Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 64 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Anton Gustaf Carlsund. Ett hundraårsminne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom Carlsunds död helt gäckad, men den skulle på
visst sätt dock gå i uppfyllelse. A. G. Carlsund hade
nämligen bekostat sin 13 år yngre broders Otto Edvard
uppfostran och under de sista åren av sitt liv tagit
denne till sin medhjälpare vid fartygsbygget. O. E.
Carlsund övertog också broderns efterlämnade anteckningar
och fortsatte konstruktionsarbetet med den framgång,
som hans ledning av Motala Verkstad 1843–1870
innebar. Själv erkände alltid Otto Edvard sin stora
tacksamhetsskuld till den avhållne äldre brodern, för vilken han
hyste största beundran.

Släkten härstammade från Finland och hette Sund.
Dess först kända medlem är den i Arnold Munthes
"Svenska Sjöhjältar" omnämnde kapten Sund, som var
Ehrenskölds närmaste man under slaget vid Hangöudd
1713 och tillsammans med denne togs till fånga av tsar
Peter. Han dog i fångenskapen 1715, men skall enligt
släktens krönika av Carl XII såsom erkänsla för visad
tapperhet tilldelats namnet Carls Sund. Dennes son var
tackelskeppare vid flottan i Karlskrona och efterlämnade
i sin tur en son, som ävenledes gick i flottans tjänst
men sedermera förde handelsfartyg på avlägsna
vatten och anlade skeppsvarv i Sölvesborg. Denne
skeppsbyggare var farfar till den 1796 födde Anton Gustaf,
som alltså fullföljde släktens traditioner, då han vid unga
år inträdde vid flottan och antogs som elev vid
konstruktionskåren 1811. Han visade tidigt stort
kunskapsbegär, avlade 1814 amiralitets officersexamen och två år
därefter konstruktionsexamen. På grund av sin
begåvning sändes C. på kronans bekostnad till universitetet i
Lund för studiet av matematik, fysik och kemi och
utnämndes därefter till informationsofficer vid flottans
utbildningsskola i Karlskrona för sjöofficerare. Dessutom deltog
han i alla vid kronovarvet förekommande arbeten och i hans
meritförteckning framhålles hans medverkan vid byggandet av
linjeskeppen "Carl XIII", "Carl Johan" och "Gustaf den
Store", hans deltagande i provseglingsexpeditionen med
det förstnämnda fartyget och detaljerade rapport om
densamma. Även omnämnes av honom utarbetade
lärokurser för konstruktionsofficerare i högre matematik och
i skeppsbyggeri.

År 1825 erhöll C. det hedrande uppdraget att i
utlandet studera förbättringar i sjöförsvarets materiel och
anträdde en 2 1/2 års studieresa, varunder han besökte
arsenaler, dockor, skeppsbyggerier, mekaniska
verkstäder, kanal- och hamnanläggningar m. m. i England,
Skottland, Irland, Frankrike, Nederländerna och
Danmark. Han företog en andra resa till England 1828,
huvudsakligast för studiet av ångfartygens konstruktion
och tillverkning. Under dessa resor förde han
noggranna anteckningar, som till stor del ännu äro i behåll, och
avgav rapporter till storamiralen och myndigheter i
hemlandet. En tryckt reseberättelse förbereddes, men
endast första delen av det ganska brett anlagda verket
hann fullbordas, innan döden avbröt detsamma. Denna
första del av "Anteckningar under resor i England,
Frankrike och Nederländerna åren 1825 till 1828" utkom
året efter författarens död. Det kan förtjäna framhållas,
att i denna bok uppmärksamheten fästes på betydelsen
av de år 1824 publicerade "Reflexions sur la Puissance
Motrice du Feu" av Carnot för utbildningen av
ångmaskinen och värmemotorer i allmänhet, ett förutseende
som bevisar författarens vetenskapliga blick på
värmeproblemet. Även är det märkligt att de galvaniska
krafternas betydelse för rostbildningen i ångpannor påpekas
och skyddet mot desamma genom anbringandet av
zinkplåtar i det inre av pannan.

Under vistelsen i London 1826 gjorde Carlsund sin
första betydande insats i ångfartygskonstruktionen, då
han på uppdrag av en kapten Erichsen i norska marinen
utarbetade ritningar för två ångfartyg för norska
postverket, vilka skulle byggas i England, samt åtog sig
övervakandet av fartygens och maskinernas utförande.
Fartygen byggdes i Dover, maskinerna i London och
Birmingham. Redan i december 1826 avgick den första
båten, försedd med en 60 hk balansångmaskin, till Norge
och den andra, med en 80 hk maskin, anträdde överfärden
över Nordsjön i januari 1827. Dessa två första norska

Mälarångaren "Gustaf Wasa", konstruerad för över 100 år sedan av A. G. Carlsund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>