Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 62 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Bertil Domeij: Moderna metoder för bärgning på stora djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1 och 2. Pansardykapparat, typ Neufeldt & Kuhnke.


på ännu större uppgifter, och man beslöt sig för att
göra ett försök med vraket efter den engelska 8 000
ton P- och O-linern "Egypt", som dittills trotsat alla
försök till bärgning.

"Egypt" sjönk den 21 maj 1922 på ungefär 130 m
vatten efter kollision i dimma med en fransk
lastångare omkring 35 sjömil utanför lie d’Ouessant på
franska atlantkusten på väg från London till
Bombay. Förutom ett hundratal personer medföljde i
djupet guld och silver till ett värde av 1 054 000
engelska pund sterling, vilket senare givetvis
utgjorde en mäktig drivfjäder för bärgningsförsök. På
grund av den intensiva dimman vid olyckstillfället
och de på platsen rådande besvärliga
tidvattenförhållandena (tidvattnet kan där uppnå hastigheter på
4 till 5 knop), var det synnerligen svårt att beräkna
vrakets läge, trots att beräkningarna kunde
kollationeras med radiostationernas på franska kusten
pejlingar efter "Egypt"s S. O. S.-signaler. Första
uppgiften blev således att exakt bestämma vrakets
position, som enligt de utförda beräkningarna kunde
befinna sig inom ett område av storleksordningen
50 kvkm. Redan 1923 var en svensk
expedition från Röda Bolaget i Göteborg på
föranstaltande av ett engelskt konsortium Sandberg
och Swinburne i London, på platsen och
draggade. 1926 försökte sig ett franskt bolag Union
de traveaux sous-marin industrielle
på uppgiften att fastställa vrakets läge, men man
saknade alltjämt tillräcklig erfarenhet för att fullt
entydigt kontrollera och identifiera ett eventuellt
fynd. Det franska bolaget ansåg sig ej heller
mäktigt de stora svårigheter, en bärgning skulle erbjuda,
varför företaget uppgavs.

Efter vederbörliga underhandingar med det
engelska försäkringsbolaget, som utbetalt den kolossala
assuransen för "Egypt", tillförsäkrades italienarna
67,5 % på vad de eventuellt kunde hämta upp av
den dyrbara lasten, varefter de 1929 på våren
igångsatte sina undersökningar. Företaget betraktades
allmänt med stor skepsis, och italienarna funno också
ganska snart, att uppgiften var vida besvärligare,
än de beräknat. Den utrustning, som tidigare
använts för lokalisering visade sig icke användbar
under här rådande synnerligen besvärliga förhållanden
med ständigt stark sjögång och hastiga
tidvattenströmmar. Hela sommaren 1929 var man därför
uteslutande sysselsatt med att experimentera fram en
tillförlitlig utrustning för lokalisering av vraket.
Man lyckades också till sist konstruera en praktiskt
användbar och effektiv svepanordning. (Fig. 3.)
Denna bestod av två 1 700 m långa vajrar, den ena
uppehållen av bojar vid ytan, den andra hängande i
vajrar från bojarna, så att avståndet till havsbottnen
blev maximalt 15 m, för att ett vrak av "Egypt"s
storleksordning med säkerhet skulle haka fast. Vid
de omsorgsfulla prov, som verkställdes på kända
vrak i närheten, fann man till sin stora överraskning,
att den undre svep vajern i regel brast vid ett
"napp", men om detta orsakats av ett vrak, fastnade
alltid endera parten av vajern, vilket givetvis ej
inträffade, om svepet klipptes utav av ett
undervattensrev e. dyl. Denna speciella indikation visade sig
senare vara av utomordentligt stort värde vid
lokaliseringsarbetet, då man därigenom undvek
tidsödande undersökningar, varje gång svepkabeln
brast, vilket ofta inträffade ibland upp till ett tiotal
gånger per dag.

Arbetena fortsatte 1930 efter en uppgjord plan
inom ett mycket väl tilltaget undersökningsområde,
och den 16 augusti samma år påträffades och
identifierades "Egypt". sedan man tidigare undersökt
ett flertal mindre vrak, som påträffats. En
noggrann undersökning och identifiering var
oundgängligen nödvändig, då havsbottnen utanför Ils
d’Ouessant mest liknar en skeppskyrkogård. Till
hjälp för dessa undersökningar medfördes ombord
ritningar och modeller av "Egypt", på vilka
speciellt alla säregna detaljer noga utmärkts. Man fann
"Egypt" stående upprätt på kölen med förskeppet
delvis raserat men i övrigt tämligen oskadad.

Därmed var alltså den första och enligt italienarnas
utsago besvärligaste delen av företaget avslutad,

Fig. 3. Sveputrustning för lokalisering av vrak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>