- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - P. Wilh. Werner: Några synpunkter beträffande ekonomisk dimensionering av böjda plattor i armerad betong med hänsyn till normalbestämmelserna av år 1934 - George W. Fuller död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 SEPT. 1934

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

105

ringen, ej medtagits i beräkningarna. Å fig. 3 hava
angivits kurvor över Obdh för a^ = 900, 1100, l 300
och l 500 kg/cm2, beräknade enligt ekv. (24). Med
tillhjälp av dessa kurvor beräknas de i tredje
kolumnen av följande tabell angivna värdena av
betong-tryckspänningen <tbti, som gälla under förutsättning,
att betongdragspänningen i det homogena tvärsnittet
är 6bdh = 30 kg/cm2, och att « - 0. I sista kolumnen
av tabellen finnas motsvarande värden av o^i
beräknade för a = 0,2.

Tabell III.

<5bdh
<*ji
Öbti i
kg/cm2

i kg/cm2 i kg/cm2
a = 0
a = 0,2

30
900
44
48

30
1100
44
50

30 i 1 500
45
52

30
1 500
46
54

Av tabell III framgår, att, oberoende av
ekonomiska och andra faktorer, den tillåtna tryckpåkänningen
i en armerad vattenbyggnadskonstruktion av
ifrågavarande slag för normala belastningsfall praktiskt
taget icke kan sättas högre än obti = 45 å 50 kg/cm2,
för så vitt icke den tillåtna dragpåkänningen i
betongen i det homogena tvärsnittet höjes över 06dÄ = 30
kg/cm2. Här framträder åter önskvärdheten att
erhålla en betong med stor draghållfasthet.

Såsom redan påpekats, bygga ovanstående
undersökningar på vissa förenklande antaganden och
speciella förhållanden. Delvis beror detta på problemets
natur, som omöjliggör en allmängiltig lösning. En del
inverkande faktorer hava även eljest avsiktligt
lämnats åsido, så exempelvis skruvningen, som dock vid
plattor i allmänhet är av mindre betydelse. Vidare
har plattans höjd antagits konstant, och momentet
har antagits oberoende av egna vikten (om momentet
är beroende av egna vikten, tenderar detta att höja
den ekonomiska betongspänningen, vilket är av
betydelse vid ett flertal konstruktioner).

Trots att sålunda de utförda undersökningarna äro
övervägande schematiska, synas de under de angivna
förutsättningarna otvetydigt visa, att såväl
ekonomiska som andra krav vid ifrågavarande
konstruktionselement och belastningsfall tillfredsställas av
anmärkningsvärt låga värden å tryckpåkänningen i betongen
inom de ganska vida gränser, som representeras av
exemplen härovan. Det må i detta sammanhang
påpekas, att kostnadskurvorna äro ganska flacka
omkring minimipunkten (se fig. 2 och 3), så att
måttliga variationer av spänningsförhållandet /? icke
kunna sägas hava avgörande betydelse för
ekonomien, särskilt som en noggrann bestämning av
kostnadssiffrorna för framför allt betongen oftast stöter
på betydande svårigheter.

GEORGE W. FULLER f.

Den 15 juni 1934 gick GEORGE W. FULLER, en av
vattenlednings- och avloppsteknikens märkesmän,
vid 65 års ålder ur tiden. Bland denna tekniks
utövare ej blott i Förenta staterna, utan över hela
världen, är hans namn känt och aktat.

Efter år 1890 avlagd avgångsexamen vid
Massachusetts Institute of Technology avslutade Fuller
sina studier vid Berlins universitet och hos den kände
vattenreningsexperten Piefke. Återkommen till
Förenta staterna tjänstgjorde han flera år hos
Massachusetts State Board of Health, delvis som
föreståndare för Lawrence Experiment Station.

Det var under denna tid, närmare bestämt åren
1895-97, som Fuller - i samarbete med bl. a.
Robert Spurr Weston, Joseph W. Elims och George
A. Johnson - ledde de klassiska försöken i
Louis-ville för rening av Ohio Rivers enormt slamhaltiga
vatten, vilka blevo grundläggande för de därpå
följande 30 årens utveckling inom
vattenreningstekni-ken i Förenta staterna, i det att de ådagalade den
tekniska och ekonomiska överlägsenheten hos
förfarandet med kemisk fällning och snabbfiltrering
framför långsamfiltrering, särskilt vid rening av
älvvatten med stor och snabbt växlande slamhalt.

År 1899 slog sig Fuller ned i New York som
konsulterande ingenjör för vattenledningar och
vattenavlopp, en verksamhet, som han fullföljde till sin död.
Över 150 större städer i Amerika och andra länder
hava anlitat Fuller som konsulterande vid lösandet
av sina viktigare vattenlednings- och avloppsfrågor.

Fuller bidrog verksamt till utvecklingen av de
kända "Standard Methods of Analysis of Water and
Sewage" ävensom vid tillkomsten av den instruktiva
"Manuel of Water Works Practice". I eget namn har
Fuller utgivit två standardverk: "Sewage Disposal",
1912, och "Solving Sewage Problems", 1926.

Fuller hade en snabb uppfattning och ett
utomordentligt minne, ett säkert omdöme med blick för
det väsentliga utan förbiseende av detaljerna och en
anmärkningsvärd intuition för nya uppslag av värde.
Hans redobogenhet att dela med sig av sitt
kunskapsförråd och sin rika erfarenhet, hans vänsälla
väsen och hans tillmötesgående icke minst mot
utländska kolleger skola i tacksamt minne bevaras av dem
som haft förmånen att känna honom personligen. Även
svensk vattenlednings- och avloppsteknik har
mottagit utvecklande impulser, som kunna ledas tillbaka
till George W. Fuller. Walo von Greyerz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free