Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - E. Petersohn: Om förutbestämning av flygplans spinegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3) koefficienten ma för det kring tväraxeln
verkande aerodynamiska momentet M vid symmetrisk
| M | ||
| anblåsning (ma = | ––––– | ). |
| S s v2 |
| L’ v | N’ v | |||
| höjdaxlar (l’ v = | –––––––––– | och n’ v = | –––––––––– | ). |
| [sigma] S s V2 | [sigma] S s V2 |
 |
Fig. 10. (Från R. and M. 936.) |
| L’ p | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| omkring längd- resp. höjdaxel (l’ p = | –––––––––– | och | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| [sigma] S s V2 | </table>
Huru dessa uppgifter erhållas skall i korthet nämnas: Tröghetsmomenten bestämmas antingen genom beräkning eller genom svängningsförsök. Den senare metoden kan emellertid endast användas med fördel då det gäller tygklädda flygplan, vid vilka man lätt har tillfälle att utföra svängningsförsöken med klädseln borttagen. Det har nämligen visat sig att klädda vingar och roderytor vid svängningen föra med sig en viss yttre luftmassa, varigenom alltid för stort tröghetsmoment erhålles. Vid en engelsk undersökning (litt.-anv. 5) erhöll man för tröghetsmomentet kring längdaxeln ett fel av 27 %. Vid tygklädda vingar är det dels relativt lätt att borttaga duken, dels är korrektionen för dennas vikt liten. Svårare är det vid faner- eller plåtklädda vingar. Koefficienterna för flygplanets bärförmåga kL, höjdmomentet ma och de vid snedanblåsning uppträdande momenten l’v och n’v mätas i vindtunnel på förut angivet sätt. De båda förstnämnda bliva endast beroende av anfallsinkeln, de övriga bli även beroende på snedställningen [beta]. För fullständig undersökning fordras att dessa koefficienter även bestämmas för olika höjd- och sidoroderutslag. Fig. 10 anger en engelsk vågkonstruktion för bestämmandet av de vid rotation uppträdande momenten (litt.-anv. 11) l’p och n’p. Den ihåliga axeln B drives genom lämplig utväx-ling av en elektrisk motor A. Axeln är i ändarna lagrad i kullager och möjlighet finnes att mäta det vridande moment, som erfordras för att driva runt axeln med den därpå anbringade modellen. Denna är tillsammans med ett rör E, vars innerdiameter är något större än diametern för axeln B, vridbart ansluten till en mot B vinkelrät tapp C. Röret E kommer därigenom att tjäna som vågbalans för mätning av girmoment. Rörets ända gives en viss känd belastning genom fjädern G och rotation och vindhastighet avpassas så att jämvikt erhålles. Detta iakttages med hjälp av en av spegeln J reflekterad ljusstråle. Genom variation av fjäderns spänning erhålles sambandet mellan rotationshastighet och moment. Modellen kan inställas för olika anfallsvinklar. Genom att montera vingmodellen med 90° förskjutning relativt tappen är det även möjligt att mäta under rotation rådande höjdmoment. Detta moment har emellertid visat sig vara relativt litet påverkat av rotationen och vid de approximativa beräkningar, som i det följande skola beskrivas, använda vi oss för enkelhetens skull av det vid symmetrisk anblåsning av stillastående modell erhållna värdet av höjdmomentet. Gången vid spinberäkningen är i korthet följande: Med kännedom om koefficienten ma och tröghetsmomentdifferensen C–A beräknas enligt ekv. (1) det erforderliga förhållandet mellan rotationshastigheten p och fallhastigheten (appr. = banhastigheten) V för att jämvikt mellan det aerodynamiska momentet och gyralmomentet skall vara rådande kring flygplanets tväraxel.
Sedan beräknas enligt ekv. (2) under en del förenklade antaganden den snedanblåsning [beta], som motsvarar jämvikt mellan aerodynamiska moment och gyralmoment kring flygplanets längdaxel.
Därefter beräknas förhållandet mellan rotationshastigheten g kring flygplanets tväraxel och fallhastigheten V enligt ekv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1934m/0091.html 
|