Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - Ernst Rothelius: Om produktionen av kali i Förenta staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
8 DEC. 1934
sultat, hade oljefirman Snowden & Mc Sweeney
Company vid borrningen i en oljekälla öster om
Carlsbad i New Mexico år 1925 upptäckt kali.
Oljebolagets ingenjör V. H. Mc Nutt överlämnade
borrkärnorna till regeringsombud, som lät analysera
dem och härigenom inleddes samarbete mellan
oljeföretaget och U. S. Geological Survey i det
ytterligare exploateringsarbetet. Resultatet av detta
arbete var att kali påvisades i så stora mängder att
man på säker grund kunde investera betydande
kapital i gruvor, gruvutrustning, förädlings verk och
övriga anläggningar för framställning av lämpliga
marknadsprodukter. De rikaste fyndigheterna lågo
i Pecos Valley i New Mexico inom ett område, som
geologerna benämnt "The permian Basin" (den
permiska bassängen). Från 1925-1933 hade upptagits
borrhål till en längd av 18 engelska mil i denna
bassäng. Borrningarna fortsätta ännu.
Området äges av Förenta staterna och staten New
Mexico. Endast smärre områden utgöras av privat
mark. Tillåtelse (permit) till borrning inom en viss
area av området gives av regeringen. Det är
nödvändigt att varje år utföra ett visst
borrningsarbete, ty i annat fall förloras tillåtelsen.
Licenser för gruvdrift (leases) erhållas först när
man genom borrningarna påvisat tillräckligt stora
linser eller kroppar av kalisalter för att berättiga
en investering av det kapital som är nödvändigt för
framställning av marknadsfärdiga produkter.
Staten New Mexico har givit licenser till många
firmor, under det att regeringen endast givit sådana
till två större företag, The United States Potash
Company och The Potash Company of America. Av den
royalty som betalas för alla licenser till regeringen
går 37,15 % till staten New Mexico. De två nu
nämnda bolagen äro för närvarande de enda
producenterna av kaliprodukter inom hela området.
Andra bedriva emellertid undersökningsarbeten men
hava hittills ej funnit tillräckligt stora och rika
kroppar eller linser av kalisalter för att få
regeringen att bevilja licenser. Regeringen har ställt
mycket höga fordringar, då de penningsummor som
måste insättas för att få en brytnings- och
förädlingsindustri komplett äro mycket stora.
The United States Potash Company har två schakt
färdigdrivna. De ligga på ett avstånd av 670 m
från varandra. Det första, som blev färdigt år 1931,
är 323 m djupt och det andra, som blev färdigt år
1933, är 305 m djupt. Båda schakten ha nått ned
till stora kroppar av sylvin hållande en
genomsnittlig kalihalt av 25 % K20 eller nästan dubbelt så
mycket som de bästa tyska (14 % K20).
Brytningsmetoden är densamma som för flötsformade malmer
i allmänhet. Transportorterna äro försedda med
dubbla spår. Tillräckliga delar kvarlämnas såsom
pelare, då man avser att driva så hårt som möjligt
i början. Alla maskiner drivas elektriskt och
belysningen är elektrisk. Med de modernaste
för-skrämningsmaskinerna skär man loss flötsens botten
från det underliggande berget. Efter utskjutning
lastas berget med skrapor eller lastningsmaskiner i
vagnar. Brytningsplaner och projekterade
anläggningar under jord granskas av United States
Geological Survey. För närvarande är
schaktkapaciteten 2000 ton pr dag, men denna kan med ringa
kostnader ökas väsentligt. Så fort det brutna god-
set lämnar hissen, går det in i en
krossningsanlägg-ning, där det genast krossas ned under 10 mesh.
Den största delen av produktionen går direkt ut i
marknaden som gödningsämne i denna form.
Omkring 16 engelsika mil från gruvorna vid Pecos
River ligger raffineringsanstalten, som är förbunden
med gruvorna medelst järnväg, som äges av
företaget. Kapaciteten hos raffineringsverket, som
nyligen fördubblats, är 400 ton rågods pr dag.
Slutprodukten här är kaliumklorid hållande 99 %
KC1.
Arbetarna i gruvorna och vid raffineringsverket
bo i Carlsbad och transporteras därifrån och till
arbetsplatserna samt åter med bussar. Arbetarna äro
väl betalda, och för alla arbeten gäller den kemiska
manufaktureringsindustriens NRA-kod.
The Potash Company of America blev färdig med
sitt första schakt år 1934. Det är 335 m djupt.
Fyndigheten utgöres av 25 %-ig sylvin. Gruvan är
utrustad och brytes på samma sätt som The United
States Potash Company’s gruvor.
Schaktkapacite-t n ar ännu ej uppgiven men torde bliva mycket
stor. Krossverket ligger här nere i gruvan intill
schaktet, och en siktningsanläggning finnes uppe i
dagen. Raffineringsverk komma att byggas.
Arbetarna bo i bolagets egna bostäder ca 20 engelska
mil nordost om Carlsbad. Även för dessa arbetare
gäller den ovan omtalade NR A-ko den.
Dessa båda företag äro fullt tillräckliga att för
längre tid framåt förse Förenta staterna med
hög-procentiga kalisalter. Dessutom existerar ännu ett
företag i Trona i Californien, The American Potash
and Chemical Company, som producerar
högprocen-tig ikaliumklorid och andra produkter, såsom borax,
sodaaska osv. År 1934 antages produktionen av
KC1 stiga till 180000 ton.
Med en årlig produktion av 140 000 ton vid
Carlsbad och 180 000 ton vid Trona av högprocentiga
ka-liumkloridprodukter eller totalt 320000 ton pr år
kan man säga, att det redan råder överproduktion
inom Förenta staterna, ty inom fackkretsar tvivlar
man på att avsättningen är mycket större än 200 000
ton pr år för närvarande.
Man börjar yrka på att regeringen skall låta
begränsa exploateringen i New Mexico för att insatta
pengar ej skola gå förlorade och för att man ej
skall behöva lägga ned nu uppförda
anläggningar. Vidare förefinnes en hård utländsk
konkurrens, då kalit ej är tullbelagt. Det tysk-franska
syndikatet har under många år bedrivit en kraftig
försäljningspropaganda i landet för sina
kaliprodukter och de ha upparbetat denna marknad. Detta
syndikat har hittills behärskat halva kalimarknaden
i Förenta staterna. Under år 1933 inträdde på
marknaden spanska producenter och Sovjetunionen med
ansenliga tonnage av rena och raffinerade kalisalter.
Då härigenom ett stort överskott uppstod i
marknaden, föllo priserna katastrofalt i juni 1933.
Då enligt NRA-koden den amerikanska arbetaren
åtnjuter en mycket hög lön, äro industriledarna av
den åsikten att den inhemska industrien bör åtnjuta
statsskydd av en eller annan form. I Förenta
staterna har arbetaren pr gruvskift $ 5,85, i Spanien
$ 1,05, i Frankrike $ 1,33, i Tyskland $ 2,00 och i
Sovjetunionen knappast bostad, mat och kläder.
Genom ökad propaganda för användningen av kali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
