Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 51 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Gösta Liljekvist: Åtgärder för betryggande av brandsäkerheten ombord på fartyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

installation av ett eller flera system kunde i möjligaste
mån behärska varje eldsutbrott.

Jag ämnar här endast i korthet beröra en del
system för upptäckt och släckning, som jag kommit
i beröring med och sett i funktion.

1. Eldsläckning i maskinrum.

Följande slag av eldsläckningssystem kunna här
användas:

a. Manuella eldsläckningsapparater.
b. System för släckning med ånga.
c. Skumsläckningsapparater.
d. System för släckning med kolsyregas.
e. System med högtrycksvatten.

Dessa olika släckningssystem kunna användas var
för sig eller delvis samtidigt. Ett av de
intressantaste bland dessa utgör systemet med
högtrycksvatten för alstrande av oantändbar emulsion med olja.
En oljebrand är i de flesta fall omöjlig att släcka
med vatten på vanligt sätt. emedan oljan flyter upp
på vattnet och fortsätter där att brinna. Genom att
emellertid utspruta vatten i mycket finfördelat
tillstånd, vilket kan ske med hjälp av lämpliga
munstycken och högt tryck på vattnet, bildas med oljan
en emulsion, bestående av små oljedroppar omgivna
av ett vattenskikt. Denna emulsion kan ej brinna
och kväver eld, där den väller fram.

Firman Mather & Platt, Manchester,
tillverkar detta eldsläckningssystem under benämningen
"Mulsifyre". En dylik installation, vilken antingen
automatiskt kan träda i funktion eller manövreras för
hand, är särskilt lämplig som skydd för oljetankar
å tankfartyg samt i motor- eller pannrum med oljeeldning.

"Mulsifyre"-systemet består av speciellt
konstruerade spridare, vilkas antal är beroende av storleken
hos den tank, som skall skyddas, samt av det slag
av olja, som befinner sig däri. Spridarna äro
kopplade till ett rörsystem, som står i förbindelse med
en under tryck varande vattentank. Spridarna skola

Fig. 7. Automatisk utlösningsventil för Mulsifyre-installation.

verka lika effektivt, om de äro placerade omedelbart
ovan oljeytan eller på ett avstånd över denna.
Oljeståndet i en tank bör därför ej inverka på
släckningseffektiviteten. Spridarna äro alltid öppna och
ej som sprinklers slutna. Systemet kan manövreras
antingen helt automatiskt eller för hand med hjälp
av en snabböppnande ventil. För den automatiska
utlösningen kan olika sätt användas. Ett vanligt
sprinklerssystem kan samtidigt med Mulsifyre vara
installerat över en tank. Tryckminskningen i detta
system, då någon av sprinklerventilerna sprängas,

Fig. 8. Demonstrationstank för släckning av oljebrander med Mulsifyre.

sätter Mulsifyre-systemet i funktion. Vid en annan
metod kopplas en grupp om åtta öppna spridare
till en automatisk utlösare, visad i fig. 7. Denna
bringas att fungera på samma sätt som en Grinnell
sprinklerventil men så, att vattnet föres genom rör
fram till de öppna spridarna och där utsprutas mot
oljeytan. Vid denna sistnämnda metod behövs ingen
annan utlösningsventil.

För erhållande av tillförlitligt resultat med
"Mulsifyre" fordras tillgång på vatten av högt tryck. Det
minsta erforderliga trycket är beroende av oljans
art, men släckningseffektiviteten ökar med ökat
tryck. Om möjligt bör därför detta hållas vid
5,6–7 kg/cm². Den nödvändiga vattenmängden är
liten, varför en vattentank med lufttryck från en
liten kompressor är tillräcklig.

För att demonstrera nämnda släckningssystem
hade Messrs Mather & Platt låtit uppföra
flera olika tankar, innehållande olja och med
spridare, placerade i dessa på olika sätt. Vid mitt besök
utfördes flera olika försök i varje tank och
släckningen av kolossala bränder utfördes på förbluffande
kort tid. Bland annat hade man låtit bygga en
tank – 7,35 meter i fyrkant – med inbyggda plåtar
och rör, motsvarande bottenstockar och ledningar.
Durkplåtar voro på vissa ställen insatta samt
underdelen av en ångpanna med dess bädd. Över den i
tanken befintliga oljan voro spridarna placerade på
sätt, som överensstämde med Board of Trades
fordringar. Då den anlagda elden hade fått så stor
spridning och intensitet, som gärna var möjligt,
påsläpptes vattnet till spridarna, och inom få sekunder
var elden fullständigt släckt. Vid ett annat försök
utfördes släckningen partiellt för olika delar av
tanken och även detta med samma goda resultat.
Fig. 8 visar en fotografi av en del av tanken.

Den emulsion av olja och vatten, som bildas vid
släckning på detta sätt, återföres utan några
speciella anordningar till sina beståndsdelar, genom att
vattnet efter några timmars tid fullständigt sjunker
till tankens botten och därifrån kan avtappas.

De försök, som sålunda skulle visa systemets
överlägsenhet, måste man säga utföllo till största
belåtenhet. Det har emellertid – kanske inte alldeles
utan grund – framhållits, att den erforderliga
vattenmängden för släckning ombord på ett fartyg skulle
bliva vida större, än vad som fordrades vid dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>