Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Lave Niklasson: Om vibrering vid gjutning av betong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEKNISK TIDSKRIFT
24 NOV. 1934
medan de elektriska äro billigare i drift samt mera
tystgående och därför behagligare i användningen.
Av vikt är driftsäkerheten, enär ju oförutsedda
avbrott i gjutningen alltid komma olägligt.
Den vibrerade betongens sammansättning och
egenskaper.
När man utsätter betongen för vibrering är verkan
därav högst påtaglig, i det att t. o. m. blandningar
med torr konsistens bli mer eller mindre flytande
och kunna bringas till hög grad av
sammanpackning. En betong av vanlig gjutkonsistens får en
viss tendens att separera, om vibreringen fortsattes
för länge, i det att först överflödsvattnet och sedan
bruket söker sig uppåt genom massan på grund av
dessa beståndsdelars lägre specifika vikt jämfört
med stenens. En fördel härvid är att betongens
eftersättning, beroende på att en del vatten stiger
till ytan i samband med bindningen, till större delen
uteblir.
Den vid vibreringen ändrade fysiska
beskaffenheten hos betongen kan antagas bero på att
partiklarna på grund av stötarna få en viss rörelse i
förhållande till varandra, varvid vilofriktionen ersattes
av glidfriktionen. Då den senare vanligen är
avsevärt mindre än den förra, uppkommer en ökad
rörlighet i massan.
De fördelar man uppnår vid vibrering av betongen
sammanhänga med att man använder maskinkraft
vid gjutningen i stället för handkraft samt att man
på grund härav kan använda betydligt mera
svårarbetade blandningar. Det är ett bekant faktum, att
ett föreskrivet vattencementtal ofta är svårt att hålla
på en arbetsplats. De tillgängliga materialen ge
sålunda ofta en sträv blandning, svår att bearbeta i
formen, och som bot häremot tillsättes mera vatten.
En alltför blöt betong har emellertid som bekant
betydande olägenheter: ojämn
kvalitet, minskad
hållfasthet och täthet samt ökad
krympning.
En rationell användning
av vibrationstekniken bör
härvidlag vara ett viktigt
medel för den
projekterande ingenjören att nå
sina syften med avseende
på betongkvaliteten.
På grundval av en del
undersökningsresultat och
erfarenheter, främst från
amerikanska laboratorier
och arbetsplatser, kan man
bilda sig en uppfattning
om den vibrerade
betongens egenskaper jämfört med den handstampade
betongens.
Hållfasthet. Man har funnit, att det ordinära
förhållandet mellan hållfasthet och vattencementtal
gäller även för vibrerad betong. Genom att minska
vattencementtalet får man sålunda motsvarande
ökning i hållfasthet. Är den ökade hållfastheten icke
konstruktivt erforderlig, kan man i motsvarande grad
minska cementhalten. Fig, 13 åskådliggör
sambandet mellan hållfastheten och cementhalten hos de
nämnda betongsorterna enligt undersökningar, ut-
200 300 400 500
500 400 300 200
//
/
->y
7 ,
^
Y y
v
Cementinnehåll ––-
kg/m3
Fig. 13. Samband mellan
tryckhållfasthet och cementhalt,
funna vid laboratorieförsök. För
vidare studium av dessa
undersökningar se Journal of the
American Goncrete Institute,
juni 1933.
förda vid Research Laboratory of the Portland
Cement Association, Chicago. Som framgår av detta
diagram kan man med bibehållen hållfasthet minska
cementhalten med l å 1,5 säckar per m3.
Täthet och hornsammansättning. En förutsättning
för att uppnå täthet hos betongen är att blandningen
är mättad, dvs. att cementpastan fyller det
sammanblandade stenmaterialets hålrum samt att bruket
fyller stenens hålrum. Dessa villkor kunna i formel
uttryckas på följande sätt:
l
och
där
(2)
3,i = cementets spec. vikt.
2,65= stenmaterialets spec. vikt.
v - viktdelar vatten (vattencementtal).
a m viktdelar stenmaterial (sand och sten
hopblandade).
vs - denna blandnings volymvikt.
b := viktdelar sand.
c z= viktdelar sten (singel eller makadam).
vm - stenens volymvikt.
m - mättningsgraden (m - l full mättnad,
m - 1,1 10 % övermättnad osv.).
Formlerna uttrycka förhållandet mellan den "fasta"
massan hos cementpasta, respektive cementbruk
(vänstra membrum) och hålrummet i stenmaterialet
resp. stenen.
Undersöker man exempelvis blandningen 1: 2i : 3i
volymdelar, vilken har cirka 275 kg cement per m3
betong, med avseende på mättningsgraden, och
antager cementets volymvikt z=l,4, sandens resp.
stenens - 1,6, det sammanblandade stenmaterialets = 1,9
kg/dm3 samt vattencementtalet = 0,60, erhåller man:
1) enligt formel (1) ovan m - 0,9, dvs. ej full
mättnad med cementpasta,
2) enligt formel (2) mc^2, dvs. ca 100 %
övermättnad med bruk.
Denna betongblandning är på grund av bristen på
cement icke tät men har påfallande stor
bruksöver-mättnad. Man kan på liknande sätt finna, att
mättningsgraden m, vars minimivärde tydligen är - l
om täthet skall kunna påräknas, av arbetstekniska
skäl i allmänhet måste höjas. Som av ovanstående
exempel framgår, är i synnerhet bruksövermättnaden
ofta betydande vid vanliga arbetsbiandningar. Detta
beror på att istenen i blöt betong har stor benägenhet
att delvis skilja sig från bruket under transporten
till och tippningen i formen. Om ej bruk finnes i
överskott i massan, uppstå lätt partiella
stenanhop-ningar, vilka ge upphov till håligheter i gjutningen
även vid lättarbetad betong.
Den vibrerade betongen, som har en fastare
konsistens, förblir fullt homogen under transporten, och
på grund härav kan mättningsgraden nedbringas.
Detta sker genom att öka halten av sten i
blandningen, faktorn c i formel (2). I formel (1) höjes
därvid faktorn a, men samtidigt höjes även vs som
är det sammanblandade stenmaterialets volymvikt.
Härav framgår, att mättningen med cementpasta
bibehålles eller rent av ökas vid ökad tillsats av sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
