Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 116 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 13. Piezoelektriska konstantens Kp variation med temperaturen. (Andreeff, Fréedericksz och Kazarnowsky).

upp till 500° tyckas visa på helt andra
förhållanden. Ett medeldiagrara, som författaren
uppgjort på basis av deras försöksresultat visas i fig. 13.
Som synes faller enligt detta den piezoelektriska
konstanten ganska avsevärt med stigande
temperatur. Av ovanstående framgår, att om man vid
piezoelektrisk tryckindikering vill vara på den säkra
sidan, så måste man utrusta givaren med effektiv
kylningsanordning.

För mätningen av de piezoelektriska laddningarna användes som förut
nämnts en förstärkare i förening med en oscillograf. Principschemat för
en av de senaste av Kluge och Linckh
använda anordningarna framgår av fig. 14.

Ursprungligen använde man sig av
elektromagnetisk oscillograf, men man
har sedan mer och mer
övergått till katodstråletypen på grund av den
senares större utnyttjningsmöjligheter vid höga
frekvenser. Den som förmodligen gjort pionjärarbetet
för katodstråleoscillografens användning i samband
med piezoelektrisk tryckmätning är japanen
Watanabe, under det att katodoscillografen som sådan
och dess användning inom elektrotekniken har sin
störste banbrytare i tysken Manfred von Ardenne.
W:s erfarenheter äro sammanfattade i Scientific
Papers of the Institut of Physical and Chemical
Research år 1929, band 12, sid. 82. "A new design
of Cathode Ray Oszillograph and its Applications to
Piezo-Electric Measurements."

Kalibreringen av den piezoelektriska indikatorn
sker t. e. genom statisk belastning. Tryckgivaren
förbindes med en tryckluftbehållare försedd med
reduceringsventil och manometer, varvid olika tryck
inställas och motsvarande utslag på den
piezoelektriska indikatorn kunna avläsas. Den största
mottagligheten torde uppgå till omkring 5 cm/at. Genom
att tillkoppla en kapacitet minskas mottagligheten
och mätområdet förstoras i motsvarande grad.

Fig. 15 visar en av de senaste av Kluge och Linckh
använda tryckgivarna. Denna givare är samtidigt
utformad till tändstift. Tändströmmen tillföres
elektroderna genom de genomborrade kristallerna och
avskärmning är anordnad genom ett lämpligt
värmebeständigt isolationsrör J och ett metallrör R, vilket

Fig. 14. Förstärkare enl. Kluge och Linckh. EQ = kvartsspänning; EG = glödspänning; EA1 ES, EA2 = anslutning till anodbatteri; R1 och R2 = anodmotstånd; C = variabel kondensator.

Fig. 15. Piezoelektrisk tryckgivare enl, Kluge och Linckh (nyare typ). Q1 och Q2 = ringformiga mätkristaller; E = mätelektrod; I = isoleringsrör; R = metallrör; M = kammare.

är fast förbundet med membranen M.
Kammarens dimensioner äro så tilltagna, att den kan
insättas i så gott som varje motorcylinder på
tändstiftets plats. Man anser sig därigenom
betrygga en utomordentligt snabb
uppställning av hela försöksanordningen. Om
denna givare skall kunna anses uppfylla de
fordringar, man bör kunna ställa på en dylik, vill
jag låta vara osagt. Dock kan jag icke
undgå att göra en del påpekanden. Vi kunna
exempelvis tänka oss att givaren är avsedd för
studium av knackningsförlopp och sålunda ytterst högfrekventa svängningar.
Se vi då först på anordningen att förbinda
metallröret, som skall avskärma tändströmmen, med
överföringsmembranen, så finna vi att hela
trycköverföringssystemets massa ökar, vilket i sin tur medför
att egensvängningstalet sjunker och sålunda
användningsområde och noggrannhet minskar. Vidare
synes det som om överföringsvägen vore för lång,
men detta kompenseras måhända av en effektivare
värmeisolation. Vidare synes det mig som om det
vore mindre lämpligt att sammanbygga givare och
tändstift, och detta av tvenne orsaker. För det
första verkar det ganska otroligt att en effektiv
avskärmning gentemot tändströmmen skulle kunna
åstadkommas. För det andra är det föga troligt att
detonationsvågen eller -vågorna först komma att
träffa den hetaste delen av förbränningsrummet,
varest i regel tändstiftet är beläget. Författaren
skulle snarare hålla det för troligt att man finge med
verkligheten åtskilligt bättre överensstämmande
resultat om givaren placerades på motsatt sida av
förbränningsrummet. Idealet vore givetvis om man
kunde på ett enkelt sätt flytta givaren till vilken
som helst punkt av förbränningsrummet och sedan i
sammanställning jämföra förloppen vid alla dessa
punkter. Man vore därigenom i stånd att få fram
den "känsligaste punkten", varest vidare mätningar
kunde företagas.

5) Halvledarmetoden.

Principen i detta system grundar sig på
motståndsändringen hos en pelare bestående av på varandra
packade små plana plattor av en halvledare,
exempelvis grafit. Man skulle kunna likna detta vid en
slags mikrofoneffekt. Vid ökning av trycket ökas
den elektriska överledningsförmågan. En av de
första typerna enligt detta system konstruerades
omkring 1928 vid General Motors Research
Laboratory av Martin och Caris. Denna så kallade
koltöjningsmätare hade oscillografisk registrering av
diagrammen och dess utförande i princip framgår
av fig. 16 och 17.

Kammaren a och tungan b äro tillsammans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>