Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 9 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Henrik Zander: Förenklad metod för beräkning av ekonomisrar samt några nya rön och iakttagelser vid desamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från fördelningsröret inströmmar vattnet med samma
hastighet i de därtill anslutna rören för att från
vart och ett av dessa ledas direkt mot gasströmmen
genom de med rörkrökar förbundna rören till
ekonomiserns motsatta ände vid gasinloppet, där även
ett liknande fördelningsrör är anordnat, från vilket
vattnet genom matarvattenledningen tryckes in i
pannan. Vid på så sätt fördelat vatten blir
vattenhastigheten i rören i regel alldeles för låg, knappt
0,1 m/sek., och därigenom uppstå avsättningar av i
vattnet oupplösta delar, vilket påskyndar rörens
förrostning, förringar värmegenomgången och
nödvändiggör, att den synnerligen besvärliga och
tidsödande rensningen av rören oftare måste företagas.
Undersökningar över vattenhastighetens inflytande
på avsättningens storlek ha visat, att en viss
gränshastighet förefinnes, under vilken avsättningen
mycket starkt tilltager vid avtagande hastighet,
och över vilken avsättningen i det närmaste
försvinner. Denna gränshastighet är ungefär 0,3 m/sek.
Som en betydligt större hastighet upp till 1 à 1,2
m/sek, ej har något praktiskt inflytande å
pumparbetet, emedan motståndet i rören även vid större
vattenhastigheter blir helt obetydligt i förhållande till det
motstånd, pumpen har att övervinna för vattnets
införande i pannan, isynnerhet vid hogtryckspannor,
så är det riktigast att helt frångå systemet med
fördelningsrör och istället utgå ifrån, att vattnet
införes endast i ett rör, varigenom en konstant och
tillräckligt hög hastighet i alla rören erhålles.
Härvid kan ej den fullständiga motströmsprincipen
tillämpas, utan en blandad tvär- och motström uppstår.
Tvärströmmens inverkan, dvs. dess minskning av
logaritmiska temperaturskillnaden [delta] T_l och därmed
den nödvändiga ökningen av ytan E i jämförelse med
ren motström är obetydlig. Den lämpligaste
anordningen av gas- och vattenströmningen är, att gasen
föres uppifrån och nedåt genom ekonomisern. Då
införes vattnet i ett av sidorören i den nedersta
rörraden. Sedan det genomgått hela denna rad,
föres det medelst en vertikal rörkrök till närmast
högre liggande horisontala rad, vilken det även
helt genomgår för att därefter och på samma sätt
föras genom alla de horisontella rörraderna och
slutligen uttages ur ett av de högsta sidorören.
Härifrån tryckes vattnet vidare genom matarvattenledningen
till pannan. Skulle vattenhastigheten med
vattentilloppet genom ett rör bli större, än vad som
skäligen kan anses lämpligt, så uppdelas rören i två
eller flera skilda grupper, var och en med ett
separat vattentill- och avlopp, och vattnet ledes i varje
grupp på samma sätt som nämnts vid ett
vatteninlopp. Före och efter ekonomisern anslutas dessa
skilda in- och utlopp till matarvattenledningen. Vid
uppdelningen i grupper måste tillses, att antalet rör
i varje grupp blir lika stort, för att vattenhastigheten
i alla rören skall bli densamma. Därför är
det möjligt, att det genom den ovan givna formeln
erhållna rörantalet n₁ måste korrigeras ej endast
upptill närmast högre liggande tal, utan med ännu
ett eller två hela tal, för att antalet rör i varje
grupp skall bli lika.

Praktisk tillämpning av formlerna.

I Sverige användes företrädesvis ekonomisrar av
s. k. "normalutförande". De bestå av gjutna kamrör
med f länsarna placerade vinkelrätt mot rörets
längdaxel. Yttre kamdiametern är 180 mm, avståndet
mellan kammarna 20 mm. Yttre och inre
rördiametrarna variera något, men äro i allmänhet 87 resp.
63 mm. Kamtjockleken vid toppen och foten är
ungefär 4 och 5 mm. Rörlängden göres olika,
beroende på de lokala platsmöjligheterna. Vid 2 m
långa rör är rörytan pr rör 4.3, m² och fria
gassektionen mellan två närliggande rör i ett snitt genom
röraxlarna 0,148 m₂. Rören anordnas i allmänhet
parallellt, och röravståndet är 182,5 mm vid nyssnämnda
storlek å den fria gassektionen. För denna sektion
är hydrauliska diametern 26,5 mm. Praktiska prov
med en dylik ekonomiser med 2 m rörlängd och
parallella rör ha givit i medeltal C_E = 0,07 och
C_n = 0,0012, således blir ytan E - 0,07 G . [phi]_1,3 / (p [tau])_0,3 och
n_t = 0,0012 G [kvadratrot] [phi] [tau] / p. Dessa värden å C_E och C_n
motsvara i de fullständiga uttrycken (6) och (8) för
desamma c_g = 12 och c_p - 5,28. Dylika
"normalekonomisers" levereras av flera firmor här i landet.
Författaren har ej haft tillfälle att själv utföra
mätningar vid alla dessa, men på grund av en del
anbud å dem ha de ovannämnda värdena å C_E och C_n
kunnat beräknas. Här är det första, C_E, viktigast,
emedan det ger ett direkt uttryck för ekonomiserns
värmetekniska prestation. Ju mindre således C_E är
desto bättre är ekonomiserkonstruktionen.
Uppgifterna i anbuden ha då visat, att de offererade
ekonomiserna ofta äro ganska avsevärt mycket mindre,
än vad de skulle bli med C_E = 0,07. Så t. e. har
erhållits C_E =0,06, ja även, än mindre. Emedan alla
dessa normalekonomisrar äro praktiskt taget
fullständigt lika, ligger förklaringen till dessa olika
uppgifter å storleken av den erforderliga ytan
synbarligen däri, att det är så ytterst svårt att få fullt
tillförlitliga uppgifter över en ekonomisers
prestation. Denna baseras nämligen å en del mätningar,
som fordra större noggrannhet, än som i allmänhet
anses behövligt vid ett ekonomiserprov.
Felaktigheter vid dessa mätningar uppstå mycket lätt,
isynnerhet vid uppmätningen av den sanna
medeltemperaturen hos gasen efter ekonomisern och av
motståndet. Beträffande det senare, så är särskilt att
iakttaga, att det motstånd skall användas för
beräkningen, som verkligen motsvarar motståndet i
ekonomisern själv, så att ej genom olämplig placering av
mot ståndsmätaren tillskottsmotstånd medtagas, som
ge felaktigt resultat. Anledning finnes dock att
förmoda, att de av författaren funna värdena ligga i
överkant, så att de kunna något förminskas. Särskilt
torde det specifika motståndet c_p vara väl högt, och
torde C_E kanske kunna sättas = 0,06 och C_n = 0,001.

Exempel: En ekonomiser skall uppvärma 10 000
kg vatten i timmen från 50° till 110°. Till förfogande
finnes 18 000 kg rökgaser av 275° temp. före
ekonomisern. Det tillåtna motståndet i ekonomisern
är 4 mm v/p.

Gasens sp.-värme, c¹_g = 0,26, således dess
vattenvärde 4 680 v. e. Vattnets temperaturhöjning t₂ – t₁ =
60°, således blir gasens eff. temp.-sänkning
T₁ – T₂¹ = 10 000 / 4 680 X 60 = 128° och med 6 %
förluster dess verkliga temperatursänkning T₁ – T₂ =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>