Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - N. Claes Fischerström: Åtgärder för bibehållande av rörledningars vattenförande förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 JAN. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
Är vattnet grumligt i sig självt, så medför en
obetydlig överdosering ganska hastigt en stark
grumling, emedan den befintliga grumligheten tjänstgör
som kontaktsubstans, som påskyndar den kemiska
reaktionen. Vore såväl vattnet som kalkvattnet
mycket klara, skulle reaktionen endast med svårighet
komma igång och grumling undvikas vid ringa
överdosering.
För att undersöka möjligheten att för måttlig
kostnad framställa ett fullt klart kalkvatten har förf.
utfört försök med filtrering av kalkvatten genom ett i
kalkvatten olösligt kolloidalt medium, nämligen
järn-oxidhydrat. Kalkvattnet har beretts genom
torrdosering av Karta-Oaxens kronkalk. Det framställda
kalk vattnet har därefter använts för ti trering av
Al-sulfatrenat vatten, varvid till jämförelse jämväl
använts kalkvatten, framställt på vanligt sätt genom
uppslamning av finaste marmorkalk. En typisk
försöksserie återgives i tab. l och 2.
Tab. 1: Beredning av kalkv ätten.
Lösning........ / // ///
Kalksort .... Marmorkalk, Karta-Oaxen, Karta-Oaxen,
finaste Kronkalk Kronkalk
[-Koncentration-]
{+Koncen-
tration+} .... l : 1000 l: 1000 l : 1000
Beredning.... Uppslamning Uppslamning Uppslamning
och filtrering
Grumlighet... 440 125 0,8
Bottensats.... Kornigt och Kornigt slam Ingen
flockigt slam och fin sand
Tab. 2: Titrering på Al-sulfatrenat vatten med
lösningarna I-///.
Vattenprov, nr ........ 123
" cm3 ........ 200 200 200
" pH ........ 6,35 6,85 6,35
Åtgång i cm3 för
titre-ring till pH = 8,8 av
I ........................ 1,9 - -
II ........................ - 2,o -
III........................ - - 2,3
D:o % av II ................ 95 100 115
Det behandlade
vattnets:
grumlighet................ oo 3 l å 2 0,3(oför.)
bottensats ................ Ringa Ngtkalkslam Ingen
och fin sand
Det framgår av tabellerna, att filtrering av
kalkvatten genom järnoxidhydrat synes åstadkomma en
mycket fullständig klarning av kalkvattnet, så att
ingen skadlig förändring av renvattnet genom
grumling uppkommer, även om en enkel kalkkvalitet
nyttjas.
Den högre grumligheten hos kalkvatten, berett av
marmorkalk, beror på dennas finfördelning;
renvattnets grumling på grund härav måste anses mindre
skadlig än den större bottensatsen vid användning av
lösning II.
I praktiken bör ovan angivna metod kunna
till-lämpas på så sätt, att kalken torrdoseras till
erforderlig mängd lösnings vatten, varpå lösningen
filtreras genom ett litet snabbfilter med sandbädd, på vars
yta mellan spolningarna (eller möjligen
kontinuerligt) tillföres ett skikt av järnoxidhydrat. Måhända
kan det visa sig lämpligt, att kalkvattnet före
filtreringen får passera en liten sedimenteringsbassäng.
Det bör här betonas, att metoden ännu ej nyttjats
i praktisk drift och att filterhastighet, drifttid m. fi.
faktorer av betydelse för ekonomien vid
användningen måste utprovas.
Den beskrivna metoden för kemisk behandling av
vattnet i syfte att åstadkomma ett skyddsskikt på
rörväggarnas insida erbjuder tyvärr ingen fullt
idealisk lösning. Förutom att vattnets kvalitet försämras
för konsumenterna och att skötseln kompliceras och
fördyras, har det även visat sig, att det avsedda
skyddsskiktet bildas framförallt närmast
reningsverket, men ej i de mera avlägsna delarna av
rörnätet. Att metoden kan misskötas eller upphöra att
tillämpas, innebär också ett osäkerhetsmoment vid
projektering av ledningar på lång sikt.
Stora ansträngningar att undgå olägenheterna
genom röstning hava därför även gjorts efter helt andra
linjer, nämligen framställning av rör med effektivt
skyddande inre beläggningar eller rör av alltigenom
icke rostande material.
Skyddsbeläggningar hava efter införandet av
cen-trifugalmetoden inom rörfabrikationen fått förnyad
aktualitet. Rör med invändigt centrifugalanbringad
beläggning, t. e. specialcement, bitumen och - helt
nyligen - emalj föras sålunda numera i marknaden.
Rör med på olika sätt anbringad invändig
cementbeläggning hava använts sedan långt tillbaka. Patent
på en metod för invändig cementering uttogs sålunda
i England redan i början av 1800-talet. Invändigt
cementerade rör användes i början huvudsakligen i
sådana fall, då vanliga järnrör hastigt förstördes.
Flera mycket gamla rörledningar från denna tid äro
enligt uppgift ännu i drift, men många exempel på
misslyckanden äro även kända.
Centrifugalmetoden för anbringande av invändig
cementbeläggning infördes i Förenta staterna år
1922, och sålunda utförda rör hava därefter erhållit
rätt stor utbredning. För närvarande torde 10 å 15
% av alla där årligen sålda gjutjärnsrör vara
invändigt cementerade.
Det har visat sig, att anborrning eller avskärning
av rören ej skadar cementbeläggningen. Långa
transporter och längre tids lagring kunna däremot
medföra skada. Vid lagring är det nödvändigt att
skydda rören för starka temperaturväxlingar och att
tid efter annan vattna dem invändigt.
Den centrifugalanbringade cementbeläggningen
erhåller vanligen en tjocklek av 3-5 mm. Under
första tiden efter det rören tagas i bruk utlöses kalk, så
att vattnet blir hårt, men efter högst ett par veckor
brukar denna olägenhet försvinna. Rostskydd
åstadkommes därigenom, att vattnet vid järnytan hindras
cirkulera och blir starkt alkaliskt. Beläggningen
synes skydda rören, även om den genom kalkutlösning
blivit porös. Tryckförlustmätningar på rör, som
varit 9 å 10 år i drift, hava visat, att rörens
ursprungliga vattenförande förmåga något nedgår. Man
uppskattar i Förenta staterna, att koefficienten C i
Ha-zen-Williams’ formel för gamla rör ej skall komma att
understiga 130.
Vid lika rördimension uppgår för den färdiga
ledningen merkostnaden för rör med invändigt
centri-fugalanbringat cement till ca 5-8 %.
Under det att de första rören med invändigt
cen-trifugalanbringat cement som nämnts tillverkades
redan år 1922, dröjde det ännu några år, innan rör
med invändigt centrifugalanbringad bitumen
utsläpptes i marknaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
