- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
106

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Provning av förankringsbultar i berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

TEKNISK TIDSKRIFT

SEPT. 1934

PROVNING AV FÖRANKRINGSBULTAR
I BERG.

Tack vare numera förefintliga möjligheter att
genom cementinjektioner täta släppor i berggrund
behöver man icke nedföra fundamenten för
dammbyggnader etc. till så stora djup som tidigare. Till
förhindrande av glidning är det emellertid ofta nödigt
att förankra byggnadsverket i berggrunden medelst
järnbultar som fästas i borrhål, ofta på ett betydande
djup. Kilbultar ha sedan gammalt använts till
förankringar. Tvivel uttalas emellertid ofta om deras
effektivitet. Här nedan lämnas såsom ett bidrag till
frågan en redogörelse för provningar som på
Vattenbyggnadsbyråns initiativ företagits vid tekniska
högskolans byggnadsstatiska laboratorium i syfte att på
experimentell väg utröna största möjliga
förankringskraft hos en bult förankrad i berg.

Bultarna, som utfördes av vanligt handelsjärn,
bestodo av 25 mm rundjärn i tre typer, A, B och C, med
olika placering av kilspåret, och hade en längd av
l 100 mm (jämför fig. l och 2). I övre ändan
uppstukades bultarna på en längd av 200 mm för l1//’
gängning och försligos i den nedre med kilspår av
150 resp. 75 mm längd.

Kilarna utfördes i tre typer A, B och C, avsedda
för motsvarande bultar.

Borrhålen gåvos ett djup av ungefär 500 mm och
uppborrades i vertikalt läge. Då genom borrkronans
slitning borrhålets diameter sjunker med djupet,
måste hänsyn tagas härtill vid bestämning av hålets
bottendiameter. Denna gjordes några mm större än
bultdiametern. Per borrstål uppgick den uppborrade
längden till ungefär 300 mm.

Provdragningen verkställdes med en anordning,
som i princip framgår av fig. l, bestående av en
hu-vudbalk, sammansatt av 2 st. UNP 20 samt två
hydrauliska domkrafter. Bergytan under domkrafterna
a vj ämnades med cementbruk. Då domkrafterna, som
matades medelst en oljepump, voro kommunicerande,

b-b

c-c

_£:

a-a

-l-

Ty p A

Ty P B

Ty p C

\
\

\

KILAR

(med kolhalt 0,40 ö 0,45 %)
Skala /./

Ty p A

Typ

Typ C

Fig. 2. Förankringsbultar (av vanligt handelsjärn).

tillsågs noga att bultjärnet kom centriskt i
förhållande till domkrafterna.

Det gällde i första hand att utröna borrhålets
bottendiameter, för vilket ändamål ett x-format
kaliber-mått tillverkades. Genom mätning av övre armarnas
avstånd kunde bottendiametern bestämmas.
Kilhuvudets tjocklek "a" uppskattades så, att måttet på
bultjärnet, då kilen indrivits, översteg
bottendiame-tern med 1,5 mm.

Den härför lämpliga kilen centrerades i kilspåret,
varefter bulten nedfördes i borrhålet. Vid den därpå
följande drivningen iakttogs nödig försiktighet, så
att bult och kil bibehöllo bästa möjliga centrering.
Därvid skyddades gängningen närmast slagytan
genom en extra mutter.

Vid dragningen ökades kraften långsamt och så
jämnt som möjligt. Någon glidning kunde ej
förmärkas hos järnet, men när dragkraften uppnått viss
storlek lossnade förankrings järnet med ett ryck.

". WJV_^._, "" .;... :^,.,,,



[–500–660–]



{+-500-
-660-+}

Anm-

Alla nitar 17 mm

Fig. 1. Försöksanordningar.

Fig. 3. Draganordning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free