Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 53 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - Evert Norlin: Smörjoljor för bilmotorer och dessas smörjning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kombination med övriga kända egenskapstal, som spec.
vikt och flampunkt äro av betydelse för
motoroljornas bedömande och karakterisering.

4. Oljornas förhållande i köld eller stelningspunkt
spelar roll vid startningen och är därför av speciellt
intresse för svenska förhållanden, särskilt i mellersta
och norra Sverige. Man bestämmer den punkt, då
oljan under givna provningsbetingelser just upphör
att flyta i ett provrör. Man skulle måhända önska
att få detta något primitiva prov ersatt med en
bestämning av viskositet eller konsistens vid låg
temperatur. Emellertid har erfarenheten visat, att den
enkla undersökningen i provrör är tillräcklig för
praktiken och i tyska, engelska, schweiziska, U. S. A.
m, fl. specifikationer för motoroljor användas
gränsvärden hänförda till detta prov. Det är nog
möjligt, att en olja med viss stelningspunkt låter sig
framdrivas i en ledning av pumptrycket även vid en
något lägre temperatur än stelningspunkten i
provrör. Men provrörsprovet anger den temperatur, då
oljan i vevhusets oljesump gelatinerar och blir
vaselinartad. Då pumpen börjar arbeta, bildas ett hål
omkring intaget och oljan rinner ej till, varigenom
smörjningen i motorn blir dålig. Detta förklarar
provets praktiska värde. De i övrigt utmärkta
paraffinbasoljorna hade tidigare, tack vare
ingående paraffins utkristallisering relativt hög
stelningspunkt. Numera har denna olägenhet avhjälpts,
sedan oljeraffinaderierna börjat sänka
stelningspunkten genom de lättstelnande beståndsdelarnas
utfrysning med kylmaskineri.

5. Förkoksningsrest enligt Conradson. I
motorcylindern utsättas oljorna för destillation, krackning
och partiell förbränning. Härvid kunna
koksliknande återstoder uppkomma. Conradsons
förkoksningsprov avser att reproducera detta förlopp och
utföres i den på fig. 6 visade apparaten. Denna
utgöres av en degel, vari 10 gr olja uppväges. Degeln
ställes i en andra degel och denna i en tredje, båda
med lock. I den tredje degeln ligger ett sandskikt
på botten. Deglama upphettas i en behållare under
vissa betingelser 30 min. Bildad koksåterstod väges
efter avsvalning. Vid provningen inträffar dels
avdestillation av lättflyktiga beståndsdelar i oljan och
dels krackning samt förkoksning av återstoden. Man
är av olika meningar om provets praktiska betydelse.
Flera forskare anse, att kokstalen äro parallella
med mängderna bildad koks i motorn. Andra
anse, att förkoksningsprovet är ett relativt
grovt hjälpmedel, då det gäller att förutsäga
koksbildning i motorn. I ett föredrag vid
sammanträde i A. S. T. M., mars 1933, visade W.
A. Gruse, att Conradson-provet står i
relation till mängden avsättning i provmotor
och till ett destillationsprov samt att det ger
värdefull ledning för motoroljors bedömande.

Fig. 6. Conradsons apparat till förkoksningsprov.

Fig. 7. Sligh’s apparat för oxidationsprov.

Jag har emellertid kommit till den uppfattningen, att man icke bör
vara för sträng ifråga om gränsvärdena för
Conradson-provet, men att en olja med högt kokstal säkert
har tendens till att alstra besvärliga avsättningar i
motorcylindern under ogynnsamma förhållanden.

6. Oxidationsprov = Sligh-tal. I vevhuset utsättes
motoroljan för oxidation av den varma luften, varvid
bildas i oljan lösta tjärartade ämnen av svagt sur
karaktär och svårlösliga asfalt-liknande
beståndsdelar, asfaltener, vilka falla ut som ett slam. De
lösta asfaltenerna höja oljans viskositet något och
färga oljan mörk. De utfällda asfaltenerna äro ett
bindemedel, som sammanklibbar damm,
metallpartiklar, alstrade genom förslitning i motorn, och sot,
som kommer ned från cylindrarna till vevhuset. De
massor eller avsättningar, som på detta sätt
uppkomma, hava benägenhet att sätta igen oljefilter och
trånga kanaler och äro därför skadliga.

För att bestämma en motoroljas resistens mot
sådan luftoxidation har det av T. S. Sligh vid
Bureau of Standards utarbetade provet visat sig
vara bäst reproducerbart, enklast och mest
praktiskt. Fig. 7 återger den använda, ganska enkla
anordningen. I kolven ifylles 10 gr olja, sedan
insprutas syrgas, så att luften utdrives. Kolven
förslutes gastätt, upphettas 2 ¹/₂ timmar till 200 °C i
oljebad med kraftig omrörning. Sedan utfälles
bildad asfalt med s. k. normalbensin. Fällning
avfiltreras, tvättas, torkas och väges, Antal mgr
asfalt per 10 gr olja = Sligh-tal.

De vid Statens provningsanstalt gjorda
undersökningarna hava visat, att detta prov tydligt anger,
om en olja är väl raffinerad eller ej. I marknaden
förekommande oljor av högre pris, som i praktiken
visat sig goda, giva låga Sligh-tal, och andra-klass-oljor,
som betinga lägre pris, giva högre Sligh-tal.
Vid utförd blekjordsraffinering sjunker Sligh-talet.
På grund härav måste detta oxidationsprov sägas på
ett tillfredsställande sätt komplettera övriga
egenskap stal för motoroljor. Anmärkningsvärt är, att
Sligh-talet hos motoroljor i en och samma serie
avtar med stigande viskositet, medan däremot
förkoksningstalet tvärtom tilltar.

7. Sammansättning, syrahalt, renhetsgrad och
färg. Genom kemisk analys utrönes, om motoroljan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>