Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Forssell: Några synpunkter på frågan om den högre utbildningen i byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TEKNISK TIDSKRIFT
22 DEC. 1934
vändighet komma att framdeles giva minskad relativ
anställningsgrad.
I detta sammanhang vill jag beröra frågan tekniska
högskolan contra Chalmers. På dagordningen står
frågan att ombilda Chalmers till högskola. Ur en
professors synpunkt sett är det klart, att antalet
studerande icke bör gå över en viss gräns. Vidare ökning
bör ske genom högskolans dubblering. Inom väg- och
vatten är det dock för närvarande snarare något för
litet antal för att undervisningsarbetet skall bliva
lämpligt ordnat. Det bör finnas tillgång på
examensarbetare, som räcker till för alla professorerna, om det
skall kunna bli vederbörlig forskning. Som det f. n.
är - fem professorer och fyrtio studerande, som tas
in, varav en del faller ifrån - blir det ej så många
som komma att gå som examensarbetare per
professor. Fyrtio är i underkant. Om undervisningen
bedrives på det rätta sättet, skulle antalet kunna ökas
med minst 50 % utan att bliva störande för arbetet
för de olika professorerna. Höjer man sedan det
optimala antalet, är man snart uppe i fördubbling. Man
skulle med andra ord för närvarande kunna ta emot
alla kompetenta sökande, utan svårigheter för
undervisningen inom detta fack.
Vid bedömande av frågan om en eller två tekniska
högskolor bör också ihågkommas, att t. e. fördubblat
antal studerande vid en högskola icke betyder - vid
rationellt byggande och organiserande - fördubblade
kostnader, utan väsentligt därunder. Fördubbling
genom två högskolor ger dubbla kostnaden.
Om det blir två tekniska högskolor, få dessa
säkerligen ej så mycket anslag var och en för sig, som
den ena skulle ha fått. Hur gärna, man än skulle
hälsa tillkomsten av två tekniska högskolor, så skulle
det bliva till skada, om pengarna icke räcka till för
bådas rationella bedrivande.
En åtgärd, som under alla omständigheter bör
vidtagas, är att reglera undervisningen vid Chalmers så,
att professorerna få en mänsklig arbetsbörda. För
närvarande ha de vid Chalmers ca 12 timmars
föreläsningar i veckan och detta kan ingen människa stå
ut med. Hälften härav vore l överkant. Därtill borde
assistentfrågan ordnas. Därefter bleve förhållandena
vid Chalmers ungefär som de voro vid tekniska
högskolan före 1911 års reform, vilket borde vara nog
som första etapp i utvecklingen.
Om man sålunda har klart för sig, att dörrarna
för högre teknisk utbildning böra slås upp på vid
gavel för kompetenta sökande, så kommer frågan
hur den högre utbildningen skall läggas. Med
arkitekt Jöran Curman i spetsen ha en del yngre
arkitekter gjort en privat utredning, som utmynnar
i önskemålet att inom byggnadsfacket få till stånd
en utbildningslinje med mera yrkespraktik än som
för närvarande bedrives. Utbildningen skulle gå ut
från folkskolorna, därifrån till teknisk skola och
vidare till tekniska högskolor med mellanperioder
av allvarlig praktik, alltså bottenskoleidén, driven
till sin spets. Gentemot detta står vår nuvarande
utbildningslinje vid högskolorna, där undervisningen
baseras på studentexamen med någon liten
modifikation i en del undantagsfall. Jag för min del anser
den nuvarande linjen lämplig och skulle för dem
som ej ha studentexamen velat ha kvar den gamla
metoden från 1900, då dessa sökande fingo tentera
in i tekniska högskolan. Det gav i många fall utom-
ordentliga resultat och var bättre än det nuvarande
konglomeratet, Om man nu frågar sig, vad som
skulle göra, att vår nuvarande linje eller
bottenskole-linjen vore att föredraga, så kommer jag till, att det
visserligen icke är uteslutet, att man på linjen
folkskola-teknisk skola-teknisk högskola skulle kunna
få kompetens, teknisk kompetens. Jag har ett mycket
livligt intryck av vad denna linje kan åstadkomma
från ett studium av resultatet vid Stockholms högre
folkskola under regim av rektor Pehrson.
Rekryteringen var så ordnad, att när eleverna slutat
folkskolan, fingo de ge sig ut i praktiken. De, som ville
komma tillbaka till den högre linjen, fingo göra det.
De, som gingo tillbaka, voro vid skolan en tid, och
sedan fingo de ge sig ut igen och praktisera, Det
var intet tvång att komma åter. De gingo ut och
praktiserade vid verkstäder och annorstädes, och de
som kände sig hågade fingo komma tillbaka till den
sista kursen. De duktigaste kommo igen, och till
sist hade han en verklig elittrupp utvald bland de
ursprungliga folkskolebarnen. Tyvärr är denna
ideala linje numera i viss mån spolierad.
Särskilt i vårt land med dess enhetliga befolkning
har en dylik urvalslinje goda förutsättningar. Så
mycket mera är detta fallet, som hos oss markerade
begåvningar kunna dyka upp ur folkets breda lager
här och var och ganska nyckfullt.
Vi lia sålunda all anledning att tänka oss, att en
bottenskola med förnuftigt urval av de bästa
eleverna hos oss skulle kunna ge ett förträffligt
material. Med det nuvarande systemet har emellertid
detta urval redan skett genom att studenterna
rekryterats från medelklassen, vilket i stort sett är
ett urval från folkets breda lager och i sig innesluter
en anrikning av rasens goda arvsenheter. Tar man de
studerande i våra högskolor i betraktande, äro dessa
ett gott urval av folket. Det skulle ej bli märkbart
bättre urval efter den andra metoden, urvalet skulle
endast ske på ett annat sätt.
Anledningen till att jag givet måste hålla på den
nuvarande linjen är, att det ej är nog med blott
teknisk bildning för dem, som skola leda människor,
det måste finnas en humanistisk bildning bakom.
Man måste vara humanist ej i den trängre betydelsen,
att man kan grekiska och latin - ehuru detta helt
visst är eftersträvansvärt - utan däri. att man har
människokännedom, och den får man blott genom
humanistiska studier. För att uppfostra ledare
finnes det ingen annan möjlighet att komma fram än
på denna väg, och den går genom de högre
läroverken. Men då måste de högre läroverkens
utbildning vara lagd så, att eleverna få humanistisk
bildning. Det kan tyckas konstigt, att i dessa tider, då
programmet är specialisering vid läroverken, till
underlättande av fackstudier en tekniker opponerar
sig mot iproppandet vid läroverken av fackkunskap
och kräver utveckling mot den humanistiska linjen.
Men jag har goda belägg för detta krav. Jag nöjer
mig med att konstatera, att man i den engelska
facklitteraturen finner kravet på, att de engelska
ingenjörerna skola äga humanistisk bildning för att
kunna bliva ledare för människors arbete. Man
finner kravet att den klassiska engelska litteraturen
skall ingå i tekniska högskolestudier.
Med humanistisk bildning följer möjlighet till
människokännedom, Detta är ett område, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
