Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Dag Blomberg: Standardisering av vägbeläggningar - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
TEKNISK TIDSKRIFT
24 NOV. 1934
3) Helindränkning med olika bindemedel och med
beläggningslagrets tjocklek 4 resp. 6 cm.
4) Halvindränkning med 4 resp. 6 cm tjocklek
samt
5) Beläggning med tjärbetongmakadam.
Av helindränkning förekommo 4 olika typer och
av halvindränkning 2.
Ungefär samtidigt med utsändandet av dessa
arbetsbeskrivningar begärde Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hos Statens väginstitut en undersökning,
huruvida icke även andra liknande beläggningar
kunde på samma sätt normeras, detta med hänsyn
till önskvärdheten, att konkurrens åstadkommes
mellan olika likvärdiga beläggnings typ er. Därvid
framhöllos särskilt tjärbetongbeläggningar och vissa
beläggningar med asfaltlösning såsom bindemedel.
Det förefaller alltså, som om en standardisering på
detta område vore på väg.
En detalj bör i detta sammanhang omnämnas,
nämligen behovet av en svensk standard för
bituminösa bindemedel. För närvarande användas
vanligen de tyska DIN-normerna eller engelska
"standards". Dessa skilja sig rätt väsentligt från
varandra. Förmodligen kommer dock förslag till sådana
svenska normer inom kort att utarbetas av Statens
väginstitut.
Om och när fullt enhetliga normer föreligga för
ett antal utvalda beläggnings typ er, blir det möjligt
att fastslå de fordringar, som böra uppställas
beträffande de olika beläggningarna, så att en fullt
objektiv jämförelse kan göras mellan olika rivalb
serande typer. Sådana jämförelser ha hittills varit
vanskliga att åstadkomma. Till underlättande av
jämförelser mellan olika anbud på utförande av
halvpermanenta beläggningar har Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen emellertid nyligen lämnat vissa
anvisningar. Sålunda har fastställts huru lång tid
ansvaret för beläggningarnas goda bestånd skall åvila
entreprenören och ävenså ha vissa anvisningar
lämnats rörande anbud å underhållet av beläggningarna
under viss tid efter färdigställandet, allt i avsikt att
underlätta jämförelsen vid granskning av
entreprenadanbud.
Av det ovan sagda framgår, att en hel del åtgjorts
för att bringa ordning och reda i hithörande
förhållanden i vårt land, men att också mycket återstår
att ordna, innan "standards" för vägbeläggningar
skulle kunna införas här i landet.
Meningarna huruvida en fullt genomförd
standardisering över huvud taget är behövlig och önskvärd,
kunna vara delade. Visserligen skulle utförandet av
beläggningarna helt säkert underlättas genom en
standardisering. Ävenså skulle granskning av
entreprenadanbud och övervakande på arbetsplatsen
avsevärt förenklas därigenom. För entreprenörerna
skulle det betyda inbesparing av onödigt
kalkyle-ringsarbete osv. Det anföres emellertid även skäl,
som tala emot en sådan relativt långt driven
standardisering, framt dikterade av fruktan för, att
utvecklingen på området kommer att hindras. En viss fara
härför finnes givetvis alltid, särskilt om sådana
beläggningstyper normeras, som ännu befinna sig på
experimentstadiet. Å andra sidan förefinnes den
risken, att lärpengar få betalas för erfarenheter, som
tidigare gjorts vid vägmstitutets provvägar eller på
annat håll.
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll fredagen den 2i6 och
lördagen den 27 oktober 1934 sammanträden på föreningens
lokaler, under ordförandeskap av vice ordföranden
kapten Agne Sandberg.
Ordföranden öppnade sammanträdet med att hälsa
avdelningens gäster från Danmark och Finland
välkomna, nämligen nästformanden i Dansk
Ingeni0rfor-enings byggningsingeni0rgruppe, ingeni0r Jens
Johansen, och ordföranden i Tekniska föreningen i Finland,
överingenjör Harald Backman.
På styrelsens tillstyrkan invaldes i avdelningen
civilingenjörerna Åke Eneroth, Lave Niklasson, Sten
Oden-stad och Per Rönström, samtliga i Stockholm.
Ordföranden meddelade att från "1933 års
entreprenadkommitté" genom dess ordförande, överste
Fogel-marck till avdelningens styrelse lämnats en exposé över
kommittéarbetets gång, varav framgick, att nytt
"förslag till allmänna bestämmelser för entreprenader inom
husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken"
jämte "Entreprenadkontrakt" vore att förvänta inom en
ej alltför avlägsen framtid.
Ordföranden meddelade vidare att styrelsen som
avdelningens representant i direktionen för Statens
väginstitut, budgetåret 1934-1936 utsett kapten P. G. TBANEUS
i Lund.
Slutligen meddelade ordföranden att ett extra
avdelningssammanträde komme att utlysas till måndagen den
26 november, varvid Stockholms spårvägsfråga skulle
ventileras, med inledningsföredrag av civilingenjör C.
Kleman.
Avdelningens ordförande hade jämlikt stadgarna
utsett ordförande i valkommittén och överingenjör AXEL
EKWALL hade på hans anmodan åtagit sig detta
uppdrag.
Till övriga sex ledamöter i valkommittén beslöt
avdelningen enhälligt omvälja: direktör Hans Krogh,
major Fritz Ploman, civilingenjör Nils Ribbing och
civilingenjör Carl Sundelin, samt likaledes enhälligt
nyvälja: signalingenjör Herman Holmqvist och
civilingenjör Yngve Zachrisson efter överstelöjtnant Nordberg
och ingenjör B. Wiklund, vilka varit medlemmar av
valkommittén under tre år och följaktligen ansågs böra
ersättas med nya representanter.
Ordet överlämnades så till generaldirektör GÖSTA
MALM, som i ett timslångt, medryckande anförande
lämnade en överblick över 1931 års väg- och brosakkunnigas
betänkande och dess huvudmoment.
Härefter lämnade kapten NILS VON MATERN en
ingående redogörelse för några av de tekniska
utredningar och undersökningar, som, huvudsakligen genom
Svenska väginstitutet, utförts för de sakkunnigas
räkning.
Efter de båda föredragen följde supé med samkväm.
Härvid höllos bl. a. tal av de skandinaviska gästerna,
vilka från respektive systerorganisationer överbringade
hälsningar till avdelningen, varjämte ceremonimästaren
i ett under skämtets form delvis allvarligt anförande
med tillhjälp av krita och svarta tavlan kritiserade de
sakkunnigas utredningar och förslag.
För frågans vidare behandling sammanträdde
avdelningen åter lördagen den 27 oktober.
Ordföranden överlämnade ordet till överstelöjtnant
CARL INSULANDER, vilken såsom ordförande i den inom
avdelningen tillsatta kommittén för yttrande över 1931
års väg- och brosakkunnigas teknisk-ekonomiska
utredningar rörande vägväsendet Del I "Vägar" och Del III
"Avgivna utlåtanden" åtagit sig att föredraga
kommitténs till avdelningen avlämnade förslag Ull yttrande.
överstelöjtnant Insulander framhöll härvid bl. a.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
