- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik /
113

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - E. Hubendick: Ett svårflyktigt bränsles förhållande i en förgasaremotor - Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solarolja 100°C vid lägsta bränsleförbrukning men 130°C
vid maximal effekt.

Betrakta vi punkterna för lägsta bränsleförbrukning
framgår tydligt huru effekten minskar och
specifika bränsleförbrukningen stiger med bränslets
svårflyktighet. Samma blir förhållandet med
punkterna för maximal effekt. För solarolja t. e. sjunker
effekten i storleksordningen 27 % och bränsleförbrukningen
ökar i storleksordningen 70 % mot vid
bensindrift. Även om maskinen i övrigt ginge
klanderfritt med solarolja kan givetvis ej en dylik
försämring motväga sänkningen i bränslepris.

Bättre ställer sig motorfotogen där effektminskningen
är i storleksordningen 13 % och ökningen i
bränsleförbrukning i storleksordningen 50 %. Helt
säkert finnas dock motorfotogenkvaliteter, vilka äro
förnämligare för förgasaremotordrift än den vid dessa
prov använda. Anlitas därtill de anordningar, som
kommit till uttryck i vissa fotogenförgasare, torde i
många fall motorfotogen med fördel kunna användas.

En intressant omständighet som ytterligare
framgår av fig. 1 är att punkterna för lägsta
bränsleförbrukning och maximal effekt vid samma
förvärmning krypa varandra allt närmare ju
svårflyktigare bränslet är. Vid bensin, bensol och
sprit erhålles lägsta bränsleförbrukning vid ett
visst luftöverskott under det att maximal effekt
erhålles vid en viss luftbrist. Detta har sin
förklaring i dissociationsfenomenen. Anledningen till
att förhållandena bliva annorlunda vid svårflyktigt
bränsle kan jag f. n. ej angiva. För att finna
anledningen torde ett besvärligt termo dynamiskt
genomräknande av förloppet under hänsynstagande
till dissociationen få utföras.

NÅGOT OM OLIKA METODER FÖR ATT PÅ ELEKTRISK
VÄG MÄTA OCH REGISTRERA TRYCKFÖRLOPP I
FÖRBRÄNNINGSMOTORCYLINDRAR.

Av civilingenjör Carl-Gustaf Hård af Segerstad, Stockholm.



                                                (Forts. från sid. 102.)

3) Det kapacitiva indikeringsförfarandet.

Såsom framgår av namnet på detta indikeringsförfarande,
utnyttjar man här kapacitetsändringarna
hos en kondensator som mått på tryckvariationerna i
förbränningsrummet. Avsikten med konstruktionen
av denna indikator var att få till stånd ett instrument,
som kunde vara till allmänt bruk i laboratorier,
där man bedrev forskningsarbeten inom förbränningsmotorområdet.
Metoden har bl. a. utexperimenterats
vid Tokyo Imperial University, Japan, och de namn
som därvid äro närmast förknippade med densamma
äro Obata och Yosida. Indikatorn fordrar ett
elektriskt registreringsinstrument såsom en
slinggalvanometer, en slingelektrometer eller ännu bättre en
oscillograf. Av detta skäl kan den icke anses lämplig
i ett fabriksprovrum. Indikatorn har inga mekaniska
delar, som framvisa friktions- eller masskrafter
i någon nämnvärd utsträckning. Dessutom är den
fri från inflytandet av egensvängningar från någon
del av systemet, vilket gör att den torde få anses
vara synnerligen lämpad för högvarviga
förbränningsmotorer, vid vilka vanliga mekaniska indikatorer
ej kunna ge exakta diagram. Instrumentets konstruktionsdetaljer framgå av fig. 6.

illustration placeholder

Fig. 6. Obatas givarkondensator.



Indikatorn arbetar enligt den vanliga plattkondensatorprincipen. Som
givare användes en känslig stålmembran, 2 à 3 mm tjock och 50 mm i
diameter. Registreringen, som sker på elektrisk väg, upptager membranens
rörelse som funktion av tiden, och sålunda även trycket
som funktion av tiden. Man har även kallat denna
metod för ultramikrometermetoden.

En plattkondensator är utformad av en platta och
en stålmembran, vilka äro placerade på mycket litet
avstånd och elektriskt isolerade från varandra.
Kondensatorn är markerad som kapaciteten C i
rörkretsarna av de elektriska registreringsinstrumenten,
vilka äro avbildade i figurerna 7, 8 och 9.
Tryckvariationerna åstadkomma en förändring i rörens V1
anodströmmar genom att en förändring sker i
avstämningen mellan två svängningskretsar och åverkar
växelspänningen vid gallret i likriktarröret V1.
Det är denna variation i anodströmmen, som registreras.
Önskar man högsta grad av noggrannhet måste
man använda sig av en oscillograf. Obata använde

illustration placeholder

Fig. 7–9.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:30:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free