Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Henrik Zander: Förenklad metod för beräkning av ekonomisrar samt några nya rön och iakttagelser vid desamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före ekonomisern, eller förekommer större
kall-luft-läckage i kanalen mellan pannorna och ekonomisern,
så kan i vissa fall även vid konstant
vattenhastighet en viss störande inverkan på vattnets
temperaturhöjning uppstå. Inledes vattnet i endast ett rör.
så blir vattenhastigheten naturligtvis densamma i
alla rören, men användes fördelningsrör, så visar
följande fall, att så stor hastighetsvariation hos
vattnet kan uppstå, att ångslag erhålles. Dylika
ångslag erhållas då, på grund av att gasmängden
förblivit den beräknade, jämnt fördelad över alla rören,
men att vattenmängden på grund av minskad
hastighet blivit i vissa rör så låg, att gasen där kunnat
uppvärma den till högre temperatur, än som
motsvarar ångbildningstrycket. I det förevarande fallet
var ekonomiserns rörantal i höjd och bredd på
grund av de föreskrivna villkoren för denna
eko-nomiser något ovanliga, i det rörantalet i bredd var
20 och i höjd 4, tillsammans 80 st. 2 m rör.
Gasriktningen var horisontal. Vattnet infördes från
den kalla gassidan genom ett vertikalt
fördelningsrör, som stod i förbindelse med den yttersta
vertikala rörraden. Från vart och ett av dessa 4 rör
fördes vattnet i horisontell riktning genom de med
rörkröken förbundna rören i de horisontala
rörraderna fram till ekonomiserns motsatta ände vid
gasinloppet. Här mottog även ett liknande
vertikalt fördelningsrör vid den yttersta vertikala
rörraden vattnet från de fyra horisontala rörslingorna,
och detta fördes så genom matarvattenledningen in i
pannorna.
Gastemperaturen vid inloppet var 270°.
Vattentemperaturen vid inloppet 40°, och
blandningstemperaturen hos vattnet från de fyra rörslingorna steg
ptrax efter det varma fördelningsröret till ungefär
120°. Som ångtrycket i pannan var 6 atm.,
motsvarande 165° ångbildningstemperatur, kunde ånga ej
bildas i kamrören, om maximitemperaturen i
desamma endast uppgick till 120°. Då ekonomisern
sattes i drift, började dock redan vid 100° à 105°
blandningstemperatur hos det utgående vattnet
ångslag uppstå, som kraftigt tilltogo vid högre
temperatur, så att det blev nödvändigt att avställa
ekonomisern för att rören ej skulle sprängas. Ehuru det
först var svårt att förstå, varför så pass hög
hastighetsskillnad i rören kunde uppstå, att ångbildning
därav uppstod, så kunde anledningen därtill ej gärna
vara någon annan än för låg vattenhastighet, och det
var möjligt att på enkelt sätt kontrollera detta,
nämligen genom att uppmäta temperaturerna av
rörkrökarna strax före det varma fördelningsröret. Det
befanns då, att temperaturen av krökarna på
yttersidan var så mycket högre vid de övre än de undre
rörraderna, att vattentemperaturen i den översta
raden måste vara högre än vattnets
ångbildningstemperatur i pannan. Men detta var ej tillräckligt; det
var även nödvändigt att få en förklaring över
anledningen till hastighetsskillnaden för att kunna finna
på ett botemedel däremot. Slutligen insågs, att det
måste vara temperaturskillnaden mellan vattnet i det
varma och det kalla fördelningsröret, som åstadkom
hastighetsskillnaden. Avståndet mellan rören i
vertikal riktning var nämligen 182,5 mm, således
avståndet mellan det översta och det understa
rörcentra 547,15 mm. Med 40° temp. av det kalla och
110° av det varma vattnet uppstår ca 22,7 mm
hydraulisk tryckskillnad mellan ändarna å det
understa, 4:de, rörsystemet. 15,2 mm vid det tredje,
7,6 mm vid det 2:dra och 0 mm vid det lista, översta
rörsystemet. Som vattnets medelhastighet i alla
rören var mycket låg, endast 60 mm pr sek., således
friktionsmotståndet även högst obetydligt, så visade
en beräkning, att de nämnda tryckdifferenserna voro
mer än tillräckliga att så mycket retardera
hastigheten i det översta röret, att ångbildning där måste
uppstå. När så ångblandat vatten från detta rör
infördes i fördelningsröret och där plötsligen
sammanträffade med det kallare vattnet från de andra rören,
så uppstodo ångslagen. Därefter var steget ej långt
för att finna på botemedlet. Emedan
hastighetsdifferenserna från medelhastigheten är beroende av
kvadratroten ur summan av respektive
friktionsmotstånd och hydrauliska motstånd i varje horisontalt
rörsystem, så måste hastigheten bli konstant, om ett
tillräckligt högt extramotstånd infördes, i förhållande
till vilket de föregående motstånden försvunno. Detta
extra motstånd utfördes på så sätt, att plåtbrickor
med lika stora hål å 9 mm diameter infördes mellan
flänsarna till det kalla fördelningsröret och till vart
och ett av anslutande kamrör. Härigenom erhölls ca
300 mm v. p. extra hydrauliskt motstånd i varje
rörrad. De första försöken härmed visade ett
betydligt bättre resultat, men befanns, att hänsyn måste
också tagas till, att gastemperaturen vid inloppet
var på grund av kalluftläckage i gaskanalen före
ekonomisern mycket olika vid de högre och lägre
rören, och att därtill gasströmningarna i den
exceptionellt långa ekonomisern säkerligen voro något
oregelbundna. Genom att passa sig fram och försöksvis
ändra håldiametrarna i brickorna kunde slutligen
sådan hastighet i alla rören erhållas, att ångslagen
försvunno.
Lämpligaste form å kammarna för erhållandet av bästa effekt.
Den ovan lämnade formeln för ekonomiserfaktorn,
vilken enbart bestämmer värmeytans storlek för en
viss gas och vattenmängd, givna temperaturer och
givet motstånd, ger en del anvisningar huru
kammarna böra utformas för att bästa effekt skall
erhållas.
Enligt ovannämnda formel (6) är
CE = 2,2 ( cp . f / a) 0,3 d0,1 / cg 1,3
Betraktas först uttrycket (f / a) 0,3 . d0,1, så kan det
omformas och blir approximativt proportionellt mot
S0,2 / D0,2, där S = avståndet mellan kammarna, och
Dy = yttre kamdiametern. Härav synes, att det är
gynnsamt att minska kamavståndet och öka
kamdiametern för att få en mindre yta. Denna
teoretiska slutledning gäller dock endast inom vissa
gränser i praktiken. Experiment ha nämligen visat, att
vid för små kamavstånd minskas värmeöverföringen
istället för att ökas, som teorien lär, beroende
naturligtvis på kamrörens speciella form, i det gaserna
vid för tätt sittande kammar, och detta i synnerhet
vid relativt höga kammar, förhindras att fritt
intränga till kamfoten invid röret, utan lättare söka
sig fram närmare den yttre periferien, där dels det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
