- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
54

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - P. Wittrock: Statens vattenfallsverks nyanläggningar vid Göta älv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

TEKNISK TIDSKRIFT

26 MAJ 1934

Fig. 12. Västra aggregatets rötor inlyftes.

Den först nämnda turbinen har vanlig
ledskene-apparat med vertikalt ställda ledskeneluckor, den
andra konisk med snett ställda ledskeneluckor, jfr
fig. 6. Båda löphjulen tillverkas av Verkstaden.
Kristinehamn, och regleringen av skovelställningen
på löphjulen utföres på båda enligt Verkstadens
konstruktion med i hjulets nav inbyggd servomotor.

Byggnadsarbetena hava utförts i
vattenfallsstyrelsens egen regi. Utförandet av den ovannämnda
kanalen vid Sjöboda har skett med hjälp av en med
3 m3 släpskopa försedd grävmaskin (Menck &
Ham-brock), fig. 13. Såväl jordmassorna som de
los-sprängda bergmassorna utschaktades till största
delen med denna. För bergmassorna användes för
ändamålet särskilt konstruerade skopor, längre och
bredare, men lägre än de vanliga, varigenom kapaciteten
Betydligt ökades vid grävning i lössprängd sten. De
voro gjutna i ett stycke av höglegerat manganstål
hos Kohlswa järnverk, vilket otvivelaktigt måste
anses som en rekordprestation inom stålgjuteritekniken.
Tandunderdelarna voro smidda av kromnickelstål
och tandspetsarna gjutna av höglegerat manganstål.
StålgJLitgodsskopan var något tyngre än nitade
skopor, men betydligt hållbarare. Grävmaskinen hade så
lång arm. att den kunde lägga massorna direkt i tipp,
då den var placerad på kanalens kanter.
Bort-transport med vagnar förekom därför icke.
Ned-strömsfångdammen jämte underliggande bergparti om
c:a 1350 m3 sprängdes med 1300 kg dynamit i en

salva, fördelad på 87 laddningar, fig. 14.
Bortschakt-ningen med grävmaskinen av det lösa berget i vattnet
visade sig sedan gå ungefär lika lätt som schaktning
av lössprängt berg i torrhet. Breddningen av
älvfåran vid Nyebro utfördes i torrt schakt inom
vanliga fångdammar av trä. Upprensningen ute i
älvfåran utfördes däremot utan torrläggning med hjälp
av gripskopor, som manövrerades med mastkranar,
uppställda på befintliga äldre dammpelare.
Regleringsdammen utfördes som förut nämnts också inom
fångdammar av trä.

Fångdammarna för själva kraftstationen visas å
fig. 15.

De uppströms liggande delarna av kraftstationen
grundlades delvis med tillhjälp av kasuner. Dessa
voro av betong och utformade så, att de passade till
sidoväggar i kraftstationsintagen. Kasunerna götos
i Trollhättan och framtransporterades sedan som
flyt-kroppar mellan tvenne hopbyggda pråmar till sina
platser. Sedan de sänkts till sina rätta lägen på
bottnen, som här utgjordes av berg, nedslogs runt
deras bottenyta en träspånt, så att lugnvatten erhölls
inom kasunen. Spanten hade i förväg monterats i
ramar vid väggarnas yttersidor på så sätt, att
ned-slagningen kunde ske uppe ifrån vattenytan utan
dykarehjälp, vilket var nödvändigt, enär
vatten-hastigheten på platsen uppgick till över 2 m per sek.
Efter undervattensgjutning inne i kasunerna och
uppgjutnmg av främre delen av intagens väggar,
göts uppströmsdelen av taket över intagen för att få
kasunerna belastade, så att de blevo stabila för de
tryck, som skulle överföras från fångdammen på
uppströmssidan, vilken först därefter kom till
utförande, fig. 16. Den utgjordes av
järnkonstruktioner med tätyta av järnspånt. Arbetet härmed
utfördes i följande ordning. Först nedsänktes de å
fig. 15 visade stora plåtbalkarna mot lager, som i
förväg ingjutits i kasunerna. Därefter nedsattes och
fastdubbades vid berget dip-balkarna 38, och
nedlades horisontala rälsskenor tvärs över dessa på
avstånd lämpliga för järnspåntens uppbärning,
varefter denna nedsköts. Dipbalkarna nedsattes med
hjälp av en särskild styranordning, som var
uppställd på betongkonstruktionen, och vid borrningen
i berget för fastdubbningen av balkarna fingo dessa
med därå fastsatta kramlor utgöra stöd för borren,
fig. 17. Dessa arbeten skedde utan dykarehjälp.

Fig. 13, Sjöbodakanalen under utförande.

Fig. 14. Sjöbodakanalen. Nedströmsfångdammen jämte underliggande
bergparti spränges.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free