flervärdiga syror och baser samt titrering av
blandningar av flera syror eller baser. Nämnda frågor
erhålla en ingående behandling å sammanlagt 46 sid. I
allmänhet sjunker ledningsförmågan i en syra efter
en mer eller mindre rät linje alltefter fortskridande
neutralisering av vätejonen, med uppträdande av ett
tydligt minimum i närheten av neutraliseringspunkten,
varest ledningsförmågan sålunda beror på saltjonerna,
vilket minimum åter mer eller mindre hastigt
försvinner genom uppträdandet av hydroxyljoner vid fortsatt
titrering med alkali. Enahanda blir givetvis förloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
