Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEKNISK TIDSKRIFT
13 OKT. 1934
vid titrering av ett alkali med en syra. Emellertid
uppträda en mängd faktorer till vilka hänsyn måste
tagas, t. e. inre jonkrafter, komplexjonbildningar,
volymändringar m. fi. för varje elektrokemiker välbekanta
fenomen. Utan kännedom om dessa bleve den
kon-duktimetriska analysen illusorisk, och de
undersökningar, som i dessa kapitel refereras och illustreras
med talrika diagram, höra därför till bokens
värdefullaste innehåll.
Fortsättningsvis behandlas i följande kapitel
(sammanlagt 26 sid.) konduktimetriska analysmetoder
innefattande fällningsreaktioner. Förf. behandlar här
utförligt ett antal delvis tidigare i litteraturen diskuterade
fall och framdeducerar de generella förutsättningarna
för val av lämpliga jonslag. I ett särskilt kapitel (4
sid.) redogöres för de intressanta specialfall, som
utgöras av konduktimetriska titreringar med hjälp av
kvicksilverperklorat, med tillhjälp av vilket
bestämning av alkalisalter av halogener, cyankomplex och en
del organiska syror med fördel låta sig företagas.
I nästa kapitel (19 sid.) avhandlas konduktimetrisk
titrering av "abnorma" syror, dvs. sådana som genom
komplexbildning icke utan vidare låta sig beräknas ur
vunna data. Hit höra t e. syror av molybden,
vana-dium, Volfram, niob och tan tal. Förf. redogör
beträffande dessa för ett antal intressanta analyser av
titre-ringskurvorna som utförts av olika forskare. Till
dylika mera komplexa fenomen höra även
konduktimetriska titreringar i samband med fällning av
metall-oxidhydrat. På grund av att de flesta metalloxidhydrat
icke falla i ren form utan såsom basiska salter av växlande
sammansättning alltefter de lösningar ur vilka de
utskiljas, så kunna dylika titreringar i regel icke
användas för analytiska ändamål. Konduktimetriska
undersökningar ha emellertid givit värdefulla
upplysningar rörande i samband härmed uppträdande fenomen,
för vilket förf. redogör i ett särskilt kapitel (10 sid.).
I ett följande kapitel "The application of
conducto-metric titration to research" (12 sid.) visar förf. med
exempel från litteraturen, hurusom studiet av
ledningsförmågans ändring under fortskridande reaktion
(fällning, neutralisering etc.) kan ge värdefulla
upplysningar om reaktionsförloppet, uppkomsten av
intermediära föreningar etc.
Boken avslutas med ett kapitel "Industrial
Applications" (1.0 sid.), vari framhållas en del värdefulla
till-lämpningar av principerna för lösningars
elektrolytiska ledningsförmåga såväl i avseende på
driftsanalyser som övrig driftkontroll. Tyvärr omnämnas ej de
arbeten som redan för 20 år sedan utfördes i Sverige
av professor K. Sondén och medarbetare för
bestämning av salthalten i sjövatten med användning av
motståndsmätningar, måhända av det skälet, att endast
relativt moderna undersökningar medtagits i boken.
Förf. berör sålunda i detta avseende endast en del mer
eller mindre kända sätt för bestämning av salthalt i
vatten och ånga, kontroll av tvättning av fotografisk
film, bestämning av föroreningar i vattendrag etc.
Genom anordning av en mätcell i t. e. ett
merceri-seringsbad kan en automatisk neutralisering av garnet
från alkalibadet utföras på ett enkelt sätt. Liknande
anordningar låta sig givetvis utföras i samband med
andra fabrikationsprocesser. Fuktighetshalten i trä kan
även bestämmas genom mätning av ledningsförmågan.
Ett antal processer och anordningar baserande sig på
liknande principer äro f. ö. sedan länge bekanta inom
tekniken ehuru icke direkt berörda l föreliggande
arbete. Däremot omnämnas ett antal
driftkontrollmetoder i samband med pappers-, läder-, socker-, mjöl- och
mejeriindustri, som på senare år framkommit eller full-
komnats. Då man som bekant härvid ofta har att göra
med mörka eller grumliga vätskor, som icke eller med
svårighet medgiva användandet av färgindikator, ligger
värdet av den konduktimetriska analysen i dessa fall
i öppen dag.
Det stora antalet litteraturställen, som anföras i
texten, gör boken särskilt värdefull för den som önskar
en mera ingående orientering i avseende på någon
speciell fråga. Det måste få anses som en merit för ett
arbete av detta slag, att icke texten alltför mycket
belastas med detaljer till förfång för överskådligheten.
F. H. Stenhagen.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap hade kallats till höstsammanträde
torsdagen den 20 sept. 1934. Närmare ett 30-tal ledamöter
infunno sig kl. 15,30 vid Saltsjöqvarn, som därefter
besågs under ledning av överingenjör Gunnar Molin m. fi.
Kl. 18 intogs gemensam middag av ett 40-tal ledamöter
och gäster på föreningens restaurangterrass, varefter
samvaron fortsattes med kaffe etc. i mötessalen.
Kl. 19,50 förklarades av avdelningens ordförande,
professor Gunnar Wallquist, det egentliga sammanträdet
öppnat. Till att justera protokollet utsagos
bergsingenjör Johan Morsing och ingenjör Vera Sandberg.
Anmälningar om inträde i avdelningen från
bergsingenjörerna Gudmar Kihlstedt, Rönnskär, och Folke
Lindgren, Stockholm, godkändes. Till ledamöter av
avdelningens valnämnd med uppdrag att uppgöra förslag till
val av styrelse m. m. för nästkommande kalenderår
utsagos professor G. Bring, direktör S. Nauckhoff,
bergsingenjör Erik Ryd, disponent B. Thorbjörnson och
avdelningens båda sekreterare.
Därefter lämnades ordet till apotekare Hilmer
Hylander, som i anslutning till skioptikonbilder gav en
översikt över utrustningen av och driften vid "Moderna
bagerier". Som någon diskussion ej omedelbart
inleddes, framförde ordföranden därefter avdelningens
tacksamhet till gästerna för aftonen, överingenjör Molin
och apotekare Hylander, som med stort
tillmötesgående ställt sig till avdelningens förfogande. Därvid
kom på tal tillgripandet under senare år av de
tillsatspreparat till mjöl, som inverka fördelaktigt på dettas
bakningsegenskaper och som möjliggjort användandet
i nuvarande stora utsträckning av svensk säd, även till
mera fordrande ändamål, varigenom import kunnat
undvikas. I anslutning härtill påminte överingenjör P.
Pålen om den upplivande verkan arsenikpreparat hava
på vissa biologiska processer och hoppades, med större
eller mindre allvar, att de även i detta fall skulle
kunna visa sig vara till nytta. Docent Thure Sundberg
fann av de framkomna yttrandena anledning påpeka,
att frågan om brödbakningens kemi lämpligen kunde
vid tillfälle mera ingående behandlas av avdelningen.
Tillsatspreparatens egenskaper ur hygienisk synpunkt
ansåg tal. vara värda särskilt beaktande. Sedermera
yttrade sig även överingenjör Molin och apotekare
Hylander i frågan, varvid bl. a. framhölls, att det vid
användandet av tillsatspreparat rörde sig om ytterst små
mängder, som t. e. beträffande det ej sällan brukade
natriumbromatet knappast kunde tänkas hava någon
fysiologisk betydelse.
Sammanträdet förklarades därpå avslutat, varefter
diskussionen och samvaron fortsattes under mera fria
former.
H. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
