Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 76 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - E. C. H. Almquist: Några erfarenheter som varvsingenjör i Holland - Notiser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Schematiskt angivna sick-sacksvetsar enligt Germanischer Lloyd

kryssaren "de Ruyter" om ca 5 500 tons deplacement.

En av den elektriska svetsningens stora företräden
framför den autogena är i praktiken bl. a. den
mindre värmemängd, som tillföres materialet, varigenom
krympningen och därav förorsakade förspänningar
och deformationer bliva avsevärt mindre.

Fig. 3 visar olika svetsar enligt Germ. Lloyd’s
föreskrifter, utförda som sick-sacksvetsar. Här är
svetssträngarnas längd angiven som den ungefärligt
verkliga längden, i det att de utöver föreskrifterna
förlängts med 10 mm för de båda ändkratrarna.
Föreskrifternas längder angivas ju exklusive dessa.
För materialtjocklekar över 7 à 8 mm är den
verkliga längdökningen kanske upp emot 15 mm, genom
att grövre elektroder användas. Som av fig. 3
framgår så blir för detta fall vid de mindre
materialtjocklekarna svetsen praktiskt taget Kontinuerlig
vid ett utförande, som motsvarar en nitförbindning
med nitdelningen = 4 och 5 ggr diametern. Då i
krigsfartygsbygget konstruktionerna i regel utföras
så lätta, som omständigheterna medgiva, så kommer
svetsningen, bl. a. till utbredd användning vid det
tunnare materialet, 4–7 mm godstjocklekar, där
man riskerar stort besvär av eventuella
krympningsspänningar i form av deformationer. För att i
möjligaste mån eliminera dessa på ställen, där
intermittent svets, särskilt då sick-sacksvets, kan och
får användas, har ju tyska marinen efter vittgående
undersökningar utarbetat t. v. gällande föreskrifter,
där sick-sacksvetsen fått ett utseende, som
schematiskt framgår av fig. 4. För det holländska
kryssarebyggét gjorde vi en hel del undersökningar
både beträffande styrkan och krympningen och de
slutligen fastställda bestämmelserna närma sig
mycket den tyska marinens, ehuru svetssträngarna äro
något tunnare; vidare äro föreskrifterna, liksom

Fig. 4. Schematiskt angivna sick-sacksvetsar enligt "Bestimmungen der Deutsche Reichsmarine".

Germ. Lloyd’s, uppställda så, att de direkt motsvara
visst nitförband, vilket ju underlättar "tänkandet"
under övergångstiden mellan nitat och svetsat
utförande. I dessa föreskrifter upptogos svetsfogar,
ersättande både enkla och dubbla nitförband.

För kryssarens vidkommande gjordes, som sagt,
en hel del undersökningar för att få fram
erfarenhetsmaterial vid fastställandet av konstruktionernas
utförande. I stort sett gällde dessa undersökningar:

1) Utrönandet av lämpligaste elektroder för de
olika konstruktionsdelarna. Så valdes, beroende på
vilken töjning och andra egenskaper, som kunde
anses erforderliga: "Kjellbergs (Esab) OK 40" samt
"Smit-resistens".

2) Krympningen i olika riktningar för de olika
elektroderna och olika svetsfogstyper, för att i vanlig
utsträckning kunna använda sig av gängse utslagsmetoder.

3) Kontroll och undersökning av hållfastheten av
olika konstruktioner.                                 (Forts.)

NOTISER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>