Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - Carl Forssell: Några synpunkter på frågan om den högre utbildningen i byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 12
DEC. 1934
3 TEKNISK TIDSKRIFT
VAG-ocH\OTrriSfDYGGNADmöNST
REDAKro/?– WALO finna
INNEHÅLL: Några synpunkter på frågan om den högre utbildningen i byggnadskonst, av professor Carl
Forssell. - Om knackning av cirkulära bågar, av civilingenjör Åke Ericsson. - Notiser. - Litteratur.
NÅGRA SYNPUNKTER PÅ FRÅGAN OM DEN HÖGRE
UTBILDNINGEN I BYGGNADSKONST.1
Av professor CARL FORSSELL.
Den första fråga man möter, då man försöker reda
upp det komplex av frågor, som rymmes inom
detta problem, ’ÅT hur många man skäligen kan inrikta
sig på att utbilda inom den högre byggnadskonsten
liksom inom den högre tekniken överhuvudtaget.
Under de närmast gångna tiderna har det varit
betydande tillströmning till de intellektuella yrkena
och man har vidtagit restriktioner ej blott vid
tekniska högskolan utan även vid andra
fackhögskolor. En kungl, kommitté arbetar för att undersöka
denna fråga.
Ser man saken en smula i allmänhet, kan man
konstatera, att arbetet inom de tekniska yrkena,
industrien osv., alltmer går därhän, att det rena
handarbetet blir mindre omfattande jämfört med det
dirigerande arbetet. Alla rationaliseringar, alla moderna
åtgärder överhuvud taget medföra, att det kräves
mera befäl och minskat handarbete. Tendensen går
därhän, att befälskategorien och därmed de högre
tekniskt bildade komma att utgöra en allt större och
större procent av befolkningen. Det nuvarande
antalet studerande vid vår högre tekniska undervisning
kan icke sättas som norm ens för den närmaste
framtiden, utan ökning måste ske.
Man kan törhända tycka, att ett så optimistiskt
planerande för framtiden är underligt, då alla ropa över
den nöd, som råder. Allt detta tal om den förfärliga
nöden är emellertid en stor överdrift. Det har väl
aldrig någonsin hänt, att en sådan depressionsperiod
som den nuvarande har kunnat passera så smärtfritt.
Förr dog folk här i Europa och i vårt land som flugor
av svält och nöd i depressionstider. I vårt land har
under denna oerhörda depression knappast någon
avlidit på grund av livsmedelsbrist eller frusit ihjäl.
Detta har praktiskt taget icke förekommit någonstans
inom den mekaniserade mänskligheten. På andra
håll, där vår tekniska kultur icke trängt igenom, är
det annorlunda. För någon tid sedan hörde jag av
en kollega, som varit i Kina de senaste åren och som
talade språket flytande, hur man där kunde gå längs
landsvägen och se, hur kineserna lågo och svulto
ihjäl. Föräldrar kommo och bjödo ut sina barn till
salu för att rädda dem från svält. Det är inga
i Inledning-sföredrag’ hållet vid Svenska
teknologföreningens avdelning-s för Väg1- och vattenbyg-gnadskonst
sammanträde den 12 nov. 1934.
amsagor. Han berättade om två pojkar, som blevo
utbjudna till honom, och de bådo honom, att han
skulle köpa dem. Antingen måste han köpa dem,
eller också fingo de svälta ihjäl. På detta sätt ser
det ut inom den icke mekaniserade mänskligheten
vid tider av depression.
Vi ha all anledning att med stor optimism se
framtiden an och ej låta oss förskräcka. Vi måste ta
saiken kallt, rationellt och tekniskt i medvetande att
vårt "mekaniserade" arbete ger människorna timlig
näring i bästa mån.
Med denna grundsyn på frågan om teknikens
uppgift och framtid ger det sig utan vidare att man till
teknisk högskoleutbildning skall mottaga alla
kompetenta inträdessökande. På samma sätt inom de högre
handelsstudierna. Inom dessa båda områden kunna
kompetenta personer hjälpa till att förbättra
tillvarons möjligheter. På ämbetsmannabanan finnes ett
maximiantal, som icke bör överskridas. Inom
tillhörande utbildning ha restriktioner av antalet sin plats.
Om det däremot skulle bli många inom de högre
tekniska yrkena, så är detta visserligen endels till
förfång för teknici, men i högre grad till nytta för det
allmänna. Konkurrens inom produktionsfacken är
till nytta. Vi kunna tills vidare konstatera, att
kompetenta ingenjörer i regel ha varit sysselsatta
även under depressionen. I början av en ingenjörs
bana har han det ju ofta svårt, då han kanske saknar
förbindelser, men när starten väl har skett, ordnar
det sig, och saken ligger på det hela taget gynnsamt
till.
Jag är därför fullt på det klara med, att vi till
teknisk högskoleundervisning böra taga emot alla
kompetenta. Sedan må det bli deras angelägenhet att
pröva, om de vilja bekosta sig utbildningen eller ej.
Såvitt jag kan förstå, har staten all anledning att
ställa plats till förfogande för en sådan ökad
utbildning inom den högre tekniska undervisningen. Jag
vill erinra om, att vid tekniska högskolan ha under
de sista två åren sökt in ungefär dubbelt så många
som platsantalet, och detta är abnormt.
Den som vidhåller restriktioner vid samtliga högre
undervisningsanstalter, borde ha skyldighet att
anvisa verksamhetsfält för de utestängda. Talet om,
att de skola gå till "praktiska" yrken är fåfängt, då
dessa - som i det föregående visats - med nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
