Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Henrik Zander: Förenklad metod för beräkning av ekonomisrar samt några nya rön och iakttagelser vid desamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fria avståndet genom de koniskt formade kammarna
är större än vid foten, dels kanalens längd i
gasriktningen genom de cirkulära kammarna är mindre än
vid foten. Härigenom blir en större del av den inre
kamdelen relativt ineffektiv, och således
värmeöverföringen pr total yta mindre än om nämnda
missförhållande ej förefinnes. Sammaledes ha experiment
visat, och detta kan också teoretiskt bekräftas, att
för stor kamhöjd inverkar oförmånligt på
värmeöverföringen. emedan det av ytan upptagna värmet då
har större motstånd att övervinna för att genom
godset tränga fram till kamfoten och därifrån till rörets
inre yta, varest det överföres till vattnet. Utan att på
grund av de ganska skilda resultaten från de olika
experimenten kunna noggrant bestämma lämpligaste
förhållandet mellan kamavstånd och kamhöjd eller
riktigare mellan fri gassektion, yta och hydraulisk
diameter, så peka dock experimenten däråt, att yttre
diametern av kammarna ej bör göras större än
ungefär 160 à 170 mm vid 85 à 90 mm yttre rördiameter,
och att kamavståndet ej bör göras mindre än ca 25
mm mellan centra. Kamtjockleken göres vid toppen
så liten, gjutningen tillåter. Härifrån ökas
tjockleken inåt foten och tillräckligt, att ledningen av
värmet genom kammen ej onödigtvis förminskas.
Flera teoretiska undersökningar äro utförda över
lämpligaste förhållandet mellan kamhöjd och
kamtjocklek vid foten, men de lida alla av det felet, att
de ej taga hänsyn till, att vid ett kamrör kanske
endast hälften av kamytan upptager värme, medan
betydligt större del av kamgodset bidrager till värmets
ledning till röret.
| Beaktas så uttrycket | cp 0,3 | ,så | ||||||||||||||||||||
| —————— | ||||||||||||||||||||||
| cg 1,3</table>
synes, att den specifika värmeöverföringen cg har mycket starkt inflytande på ytans storlek. Enligt formel (1) för värmegenomgångskoefficienten K har kanalens form intet inflytande å cg utan bestämmes formens inflytande å värmegenomgången enbart av diametern d. Det låter sig därför ej göra att öka cg genom att förändra sektionens form, utan detta kan endast ske genom införandet av en ökad turbulens. En dylik tvångsturbulens måste dock anordnas med mycken eftertanke, ty utföres den oriktigt, varpå finnes många eklatanta exempel i praktiken, så försvinner nyttan av den eventuellt erhållna högre värmeöverföringen genom en mångfaldig höjning av det skadliga, ineffektiva motståndet. Vid alla i praktiken förekommande värmeutväxlingsapparater uppstår ett visst motstånd vid de strömmande mediernas gång genom kanalerna. På grund av praktiska försök ha mångfaldiga formler uppställts över detta motstånd med dock ofta vitt skilda resultat. Om i en dylik kanal även värme överföres från det ena till det andra mediet genom kanalväggarna, så har Osborne Reynolds m. fl. visat, att en viss relation finnes mellan det överförda värmet och motståndet. Denna relation uppstår därigenom att friktionsmotståndet inverkar på det s. k. gränsskiktets tjocklek, som i sin tur inverkar på värmeöverföringen vid ytan resp. genom gränsskiktet, Teorien visar vidare, att värmeöverföringen vid samma hastighet, hydraulisk diameter och kanallängd är direkt proportionell mot motståndet men endast mot den del av motståndet i kanalen, som är värmeeffektiv, dvs. som erhålles enligt ovannämnda relation mellan värmeöverföringen och motståndet. Enligt Osborne Reynolds är det effektiva
|
